Stort tack allihop för att ni hejar på mig! Såklart ska jag klara en gång till. Jag blir så förundrad att ni orkar hålla på med att läsa vad jag skriver! Jag är ju en ganska tråkig typ även i vanliga fall, och nu under behandlingarna har jag minsann inte blivit ett dugg roligare, dessutom händer det ju absolut ingenting i mitt liv nuförtiden, jag tycker tiden segar sig fram som seg sirap.

Idag har jag i alla fall orkat avhorna säsongens sista kalv. Och så har jag dräktighetsundersökt några kor. Fast det gick sådär, jag blir lite orolig för att jag kanske håller på att tappa känseln i fingrar och händer likadant som i fötterna. Det skulle ju vara en katastrof för den delen av mitt yrkesliv som handlar om kogynekologi. Min fina fina favoritko 505 Berta (e. Lord Lily) som har exteriörindex 88 i helhet och har fått sex kalvar och fortfarande är lika vacker, hon är KANSKE dräktig. På 9 veckor. Oroande. Men 694 Krona (e. Linné) är i alla fall dräktig. Tyvärr med en för mig obekant ungtjur (Stjärnarve) som var det enda jag råkade ha i kärlet just då.. Efter att ha varit igång en stund med sådant måste jag vila några timmar. Tänk förr i tiden, vad man orkade...

Apropå veterinärjobb så har jag sett på TVprogrammet "I Regnskuggans land" som handlar om några veterinärer i Australien. Det är rätt jobbigt att behöva se på när de försöker mörka paratuberkulosen. Det scenariot är nog helt otänkbart i Sverige. Dessutom har vi ju ett system där man får ersättning om man tvingas slakta djur som har en anmälningspliktig sjukdom. Det är inte så lätt alltid som veterinär att hålla sig helt rätt bland alla regler och skyldigheter, men vi försöker faktiskt så gott vi kan att hålla en hög moral. Särskilt vi som är statligt anställda tror jag, vi är ju myndighetsutövare också, även om det ofta känns som ett ok man skulle vilja slippa. Men nu i dagarna har en statlig utredning kommit fram till att det är orättvist mot de privata veterinärerna att det utgår statsanslag till distriktsveterinärerna, så nu ska vissa distriktsveterinärstationer säljas ut. Det känns orättvist att bli påhoppad sådär och anklagad för att ha en osolidarisk konkurrens när det bara är vi som håller jour (säger jag som inte haft jour sedan i september), och som är tvungna att åka på allt som ringer. De flesta privata plockar russinen ur kakan och stänger sedan av telefonen. Jag tror verkligen att det är viktigt att det finns en statlig organisation som garanti för att det finns en jourverksamhet över hela landet, och för att hålla beredskapen uppe när det behövs ur smittskyddssynpunkt. Även om jag själv innerst inne hellre skulle vilja vara privat och slippa jourer och bara göra de roliga jobben.. Fast då skulle jag inte ha några arbetskamrater. Inte för att vi träffas så ofta, men ändå..

Det är svårt att veta ännu hur det här kommer att sluta, dessutom håller de ju på att omorganisera hela distriktsveterinärorganisationen. Som ni märker så känner jag mig tydligen som veterinär fortfarande, fast det oftast känns så väldigt fjärran.

Stackars Erik har en förfärlig otur. I går när han kom hem så slängde han bara in väskan och åkte ner på byn med moppen. Jag var riktigt glad faktiskt. Visserligen vill jag ju inte att han ska bli en sån där terrorunge som står och gasar med moppen hela kvällarna, men jag unnar honom att få lite frihet och att få vara med i gänget nån enda gång. Tror ni inte att kopplingen gick sönder så han fick ställa moppen hemma hos en klasskamrat och börja gå hem. Sedan fick han lift en bit av vägen, men ändå.. Han hade ju tänkt ta moppen till skolan idag och stanna kvar med några kompisar ett tag. Typiskt. Dessutom vet jag inte riktigt hur vi ska angripa problemet med den trasiga kopplingen. Ingen av oss är någon mekaniker precis. Jag har förklarat för Göran att jag anser att det är hans problem, jag har inte alls varit inblandad i den här moppeaffären. Jag håller cyklarna igång, det är min insats, Göran har aldrig lagat en punktering ens. Jag gjorde förresten en bra affär häromdagen när jag fick Johan att ta ett bra kort på sin gamla cykel och sedan lade vi in en annons på Blocket. Nästa dag var cykeln såld!

Ikväll ska vi på den stämningsfulla valborgsfirningen här i byn. ALLA är där, barn, ungdomar och äldre. Scouterna kommer med roddbåtar och facklor över sjön och tänder den stora elden och sedan sjunger vår fantastiska kyrkokör. Det hela avslutas med fyverkerier. Man håller till på en udde där vi sedan ska släppa kvigor på bete. Aldrig att vi har hittat skräp i den hagen efteråt - rätt fantastiskt!