De har börjat med reklam nu på den här bloggplatsen. Anledningen till att jag valde den var just att den var reklamfri. Nu funderar jag igen på att sluta blogga. Eller kanske flytta bloggen. Den har ju ändå ändrat karaktär nu, från att ha varit en berättelse om mina bröstcancerbehandlingar som kanske kunde vara ett stöd och information för andra i samma situation, till att vara en berättelse om mitt trista och småpräktiga liv på en bondgård. Jag skriver nog mest för min egen skull egentligen och då är det väl inte så märkvärdigt om de som tillhandahåller tjänsten "att sprida ut mina tankar till vem som helst som vill läsa" får lite inkomster för sitt arbete? Hmm, detta tål att fundera på. Jag kan faktiskt skriva offline lika gärna men det är ju så kul med era kommentarer..

Mycket jobb är det nuförtiden. Kalvprojektet ska avslutas och alla slutbesöken måste vara klara i oktober. Jag har gjort två och det är två kvar. Hästar som ska ID-kollas dräller det in hela tiden, de som är i morgon har dessutom två tillhörande katter som ska kastreras och så ska man åldersbestämma hästarna också. Usch.

Jag har blivit så trött och försöker jobba mindre, förra veckan var det jobb nästan som förr, innan jag blev sjuk, och det kändes faktiskt att jag inte är riktigt mogen för det ännu. Men det går inte riktigt att gnälla heller. Det som måste göras måste man göra, resten får jag försöka skjuta upp. Jag har avbokat lite sånt som går lika bra en annan gång. Men torsdag och fredag ska vi träffas och försöka göra färdigt vårt dataprogram och det blir ju intensivt. Men roligt också. Fast jag måste ju försöka vara så otrött då så att jag är någorlunda klar i skallen...

Zelda klarade vildsvinsspåret bra. det var mycket svårare än jag hade trott. Ett gäng grisar kom i flock till skytten som sköt en gylta. Hon vart träffad i lungan och fortsatte följa med gruppen till nästa skytt och han sköt en av de andra. Sedan fick han sitt livs chock när gris nummer ett slängde sig ner och dog! Han hade ju skjutit på en annan! Vi spårade gris nummer ett som ju blödde rejält och gick en bit. Men hennes spår korsades ju av den andra grisen och där hade de gått allihop och tagit ur den och släpat den. Men Zelda markerade allt detta och fortsatte sedan på det rätta spåret. Så hon fick med beröm godänt och det blev ju ett realistiskt träningstillfälle. Och en lång skogspromenad med både motion och frisk luft för Johan och hans mamma.

Idag har jag tillbringat större delen av dagen i en källarlokal. Där har schackklubben sitt tillhåll och idag var det knattecup/ungdomscup och till min stora förvåning var Johan sugen på att vara med. Det gick inte helt åt skogen, han vann i alla fall två partier fast han spelar i högstadiegruppen där de flesta är äldre, och dessutom har satsat hårt på sitt spel. Johan har utvecklats mycket de senaste månaderna, helt på egen hand. Han sitter ofta med schackböcker och ställer upp olika scenarion och så. Nu vill han nog börja träna igen och det skulle ju vara toppen, han behöver komma ut lite bland folk, även om det bara handlar om att sitta tysta i en källare...

När vi om hem var det bara att skynda sig ut i lagårn. Vi fick två kalvar igår. 685 fick sin andra kalv. Hon är en korsningsko, e.K Lens (mf Biggles) och kalven var e. 2290 Inlag. Det var en kvigkalv. 685 är en väldigt trevlig stor och rejäl ko, hon ser ut att ha en bra säsong framför sig. 654 kalvade också, även det en bra ko, en riktig snygging dessutom. Hon är e. en ungtjur, Vret, och kalven också. Tjurkalv. Det var motigt för Janne och Göran att vara ensamma med kor att flytta om och två nya kalvar att ge förutom allt det vanliga så jag var välkommen. Dessutom hade Göran fått ge sig ut och hjälpa jägarna att dra ut en stor älgtjur ur skogen (inte 17-taggaren). Två vildsvin hade de skjutit idag också. Den ena blödde rejält och gick en lång bit innan den lade sig (jag tycker inte alls synd om den, det är riktiga skadedjur dessa grisar) så det finns ett fint spår nu att gå för Zelda. Vi ska ut med Ingemar imorgon Johan och jag och Zelda så hon får lite realistisk träning. Hoppas det funkar fast det regnar i natt. Om hon inte funkar första gången så vågar nog inte våra jägare lita på henne i fortsättningen heller. Men jag tror på henne. Johan är helt införstådd med detta, han kommer absolut att ställa upp och följa med. Kul.

Egentligen är jag för trött för att skriva. Återigen täckte jag upp för en kollega så att hon kunde vara med på ett möte. Det var ju tur att vi hade planerat det så för annars hade hon missat mötet eftersom det ringde en svår kalvning en kvart innan mötet skulle börja. Det var på en stor gård där jag brukade vara regelbundet innan jag blev sjuk, men sedan dess har jag inte varit där. Alltså känner vi varandra ganska väl och det var ju tur för det var verkligen en svår kalvning. Tvillingar, stora dessutom, nr ett uppochner och med bakåtslaget huvud som inte på något vis gick att nå. Och nummer två hade kört fram sina bakfötter över den bakåtslagna halsen och låste hela paketet dessutom. Det tog tre timmar och jag vet inte vem som var tröttast efteråt, kossan eller jag. Men vi var nöjda båda två att bli av med de hemska kalvarna. Döda var de, säkert sedan igår, men mamma ko får nu leva vidare. Min vänsterhand var inte helt användbar men tillräckligt i alla fall. Jag känner mig rätt nöjd nu efteråt också, detta var ju liksom det slutliga testet - håller jag? Har min kropp hämtat sig såpass att den duger till rejält arbete? Fast så här trött brukar jag förstås inte vara efteråt...

I morse var jag hos tandläkaren och det var över förväntan. Den värsta tanden där det hade lossnat en jättebit och blivit infekterat under går kanske att rädda utan rotfyllning. Jag har nu en provisorisk lagning som ska sitta i två månader. Och så gjorde han en kostnadsberäkning på de andra spruckna tänderna och det skulle gå på sådär tretusen. Han sa att det går att klara dem utan att göra nya kronor. Det var ju skönt. Jag har oroat mig för detta, tänkt att det skulle bli ungefär som när man ska bestämma sig för om det är lönt att kosta på en gammal bil.

Jag såg en polis i full mundering som kom ut från fiket med en kartong bakelser till förmiddagsfikat. Och två småbarnsmammor som hade bestämt träff för att fika tillsammans. Det Goda Livet pågår, människor bryr sig om varandra. Gott att tänka på. Nu är jag snart en del av detta igen, under behandlingarna var det mer som att man tittade på genom en glasruta. Jag köpte wienerbröd till eftermiddagsfikat i morgon, det kommer en som ska prata skogsbruksplan också.

Nu ska jag gå kvällsrundan i lagårn. så här års är det viktigt att inte missa några brunster. Det är mysigt tycker jag att gå där i lugn och ro bland idisslande kor. Hundarna följer alltid med, och kattungarna i lagårn brukar få lite extra kattmat när vi kommer.

Redan igårkväll när jag gick kvällsrundan så stod 634 upp och mumsade hö. Idag har hon varit jättepigg och bra i magen. Härligt!

Jag har jobbat idag, chipmärkt en underbar fölunge, gjort juverhälsobesök hos en av mina trognaste kunder m.m Sedan snabbt hem för att 604 skulle få hjälp med sin onda klöv. Hon fick klövsulesår i somras och har gått sinlagd och klossad på bete. Nu har hon tappat klossen och klöven hade blivit förvuxen. Dessutom tänker hon kalva vilken dag som helst. Klövverkaren kom hit och gjorde i ordning henne och det finns faktiskt chans att det funkar. Inte för att hon kommer att bli en toppko precis (det är en ganska ful Strandskogen som dessutom har staf aureus i en framspene, man kan undra varför vi alls har henne kvar..). Efter att ha varit hos oss skulle han till en annan gård i trakten och göra i ordning ett gäng kor inför den stora utställningen som ska vara den 7 nov. Kor på utställning måste vara fina överallt, även i fötterna. Jag ska vara utställningsveterinär, men den här gången har jag inte alls varit inblandad i förberedelserna.

På kvällen var jag hos byns styckare och stod med Ingmar och skar till malkött medan Göte styckade en halv älg och ett vildsvin. Han är långt över åttio år men både ser och hör och styckar som en lagom medelålders man. Rätt fantastiskt. Undrar just vad vi ska ta oss till när han inte orkar längre. Nu har jag dessutom två vildsvinsklövar i frysen som vi kan träna Zelda med.

Det är nog ingen större fara med min hand, det är bara vissa rörelser som gör ont.

Det blev en tidig morgon. Först var det "snusmumriken" 634 Linnéa som hade blivit liggande. Hon hade svår diarré redan igår och nu kunde hon alltså inte ens resa sig. Janne ringde och jag masade mig ut och gav henne kalk. In och göra i ordning frukost, det är skönt tycker jag att äta frukost länge och väl sådär tidigt på morgonen. Men jag hade ju jouren och det ringde en  djurägare från längstbortersta änden av distriktet där en ko hade lagt sig med kalvningsförlamning. När jag var på väg därifrån ringde en kollega och undrade lite försiktigt vart jag hade tagit vägen, jag skulle ju köra på distrikt.. Panik. Det hade jag helt missat, det stod inte på ordinarie schemat och jag har ju inte världens bästa minne. Långt bort i bakhuvudet rörde sig ett vagt minne av att jag lovat att jobba så att en kollega kunde vara med på ett viktigt möte. Turligt nog var vi två denna måndag så telefonen var inte obemannad och dessutom var det så lite jobb så min kollega tyckte att hon kunde klara sig själv. Så nu sitter jag här och skäms som en riktig skolkare. Resten av veckan ska jag i alla fall jobba lite varje dag så känslan lär väl gå över.

634 behövde mer mediciner på eftermiddagen, men nu ligger hon och äter och har gjort några mycket bra försök att resa sig. Jag vet inte riktigt varför hon blev så dålig, det är inget fel i juvret i alla fall. Hon kalvade ju ute på betet, ett par veckor för tidigt. Förmodligen blev det helt fel med bakterierna i våmmen när hon fick komma in och börja äta "innemat" direkt. Och med diarrén blev det fel mineralbalans. Jag drog sönder min vänstra hand när jag skulle spänna fast henne, det small till inne i handen. Skumt. Verkar som om någon liten sena har gått av. Det gör lite ont men handen går att använda.

Nu ska jag beställa tjurar för nästa period. Vi har börjat vår semineringsperiod nu, idag har jag seminerat 638 Spira med A Linné.

Mitt hår har förresten slutat att vara frisyr nu, kalufs är rätta ordet. Det ser ut som en rysk pälsmössa sa Johan igår och han har alldeles rätt!

En lugn joursöndag än så länge. Hittills har jag haft väldig tur med mina jourer sedan jag började jobba, ingen riktigt förfärlig dag.

En älgkviga och ett vildsvin har jägarna skjutit hittills. De har faktiskt sett en sjuttontaggare!! men den lever vidare.

Igår var vi på Gamleby lantbruksskola på Öppet Hus. Det verkade väldigt trevligt och jag tror att Erik skulle kunna trivas där. Ni kan kolla själva på gamlebygymnasiet.nu om ni vill. Vi får väl se vad han bestämmer sig för, ännu dröjer det ju länge innan han måste bestämma sig. Vi fick titta på boendet också, det är ju internat med helpension. Erik var mest intresserad av maskinerna och han fick plöja lite, det var en aktivitet de hade. Det var ju bra för då åkte en tredjekursare med i traktorn och de hade pratat en hel del om skolan sa Erik. Johan ville inte följa med och jag tvingade honom inte. Han kan ju följa med och se skolan vid ett senare tillfälle när det inte är så mycket folk. Om Erik nu ska gå där vill säga.

Den nya soffan blev riktigt lyckad. Äntligen har vi ett mysigt umgängesrum. Igår eldade vi i kakelugnen för första gången i år.  

Nu börjar det bli verkligt kallt och man undrar hur man ska stå ut hela vintern. Vi plockar in några djur varje dag och snart är alla inne. Jag har hängt upp de nya kotavlorna i lagårn och det var ett sant nöje - aldrig förr har våra kor mjölkat så bra. Ni har ju sagt att jag ska skryta lite ibland här i bloggen så hör här: 11687 kg ECM i medeltal per ko! Och 12,4 i kalvningsintervall. Men i år blir det nog inte lika bra, vi hade kalasvärden på ensilaget förra året, i år är det mer normalt. Tack vare att våra kor är så duktiga så går det ändå att fortsätta bonderiet ett tag till trots det låga mjölkpriset. Och att byta till sig en sån här värsting som på bilden...

Själv har jag spännande tider. Dels verkar det plötsligt som om alla intressenter vill ha vårt dataprogram, plötsligt är det diskussioner om olika avtal på alla håll! Dels funderar jag lite på att jobba mera. Men jag vet inte. Egentligen vill jag ju inte jobba alls...... Detta är ju min tillgodotid, något eller några år när jag får vara frisk. Men ett roligt jobb är ju inte heller fel? Men jag har det ju redan bra. Som jag har det nu är ju väldigt förmånligt, att kunna leva två liv och både vara veterinär och kobonde. Du lever ju två liv på samma gång, som någon sa. Snacka om att utnyttja tiden! Förresten är jag ju mamma också - nu ska jag ringa vår LSS-handläggare. Vi ska på möte om ifall Johan ska få en stödperson, en "vuxenkompis" som kan göra lite saker med honom så att han kommer ut lite utan mamma. Förhoppningsvis någon som är bättre än jag på schack för att spela med mig har han nog inget utbyte av längre... Johan är med på förslaget (det är ju en förutsättning)   .

Erik är sjuk och hemma från skolan och det passade ju bra (!) för idag var det dags att åka och hämta den nya traktorn. Den kommer nog på bild här på bloggen endera dagen. Pappa och Erik åkte traktor till stan med den vi bytte in och tillbaks med den nya.

Själv har jag jobbat lite, tittat in i en hästs munhåla (utan att bli så värst mycket klokare), tagit en massa mjölkprov och träffat en helt galen ko. Den galna kon hade fått slidframfall. Hon var ihopsydd en gång men nu hade det spruckit. Jag var varnad, jag fick en mycket livfull beskrivning av kons beteende vid föregående besök, först av min kollega och sedan av djurägaren. Alltså bestämde jag att hon först måste ha lugnande medicin (brukar inte behövas vid den åtgärden, man bedövar ju). Jag gav henne en rejäl dos (medan två man höll henne fast hon redan var hårt fastbunden) och så tittade vi på en annan ko (som fått en svullnad på låret) medan medicinen fick verka. När vi kom tillbaks till Den Galna Kon blängde hon ilsket på mig "kom an bara". Raskt bestämde jag att hon måste ha en dos lugnande till. Dubbel dos tryckte jag i. Sedan gick vi och gav lite medicin till kon med det svullna låret. Nu såg Galna Kon lite trött ut så jag började förbereda för bedövning genom att gnugga med en spritad bomullstuss på svansfästet. EXPLOSION! Några blåmärken rikare (och då stod jag ändå på andra sidan om båsavskiljaren) gav jag ännu en dubbel dos lugnande. Sedan bremsade vi henne utöver den stadiga uppbindning vi redan hade. Och DÅ gick det äntligen att lägga en epiduralbedövnig. Sedan var det inga problem. Tur att inte alla kor är sådana!

Apropå galna kor så kom jag på att jag har inte berättat att det nu går alldeles utmärkt att mjölka 634 Linnéa på alla fyra spenarna. Hon hade ju en spenskada i somras (på bild i bloggen). Det har läkt helt nu under sintiden, skönt, både för henne och Lennart.  

Eftersom det blev så mycket diskussion om J Valon så kan jag inte låta bli att lägga in denna fina bild som jag fick av Elisabeth i våras: en Valondotter på Pampas.