Tranorna har kommit. De står förvirrade i snön och undrar om de har kommit rätt - såhär brukar det väl inte se ut?? Idag på morgonen åkte jag skidor på skaren, underbart! Inte såg det ut som Charlotte Kalla precis, men det är väl känslan som räknas? Nu har jag ställt undan skidorna.

Det stämde ju det där talesättet med mycket rönnbär som förebud till en sträng vinter. Minns ni hur otroligt mycket rönnbär det var i höstas? Och en sträng vinter blev det ju verkligen. Många rådjur har strukit med och då har vi ändå kört ut ensilage hela vintern. Men nu ska de väl klara sig de som är kvar. Nu har vi övervintrat och det är verkligen skönt. Snart kommer den tiden när allt ska göras på en och samma gång. Ovanligt kort tid kommer det att bli i år, vårbruk och ensilage i ett, alla staket är trasiga efter den tunga snön och stolparna knäckta av snövallarna.

Fia skrev om anlag för bröstcancer som man kan ha lämnat vidare till barnen. Det har nog inte jag, eftersom vi inte har någon cancer i släkten var det inte aktuellt att göra någon utredning. Men jag har gett dem många andra dåliga arv - hörselskadan, Asperger och vem vet vad. Färgblindhet hade de tur och slapp, det var femtio procents risk. Och inte vet jag hur det är med alfa1antitrypsinbristen. Och allt annat som man inte vet. Ibland känns det tungt att de ska behöva bära allt detta genom livet bara för att de har fel mamma... Förhoppningsvis har de fått något bra också. Ju mer DNAtester som utvecklas desto mer kommer vi att veta om vårt arv vi lämnar vidare. Ibland är det kunskap som är tung att bära. Man får försöka göra som med allt annat - koncentrera sig på att njuta av det som är bra.

 

mor

27 mars 2010 17:22

Älskling, USCH, vad det blir tungt att grubbla över vilka dåliga anlag man har lämnat över till sina barn!
Jag vet ju att ni allihop har fått min närsynthet, men vad annat dåligt eller bra jag har lämnat över kan jag ju inte veta? Den stora skräcken för mig, när jag så småningom fick veta det, var ju den dödliga sjukdom som min mormor hade, och som två av hennes fem barn fick. Min mamma slapp, och alltså jag och min bror också. Och nu finns inte någon av släkten i Sverige kvar som bär på anlaget, men jag har åtminstone en kusin i USA som har det, och ytterligare en som inte vill låta testa sig för anlaget - det kan man numera. Allt det här visste jag ju ingenting om förrän jag redan hade fått fyra barn! Hur skulle jag ha gjort om jag hade vetat??
Cancer har ju både min mamma och en av mina mostrar dött av, men inte bröstcancer, så det räknas visst inte??
Vad är alfa1antitrypsinbrist?
Många kramar från mamman som väl ändå måste ha haft några goda gener, eftersom ni allihop är så fina människor!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...