Jag har nu förstått att jag har många släktingar som besökare här, Gun, Eva Lena, Kjell (hoppas du mår bra efter operationen och att du tar det försiktigt nu när du ska igång igen), kanske Peter, Kajsa och Kristina också, vad vet jag. Ni är så välkomna allihop, jag är så rörd och glad att ni bryr er om mig.

Jag hoppas att jag inte avskräcker er med allt mitt gnällande. Den här ”bloggen” använder jag ju för att skriva av mig. Jag började tycka att jag var förfärligt gnällig i telefon och tänkte att jag håller på att bli en sådan som man inte har lust att prata med för att jag bara ska älta sjukdomar hela tiden. Här skriver jag ju ganska rakt på, jag tänker inte efter före, och jag försöker vara ärlig. Jag är lite orolig för att jag ska bli så pinsam så att ni blir besvärade sedan när vi träffas... Inte blir det särskilt intressant heller, det händer ju inte så mycket i mitt liv just nu, det är en ”inre” resa jag gör. Vilket nog kunde behövas, det är väl inte fel att ifrågasätta kvaliteten och inriktningen på livet, men jag har inte kommit längre än till ifrågasättandet ännu..

Jag har varit en som fogar mig, när kartan har ritats om så har jag försökt att anpassa mig till förutsättningarna och ändrat mina krav och förhoppningar därefter. Det fungerade även på cancerbeskedet, men samtidigt kom den här känslan av att nu får jag inte bara finna mig, låta tiden gå och vänta på att det blir bättre sedan. Nu måste jag ta tag i mitt liv, det behövs en inre uppryckning, nu vet jag inte hur lång tid jag har på mig, jag kan inte bara släppa förbi dagar, veckor och månader. Men det är inte så lätt, tiden går, behandlingarna är jobbiga och jag vet inte riktigt vad det är jag vill ta tag i egentligen...

Som ni märker har jag hamnat i någon sorts identitetskris, jag är inte helt nöjd med mitt liv, men jag tror ändå inte att jag kunde ha gjort särskilt annorlunda. Jag har ett bra jobb, precis det jag ville ha, och jag älskar livet på gården. Ändå finns det så mycket mer jag vill...

Nu är det ju faktiskt ganska bra prognos på mig, jag får en lång och tuff behandling eftersom jag hade spridning i och omkring några av lymfknutorna som opererades bort. Behandlingen är för att man inte kan veta säkert ifall det finns några metastasceller ”på drift” i kroppen. Men om det finns sådana så dör de förmodligen av cellgifterna. Och efter behandlingen är det betydligt större sannolikhet att jag inte får återfall än att jag får det. För varje år som går efter behandlingen så minskar dessutom återfallsrisken, de första åren är ”farligast”. Och även om jag skulle få återfall så kan man leva i många år med metastaser, men då måste man ju gå igenom behandlingar hela tiden. Så ta det med en nypa salt när jag gnäller, det finns så många som har det mycket värre.

_____________________________________

Idag växer gräset så det syns. På ett torp för hundra år sedan skulle barnen ha kunnat hitta lite grönt att repa åt den utmärglade kon i fähuset så att hon kunde börja hämta nya krafter. Jag tänker på Yora som en sådan här dag skulle ha fått gå på kobetena och njuta av det första gröna. Men jag är samtidigt tacksam att jag inte har hästar att sköta mitt i detta. Tänk vad många timmar jag har lagt, varje dag i så många år, på att mocka, bära vatten och bära hö. Till vad nytta? Jag hann ju aldrig rida. Bara för tillfredsställelsen att se min vackra Yora gå och vara nöjd i hagen en solig vårdag..Fölen var ju en glädje förstås, men också ett bekymmer för att jag inte ägnade mig tillräckligt åt dem.

Jag ska plocka "kärs" idag, det ska vi äta med kassler, som vi brukade göra vid påsk när mor och Dick kom hit och hälsade på... Fortfarande sneglar jag ibland neråt vägen efter lill-cittran när jag plockar kärs. Och så ska killarna och jag cykla (hoppas jag orkar) till Mary, hårfrisörskan, Erik är i stora behov att få lockarna ansade, Johan är också långhårig. Själv spar jag ju mycket pengar numera, fjunet på flinten är lättskött och inte går det åt schampoo heller. Jag ska vara med för att betala, för att jag inte vågar låta Johan cykla på stora vägen, och för att jag vill veta om Mary har någon bra cerise färg... kanske påskägget kan få ett ansikte...?

Nu är våren kommen - se  bara!

____________________________________