Domnade fötter och darriga ben. Orkar ingenting, stapplar ner efter ett glas juice (som inte ens är gott!) emellanåt. Som tur är (count your blessings, som de säger) så kan jag ju läsa med det här giftet. Och jag har Harry Hole som sällskap. Inte långtråkigt i alla fall..

Nu börjar det slå till. Var beredda på att jag kanske inte kommer att skriva varje dag..

Jag har i alla fall orkat åka till tätorten och köpa en massa arbetskläder på en stor lagerutförsäljning. Nu klarar vi oss i ett par år!!

Folk börjar ringa och vill boka in mig till sommaren. Känns inte riktigt aktuellt, men jag lovar allt och bestämmer att de får ringa tillbaks och få bekräftat att det funkar ett par veckor innan. Hmm. Fast det är nog bra att ha lite fasta jobb att sikta in mig på..?

Boken om Aspergerstrategier är väldigt intressant Gertie, men jag tror inte jag ska sätta den i händerna på Johan nu. Däremot kan jag ju själv ha nytta av den när vi ska utarbeta strategier. Mycket av det har han ju redan klurat ut, som att han gör listor/ramsor i huvudet för vardagssysslor (t ex att ställa väckarklockan) och som vägbeskrivning t ex till matsalen i skolan. Intressant att det tydligen är vanligt att inte gilla kolsyrade drickor eller potatismos..! Och inte kallt efter varmt, som glass. Johan har lite annorlunda smaksinne, men oftast är det till fördel, han gillar mycket vuxenmat. Och han är väldigt noga med att han vill ha tyst när han äter. Där har han ju en fördel som kan stänga av hörapparaterna...

Johan vill förresten döpas nu. När jag pratade om att jag ska gå med i Svenska kyrkan så förklarade jag också för Johan att han inte är med och inte döpt, man blev ju inte det automatiskt längre då när han föddes, och dopet blev ju aldrig av... Så nu vill han döpas snarast, han har alltid tänkt på sig själv som en riktig kristen och det vill han vara. Där ser man. Jag försöker antyda att man kan ta det i samband med konfirmation (som Erik förresten inte bryr sig om att göra), men vi får väl se vad de säger när de hör av sig från församlingen.

Ja, den är ju inte avklarad ännu, det har inte slagit till ännu och jag har ju två dryga veckor framför mig. men ändå.. nästa gång är den sista. Nästan så att jag ska ha med mig lite blommor till "min" gulliga sköterska då.

Sedan blir det strålning förmodligen med början ca fyra veckor efter den sista cyton. Jag får snart en kallelse. Då kommer jag förmodligen att vara sjukskriven till hälften, men hälften av 65% är ju inte så mycket så det ska jag väl orka med. Semester ska man ju ha också. Och jag har blivit lovad att jag inte behöver börja med helgjourer förrän i september.

Åsa och jag pratade om att syskonveckan får bli v 33, i Beddinge. Är det sista veckan på sommarlovet? Och Åsa ska höra sig för om tennisskola åt oss allihop, som en grupp. Det tycker jag låter kul. Erik och Johan har lite tennis i skolan. Skolan började med ett samarbete med tennisklubben här när skolan växte ur sporthallen nu när de tog in sexorna också och fick så mycket elever. Så då avbokar jag stugan v 31, det funkar ju inte. Och Gotland blir för dyrt och är för sent nu i vilket fall. Och så satsar vi på kanotpaddling nästa år??

Nu inträffade just en katastrof! Erik kom hem med moppen och då måste han ta av sig insatserna till magnetslingan från hörapparaterna för de får inte plats under hjälmen. Och så lade han dem i fickan på sin tröja som fladdrar i vinden - och nu är den ena BORTA! Så nu måste vi ut och gå hela vägen, Hurra, jag som tänkte vila nu. Håll tummarna att vi hittar den, det där är dyra grejer och som han inte kan vara utan!

Ja, nu är redan Christer här med såmaskinen! Allt blir inte sått i denna första vända, men det är ju skönt att vi får de gärdena klara som redan är torra nog. Jag ska lägga in några bilder sedan om någon är intresserad, tyvärr glömde jag kameran i morse när jag skjutsade Erik ner till traktorn. Jag stannade kvar lite och hjälpte honom med de största stenarna. Jag är verkligen inte stark nuförtiden, Erik blev riktigt bekymrad för mig, han är ju van vid att mamma är jättestark.. Och nu ska jag ju vara som allra starkast inför nästa behandling! Vi fick bort stenarna från gärdet i alla fall, sedan åkte jag hem för att vila.

Igår råkade jag pyssla lite med att ta bort ogräs på gruset och i rabatter. upptäckte på kvällen att alla fingertopparna var alldeles sönderspruckna. de är tydligen för ömtåliga för sånt. Jag smorde med idominsalva och i morse syntes det att det börjat läka igen. Naturligtvis glömde jag det helt när jag började bära sten! Så nu är jag insmord igen. Lite kladdigt blir det på tangentbordet.... Jag måste helt enkelt köpa mig ett (eller flera?) par bomullshandskar för trädgårdsarbete. Det kommer kanske hit en kvinna i sommar som vill titta på gamla perenner, och då måste de ju i alla fall synas bland allt annat som så gärna vill växa... Gamla perenner har vi ju, här har inte ändrats mycket varken på Astrids tid eller sedan jag tog över. Jag älskar de gamla perennerna, men det är inte varje år de får den ommvårdnad man skulle önska. Ändå tycker jag det är roligt att hålla på i trädgården, det fungerar ofta som ställtid för mig när jag har svårt att komma igång med något jag måste göra. Men om alternativet är städning inomhus så glömmer jag tid och rum när jag har kommit igång i någon rabatt...

Idag är det bara en trana. Kan det vara ruvning på gång??

______________________________________________

Idag kommer det att bli ännu en strålande dag. Erik har fått löfte att ge sig ut med harven... Igår satte de på dubbelmontagen.

Jag var på kalvprojektbesök igår och vi åkte därifrån lite deprimerade. Fast de har försökt att göra förändringar i kalvhållningen så har det avstannat halvvägs. Visserligen har kalvarna blivit friskare, men de är inte särskilt fina. Lite jobbigt. Man vill ju gärna ge sådana goda råd som folk orkar fullfölja, annars är det ju ingen mening. Men vi har lite nya idéer och får hoppas på nya tag efter vårbruket... Det var i alla fall väldigt roligt att komma hem igen till Jannes fina kalvar! Nu har jag inte mer jobb att göra förrän första veckan i maj, nu ska jag ju deka ner mig i förgiftning igen ett tag.

Den 16:e orkade jag ju inte vara med och fira vår stationschef på kvällen, det visste jag ju i förväg att det skulle bli för mycket, och alla var förstående. Men det känns ändå tråkigt. Nu när jag har slappnat av och inte bara tänker på stockholmsbesöket och föredraget så har jag plötsligt insett att det hade varit väldigt roligt att göra en sång åt honom. Jag brukar ju ofta skriva sånger och det skulle varit tacksamt, jag har fina idéer till honom (tycker jag själv..) fast lite småelaka, men det är ju tillåtet... Men nu är det ju för sent... Vi får väl se ifall det blir läge senare, kanske kommer han att sluta och bli en högre chef i samband med omorganisationen så att han ska avtackas...

Vi har ätit spaghetti med köttfärssås idag och Tänk! Det var jättegott, smakade precis som det skulle! Mina smaklökar är helt normala!

I två dagar till...

Det blev en intensiv dag igår. Föreläsningen gick nog bra tror jag, de frågade mycket och verkade hänga med. En kom fram efteråt och tackade faktiskt!

Sedan var det lunch men jag väntade ju på våra besökare från Stockholm. Datamannen, den klurige och försynte som skapar själva programmet efter mina önskemål (!) stod redan och väntade på mig i foajén när jag kom ut från föreläsningen. Min chef, som också är med i projektet, anslöt snart, och så väntade vi på besökarna. Som hade gått en annan väg in och väntade i restaurangen. Så det blev lite fel från början. Och jag hade tänkt betala för alla men hann inte för min chef hann före. Det var pinsamt tyckte jag. Men vi åt och pratade och åkte sedan till kontoret för vårt möte. Jag visade programmet med alla finesser. Jag halade inte fram något sekretessavtal men jag nämnde i alla fall att min syster hade sagt att jag skulle det...

Egentligen fortsatte de med sin förhalningstaktik men hon som nu är den drivande inom djurhälsa är ju en entusiastisk sorts människa och blev åtminstone intresserad av att driva parallella linjer. Vi ska få besked i september om vad hon får för besked uppifrån om fortsättningen. De andra byråkraterna kommer förmodligen inte att lägga två fingrar i kors för att besvara våra förfrågningar om att hämta och sända data om inte hon driver på där också. Man blir så trött av att det är så segt. Men vi fortsätter att köra vår egen linje som förut så får man väl se vad som händer. Vi kommer ju snart att vara klara att sälja licenser. Vi satt och jobbade en stund efteråt med programmet, och han är verkligen fantastisk, datamannen, han har snart fixat alltihop!

Idag har jag varit och tagit blodprov inför nästa behandling. Jag fick gå in på labbet direkt för de tyckte det var så mycket folk i väntrummet så jag riskerade att bli smittad om jag satte mig där! Ibland känns det som om man har hamnat i en "gräddfil" för att man har cancer. Tyvärr är ju priset rätt högt för det flytet.. Bara behandlingarna är ju lite mer än vad man orkar genomgå, och så detta att man inte vet vad som kommer att hända sedan. Jag räknar helt med att jag kommer att få något bakslag om några år, men egentligen kan jag ju lika gärna komma undan med blotta förskräckelsen.. Jag känner mig inte rädd när jag tänker på det, det är ju lite konstigt. Det känns som om det räcker att jag vet att jag har ett tag på mig nu i alla fall, jag kommer inte att må dåligt hela tiden. Nu är det näst sista behandlingen och snart är den här pärsen över. Jag har svårt att tänka framåt, blir ju tröttare och tröttare och det känns omöjligt att jag ska orka jobba igen. Ändå tror jag på något sätt att livet kommer att gå vidare... Och jag är gladare och mindre deppad nu när jag mår bättre, de här behandlingarna sätter sig ju väldigt mycket på humöret tycker jag. Fast de här sista dagarna blir jag sorgsen och ibland nästan gråtmild av att det är behandlingsdags igen. Just blodprovet blir jag alltid så ledsen av. Bra att jag haft mycket annat att tänka på nu på slutet.

Jag ska jobba lite i eftermidddag också, det är nog bra. Och bra att få ett halvtidsbesök till klart. Bonden själv kommer inte att vara med, den gården ligger ute på slätten och där sår de för fullt nu. Han har lovat att lägga fram alla papper vi behöver och sedan får Anita och jag klara oss själva, och det kommer att fungera bra.

Här har vi fått gödseln utkörd igår, det kommer en stor gödseltunna från en maskinstation och kör för fullt tills brunnen är nästan tom. Tranorna gillade det, de har inte synts till på några veckor, men i morse gick de på det nygödslade igen. Äter de mask?? Fluglarver??

Idag har jag jobbat litegrann, ett halvtidsbesök i kalvprojektet. Inte alls särskilt jobbigt, men jag märker att jag inte är helt i form. Jag känner mig inte riktigt "med", det känns som om jag pratar bakom en plexiglasskiva och allt jag säger blir lite halvkorkat..

Resten av dagen ska jag bara ta det lugnt och vila upp mig till den 16:e. Jag ska ju hålla en föreläsning först på morgonen den dagen, allt på en gång... Jag gjorde i ordning en powerpoint-framställning förra gången jag hade en må-bra-vecka. Nu tog jag fram den för att börja förbereda mig. Och upptäcker att jag tycker den verkar helkass. Jag sitter här och stirrar dumt på bilderna och kan inte se någon röd tråd och kan inte förstå vad jag har tänkt mig att jag ska säga.... Ruggigt. Är jag dum i huvudet nu eller då? Eller både och?? Och hur ska det då bli på torsdag? Det börjar kännas som om jag har tagit mig vatten över huvudet, men nu är det så dags...  Håll tummarna!

Grattis på födelsedagen Erik! Och tack Örjan med familj för överraskningsbesöket! Vilken lycka att få visa moppen för sådana beundrare!! Det var en härlig dag. Trist att jag ska behöva bli så trött... Hoppas hemresan gick bra. Och tack alla för gratulationer till Erik.