Nu börjar jag må bätttre! Framförallt börjar jag få smaksinnet tillbaka, det är så underbart när saker börjar smaka som de ska igen. Det värsta är när inte ens en kopp kaffe smakar gott - vad finns det då att njuta av? Nä, jag ska inte bara gnälla hela tiden, tiden går och nu har jag bara två gånger kvar, man kan nog säga att den här omgången är i stort sett avklarad nu. Trött är jag ju fortfarande men jag kan ju gå och lägga mig när jag vill! Vilken lyx!

Det är bloggandet börjar bli beroendeframkallande. Ni anar inte vilken kick det är att logga in och se att man har en kommentar som väntar! Tack alla ni som bryr er om mig! Jag önskar er alla en lugn och fin påsk.

Jag har ett annat beroende också och det är forumet "cancertjejer" som jag hade tur och hittade till i den tomma perioden då tiden hade stannat, efter operationen och innan behandlingarna kom igång. Där finns så många kloka kvinnor, där finns svar på alla frågor man har som nyanländ till landet "cannorlunda". Där finns tröst och respekt men också mycket sorg och elände förstås. Göran har ibland blivit orolig av att jag har "grävt ner mig" i min "canceridentitet". Men jag tror att det har hjälpt mig mycket. Man kan ju ändå inte blunda för vad det innebär att vara drabbad. Minst ett år av mitt liv går åt till att ta mig igenom alltihop, och jag tror att det är bra att bearbeta det vartefter istället för att bara förneka och sedan kanske drabbas av en kraftigare reaktion? HM,hm, högtravande kanske? Jag vet ju inte om jag bearbetar bara för att jag dräller en massa ord omkring mig?

Eriks födelsedagsmoped anlände redan igår, han går omkring och myser och längtar inte ens till sin födelsedag längre. Men det gör jag, för jag har fått reda på en hemlighet....Åh, vad det ska bli roligt!!

_____________________________________________