Riktig vår idag. En särskild lukt från jorden. Jag blev så underligt rastlös och var tvungen att ge mig ut och rulla ihop nedrasade staket. Fortfarande är det mycket som inte kommit igång, t ex nya jobbet som jag tydligen har fått (hm skulle det inte komma papper?) men som jag inte vet när eller hur. I morgon ska jag köra på distriktet och det känns bra att få något handfast att göra... Idag har jag också gjort vanligt jobb, tagit mjölkprover och så. Det känns bra att få känna sig lite nyttig. 

Men först på morgonen var jag på mammografi. Mycket känslor som kom tillbaka där. Förra gången jag satt där i båset och väntade på min tur så föll Sanna Kallur på en häck i något stort mästerskap och skadade sig. Nu springer hon igen, och jag också, men inte som förr... De lyckades knöla ihop ärret också och pressa in det i maskinen. Nu får man vänta ett tag på svar, men det känns inte som om det är där det kommer om det kommer, jag känner mig inte så orolig.

Jag var så glad för att jag hade fått ihop planeringen till Festen nu äntligen, men poofff, det sprack som en ballong. Tillbaks på ruta ett. Kanske lika bra att lägga ner hela projektet :(

Att jag inte kan sova nu beror ändå mest på att jag läste i boken som min gamla klasskamrat skrivit, den som Carolin fick. Jag har tänkt mycket på Jesper och hur det gick för honom i livet, och det fick jag veta nu. Chockerande. Då visste man inte att det fanns något som hette Aspergers syndrom. Nu när jag vet mer har jag som sagt tänkt mycket på honom.

Igår pratade vi om mobbning och kom fram till att även djur mobbar, men att det troligtvis är ett beteende som endast förekommer hos flocklevande djurarter. och att beteendet ofta kommer fram när man stressar djuren och tvingar dem att leva instängda i trånga utrymmen. Just som man gör med barnen i skolan. 

Tranorna har kommit. De står förvirrade i snön och undrar om de har kommit rätt - såhär brukar det väl inte se ut?? Idag på morgonen åkte jag skidor på skaren, underbart! Inte såg det ut som Charlotte Kalla precis, men det är väl känslan som räknas? Nu har jag ställt undan skidorna.

Det stämde ju det där talesättet med mycket rönnbär som förebud till en sträng vinter. Minns ni hur otroligt mycket rönnbär det var i höstas? Och en sträng vinter blev det ju verkligen. Många rådjur har strukit med och då har vi ändå kört ut ensilage hela vintern. Men nu ska de väl klara sig de som är kvar. Nu har vi övervintrat och det är verkligen skönt. Snart kommer den tiden när allt ska göras på en och samma gång. Ovanligt kort tid kommer det att bli i år, vårbruk och ensilage i ett, alla staket är trasiga efter den tunga snön och stolparna knäckta av snövallarna.

Fia skrev om anlag för bröstcancer som man kan ha lämnat vidare till barnen. Det har nog inte jag, eftersom vi inte har någon cancer i släkten var det inte aktuellt att göra någon utredning. Men jag har gett dem många andra dåliga arv - hörselskadan, Asperger och vem vet vad. Färgblindhet hade de tur och slapp, det var femtio procents risk. Och inte vet jag hur det är med alfa1antitrypsinbristen. Och allt annat som man inte vet. Ibland känns det tungt att de ska behöva bära allt detta genom livet bara för att de har fel mamma... Förhoppningsvis har de fått något bra också. Ju mer DNAtester som utvecklas desto mer kommer vi att veta om vårt arv vi lämnar vidare. Ibland är det kunskap som är tung att bära. Man får försöka göra som med allt annat - koncentrera sig på att njuta av det som är bra.

Snön smälter. Äntligen. Snart får man se om det höstsådda har överlevt. Göran som alltid tar ut allt elände i förskott är helt säker på att alltihop har gått ut sig. Snömögel kan ha trivts ypperligt under det tjocka varma snötäcket. Men jag tycker att man kan vänta och se, vem vet, kanske är det grönt när det kommer fram? Hundarna är leriga, hundskiten tinar fram på gårdsplanen, gräset är brunt och vägarna nästan oframkomliga pga översvämningar och hålor.

Elevatorgropen är full av vatten. Innan det har tinat i dagvattenbrunnarna så att det kan sjunka undan så rinner det in där istället. Idag har Göran och Lennart haft slavarbete med att hinka upp blöt spannmål och få igång alla igenbekade skruvar. Nu har de lyckats så nu får korna mat igen. Apropå ko-mat så var jag på en utfodringskväll för veterinärer igårkväll och blev verkligen inspirerad. Det finns folk som verkligen brinner för kor och kornas välbefinnande. Jag vill gärna räkna in mig i det gänget, men jämfört med dem vi träffade igår så är jag en oengagerad iakttagare.

Lugnare vecka denna veckan. Förra veckan fick jag rätt mkt gjort så det känns ok att kompa någon dag nu. Jag ska ju fortfarande vara rädd om mig.. Annars så tycker jag att jag är rätt bra igång nu. Visst blir jag trött ibland och visst värker fötterna men det är inget som direkt påverkar mig i vardagen.

Jag håller mig också uppe med fantasier om Den Stora Festen. Tagga gott folk! Jag har inte så många vänner så alla ni som läser bloggen och känner mig IRL kommer att vara mer än välkomna. Det lutar åt 7/8...

Ja, jag kan ju inte bara gnälla. Visserligen är jag trött idag för jag har jouren och den obligatoriska kolikhästen ringde såklart klockan elva på kvällen och bodde 8 mil bort. Där rök den nattsömnen. Men eftersom det var så väldigt synd om mig inatt och hästen dessutom repade sig och ingen ringde i morse så känner jag mig nöjd nu. Jag har haft en lugn förmiddag och sovit en stund och läst nya boken om damernas detektivbyrå. Jag blir alltid på så gott humör av de böckerna. Nu ska jag ut en sväng på skidorna i det underbart soliga vintervädret. För en gångs skull tror jag inte ens att spåren har snöat igen sedan igår!

Det börjar röra på sig lite med nya jobbet. Äntligen.