Dagen började tidigt för Janne ringde från lagårn vid 6. Jag skulle ju ändå upp tidigt eftersom Johan och jag skulle ha matsäck med oss och infinna oss i skogen 4 mil bort klockan åtta på viltspårskurs. Janne ringde om 617, hon hade kalvat och det var något fel med efterbörden som han ville jag skulle kolla. Det gjorde jag ju, det visade sig att hon hade en tillbakabildad tvilling på väg ut, efter den första kalven som var en tjurkalv fast med tillbakabildade könsorgan. Det blir lite fel ibland med kalvar, när delvis delar placenta så kan hormonerna komma i olag. Detta var ju tråkigt, vi hade velat ha en fin kvigkalv efter henne. men det var ju skönt att alla inblandade mådde bra (utom tvilling nr två då förstås som inte hade fullbordat sin utveckling mer än till en klump). Bättre en ofullständig tvilling än en hel tycker jag, för det brukar ofta vara jobbigt för kon att komma igen efter en tvillingfödsel. Detta var säsongens sista kalvning, nu får vi ingen kalv förrän i slutet av juli. Jätteskönt!

Sedan var det viltspårskurs både länge och väl. Det tog evigheter tyckte jag innan vi hade lagt spåren och sedan var det ju en lång väntan. Jag klarade det men blev emellanåt väldigt trött och fick lägga mig och vila. Vädret var strålande så det var ju helt OK att ligga en stund i gräset. Alla var förstående och två av de närvarande har ju själva gått igenom cellgiftbehandling så de visste ju vad det var frågan om. Är nöjd ändå att det gick. Johan tyckte också att det var tråkigt att vänta, men gnällde inte om det, härligt. Han gick och satte sig på en stubbe och satt där och plockade sönder kottar... Ledarna tyckte det var lite jobbigt att jag kom med Johans sändare som de skulle hänga på sig för att han ska få ljudet till slingan i hörapparaterna när det var dags för genomgång. Men de tog snällt på den. De vänjer sig nog. Det är ju ett fantastiskt hjälpmedel och när Johan lade spår fungerade det jättebra, han gjorde precis som ledaren sa. När vi till slut fick gå spåret så klagade ledaren på att Zelda gick alldeles för snabbt. Fast hon inte fuskade alls utan gjorde allt rätt. Jag blev lite sur för det men Johan tog det bra. Nästa gång ska hon få ett svårare spår och så ska vi prova med att stanna i spåret och stå still en liten stund. Om hon inte blir stressad av det så kanske det kan vara ett sätt att få henne att lugna ner sig. Annars måste vi tydligen köpa en "bromssele". Och det kanske är lika bra, hon är ju en livlig hund och det kanske blir svårt för Johan att orka hålla henne om hon blir mer och mer ivrig samtidigt som hon blir större och starkare. Kul i alla fall att han inte blev avskräckt fast det var lite segt idag. Nästa gång blir det bättre för då kommer en del av spåren att vara lagda kvällen före.

Apropå slingan till hörapparaterna - igår när Johan kom hem från skolan och jag frågade om han hade kommit ihåg att ta hem slingan så fick jag svaret "jag vet inte". Jag letade i ryggsäck och kläder men hittade ingen och drog slutsatsen att han hade glömt kvar den i skolan. Några timmar senare ringde telefonen och då var det busschauffören som hade kört honom hem från skolan (reguljärbuss åker de ju numera). Hon hade hittat slingan i bussen och med hjälp av några tjejer som hade åkt på bussen hade hon fått reda på att det var Johans och vart hon skulle ringa! Det har minsann sina fördelar att bo på en liten ort! Jag åkte och mötte henne när hon kom nästa vända med bussen, hann köpa en liten påskblomma också åt henne.

Vi köpte pizza på vägen hem från spårkursen. Sedan har jag sovit en stund,varit i lagårn och fixat lite och suttit i solen och läst. Erik är ute och tvättar traktorer och "provstartar". Lite vårkänslor håller nog på att spira upp i alla fall. Men jag är väldigt väldigt trött, men ändå mycket nöjd att jag klarade den här dagen.