5/4 2009

Jag bara fortsätter att känna mig sur och fel. Inte särskilt kul, varken att skriva om eller att läsa. Förstår inte riktigt varför, egentligen kom jag ju mycket lindrigare undan den här behandlingsomgången. Jag fick aldrig sådär fruktansvärt ont i benen, är bara domnad. Domnade ben och fötter är ju inget större problem, får man välja mellan cancermetastaser eller domningar så blir det inget problem alls! Och det känns ju också bra att jag fick en behandlingsgång med den höga dosen som jag knappt tålde, då har man verkligen gett mig allt som går. Trött är jag fortfarande, sådär svimfärdigt matt och darrig blir jag emellanåt. Det är väl bara att gneta vidare, försöka få fram mat på bordet idag också och vänta på att något ska kännas roligt...

Nu bet jag sönder en tand också med hjälp av Tyrkisk Peber, det hjälpte ju verkligen att få mig på bättre humör! Om man ska se saker från den positiva sidan så gör det ju numera inte så mycket att jag har så dåliga tänder. Förut brukade jag vara bekymrad över att jag kommer att få lägga en förmögenhet på underligheter som stifttänder eller vad det heter när jag blir äldre. Så gammal behöver jag nu kanske inte kalkylera med att bli, då är ju ett bekymmer ur världen.

___________________________________________________________

Dagen började tidigt för Janne ringde från lagårn vid 6. Jag skulle ju ändå upp tidigt eftersom Johan och jag skulle ha matsäck med oss och infinna oss i skogen 4 mil bort klockan åtta på viltspårskurs. Janne ringde om 617, hon hade kalvat och det var något fel med efterbörden som han ville jag skulle kolla. Det gjorde jag ju, det visade sig att hon hade en tillbakabildad tvilling på väg ut, efter den första kalven som var en tjurkalv fast med tillbakabildade könsorgan. Det blir lite fel ibland med kalvar, när delvis delar placenta så kan hormonerna komma i olag. Detta var ju tråkigt, vi hade velat ha en fin kvigkalv efter henne. men det var ju skönt att alla inblandade mådde bra (utom tvilling nr två då förstås som inte hade fullbordat sin utveckling mer än till en klump). Bättre en ofullständig tvilling än en hel tycker jag, för det brukar ofta vara jobbigt för kon att komma igen efter en tvillingfödsel. Detta var säsongens sista kalvning, nu får vi ingen kalv förrän i slutet av juli. Jätteskönt!

Sedan var det viltspårskurs både länge och väl. Det tog evigheter tyckte jag innan vi hade lagt spåren och sedan var det ju en lång väntan. Jag klarade det men blev emellanåt väldigt trött och fick lägga mig och vila. Vädret var strålande så det var ju helt OK att ligga en stund i gräset. Alla var förstående och två av de närvarande har ju själva gått igenom cellgiftbehandling så de visste ju vad det var frågan om. Är nöjd ändå att det gick. Johan tyckte också att det var tråkigt att vänta, men gnällde inte om det, härligt. Han gick och satte sig på en stubbe och satt där och plockade sönder kottar... Ledarna tyckte det var lite jobbigt att jag kom med Johans sändare som de skulle hänga på sig för att han ska få ljudet till slingan i hörapparaterna när det var dags för genomgång. Men de tog snällt på den. De vänjer sig nog. Det är ju ett fantastiskt hjälpmedel och när Johan lade spår fungerade det jättebra, han gjorde precis som ledaren sa. När vi till slut fick gå spåret så klagade ledaren på att Zelda gick alldeles för snabbt. Fast hon inte fuskade alls utan gjorde allt rätt. Jag blev lite sur för det men Johan tog det bra. Nästa gång ska hon få ett svårare spår och så ska vi prova med att stanna i spåret och stå still en liten stund. Om hon inte blir stressad av det så kanske det kan vara ett sätt att få henne att lugna ner sig. Annars måste vi tydligen köpa en "bromssele". Och det kanske är lika bra, hon är ju en livlig hund och det kanske blir svårt för Johan att orka hålla henne om hon blir mer och mer ivrig samtidigt som hon blir större och starkare. Kul i alla fall att han inte blev avskräckt fast det var lite segt idag. Nästa gång blir det bättre för då kommer en del av spåren att vara lagda kvällen före.

Apropå slingan till hörapparaterna - igår när Johan kom hem från skolan och jag frågade om han hade kommit ihåg att ta hem slingan så fick jag svaret "jag vet inte". Jag letade i ryggsäck och kläder men hittade ingen och drog slutsatsen att han hade glömt kvar den i skolan. Några timmar senare ringde telefonen och då var det busschauffören som hade kört honom hem från skolan (reguljärbuss åker de ju numera). Hon hade hittat slingan i bussen och med hjälp av några tjejer som hade åkt på bussen hade hon fått reda på att det var Johans och vart hon skulle ringa! Det har minsann sina fördelar att bo på en liten ort! Jag åkte och mötte henne när hon kom nästa vända med bussen, hann köpa en liten påskblomma också åt henne.

Vi köpte pizza på vägen hem från spårkursen. Sedan har jag sovit en stund,varit i lagårn och fixat lite och suttit i solen och läst. Erik är ute och tvättar traktorer och "provstartar". Lite vårkänslor håller nog på att spira upp i alla fall. Men jag är väldigt väldigt trött, men ändå mycket nöjd att jag klarade den här dagen.

Alltså, det är nog inte gården som förfaller egentligen. Vi har faktiskt byggt en jättefin maskinhall alldeles nyss. Och grävt ur stora gravdikena på mossen. Skogen är välskött. Förfallet står jag nog för helt själv. Det är ju en naturlig process när man blir äldre förstås, och cellgifterna skyndar väl på det hela. Kroppen åldras helt naturligt i förtid av detta slitage. Det som känns jobbigt är att jag nu tappar den mentala gnistan helt varje gång kroppen inte orkar vara pigg. Det är ett inre förfall när jag inte orkar bry mig om någonting av det som brukade kännas roligt. Det händer snabbt också, nästan över en dag.

Jag är så tacksam för alla som tänker på mig. Och ni ska inte bli alltför oroliga av mitt gnäll, någonstans därinne tror jag ju att det kommer andra dagar igen. Jag har mer saker jag vill göra i livet, jag orkar bara inte tänka på det just nu...

Idag ska jag vila mycket så att jag orkar åka på viltspårkurs i morgon bitti med Johan och Zelda, Johan längtar så mycket efter det och det är säkert bra för mig också.

_______________________________________

Jag mår inte så dåligt egentligen, domnad i ben och fötter, bara lite ont, domnad i käken, tunnelseende. Ändå känner jag mig så förskräckligt gnällig och fel idag. Jag blir irriterad på allt, mig själv, Göran, tiden som bara går, gården som bara förfaller (är det verkligen så illa?). Inte kan jag komma på någon annan utväg heller än att låta tiden fortsätta att gå och vänta på att det så småningom kommer en bättre dag när jag kan rycka upp mig..

________________________________________________

Ja, nu börjar det smyga sig på.. Jag har lite ont i fötterna. Och den förändrade smakupplevelsen är kraftigare den här gången. Jag kan äta havregrynsgröten - utan lingon är den OK. Proviva går ju bra (fast den lättsockrade varaianten har de inte här i mina trakter...). Jag har en teori om att normalfloran av bakterier i hela kroppen blir helt utslagen av Taxotere och att det är därför man så lätt får problem med svamp i munnen också. Så då är ju Proviva och Cultura och vår opastöriserade mjölk (som också är jättegod fortfarande) alla nyttiga och bra. Dessutom har jag en teori att myrkrypningar i benen och domningar i fötter även kan ha ett samband med B-vitaminbrist. Det är egentligen en gammal teori som jag nästan hade glömt, jag har brukat ta Beviplex ibland när jag fått mycket myrkrypningar. Och jag har trott att utbrändhetskomplexet också kan ha med B-vitaminbrist att göra eftersom symptomen är så lika och eftersom det är mycket sannolikt att personer som stressar mycket (och dricker mycket kaffe?) kanske inte har sin tarmflora i toppform ochkanske därför inte syntetiserar lika mycket B-vitamin som de skulle behöva?

I vilket fall så har jag nu ordinerat mig extra B-vitamin. Får se om det gör någon skillnad..

Här är vackert vårväder så jag ska gå en sväng med hundarna, sedan ska jag bara ha tråkigt. Nu har jag bokat två besök i kalvprojektet veckan före nästa behandling, och jag har förberett min föreläsning nästan helt klart så jag kan helt slappna av just nu. Tur att det går att ligga och läsa!

_____________________________________________