Jag skriver ogärna på bloggen numera. Är rädd att jag ska bli sådär gnällig som jag lätt blir. Det var ju så bloggen fungerade för mig under behandlingstiden, som en "gnällventil".  Då var det OK, det var faktiskt synd om mig, jag hade anledning att gnälla och era tröstande kommentarer gjorde att jag orkade. Men nu tycker jag inte att jag har rätt att vara gnällig. Det är inte synd om mig, tvärtom ska jag vara tacksam och njuta av livet. Visst, det gör jag, men inte ORDENTLIGT.

T ex nu har jag varit på skidresa med killarna. Mesta tiden har jag livrädd hasat nerför backarna som en ledbruten pensionär (har verkligen inte tränat upp kroppen ännu) och önskat att det snart skulle vara slut på veckan utan att någon blivit skadad. En kväll var hela gänget på afterski och hade roligt (jag SKRATTADE!) och en eftermiddag åkte Johan och jag i en solig lättåkt backe där jag inte behövde vara rädd. Jag borde njuta av varje dag. Men jag gnäller över att det är för kallt eller för varmt eller för jobbigt eller.... Och jag skäms för det. Nåja, jag gläds i alla fall åt att Johan tyckte det var bra och inte gick dubbelböjd och att han vågar åka och tycker det är kul!

I fredags var vi på hörselvården hela förmiddagen och fick en ordentlig genomgång. Tänk, ingen av killarna har försämrats sedan 2007 när vi senast gjorde en stor hörselundersökning. Underbart. Erik har visserligen varit rätt stabil förut också men har ju sakta glidit från måttligt till gravt hörselskadad, och Johan har försämrats ganska snabbt. Hoppas det håller sig såhär nu.

I morgon ska jag till sjukhuset för min antihormonspruta och så ska jag få porten spolad. Jag tänker be att få bort den snart, börjar tycka att det är obehagligt med den där plastslangen ner till hjärtat. Men lite vidskeplig är jag, kanske är det bäst att den får vara kvar bara för säkerhets skull? För att inte utmana ödet.

För övrigt kan jag berätta att vi faktiskt har fått lagårdstaket på utbyggnaden skrapat av en grävmaskin, det började bågna så det syntes och då blev vi nervösa. Nu smälter snön, idag har det varit plusgrader för första gången sedan före jul. När jag var ute på dagens skidtur såg jag grävlingsspår men den grävlingen borde nog gå och lägga sig igen tycker man.

 

mor

1 mars 2010 22:00

Älskling, kan du inte försöka släppa lite på dina orimliga krav på dig själv! Du kräver till och med att du ska njuta ORDENTLIGT! Du har all rätt i världen att vara gnällig (fast det tror jag inte att du är), och det skulle inte vara konstigt om du ibland dignade under alla de tunga bördor som du bär.
Jag är så stolt över dig och beundrar dig, och så är jag glad över det positiva beskedet om pojkarnas hörsel.
Många kramar från mamman som tänker på dig hela tiden

 

far

3 mars 2010 21:11

Ylva!
Så många bra saker du berättar. Att hörseln inte försämrats på flera år är ju underbart. Att Johan tyckte det var kul att åka skidor är också positivt och att ni hittade en egen liten backe. Att inget tak rasat in. Så bra! Kram, far

 

Fia

18 mars 2010 20:45

Hej! Man får gnälla på sin blogg... Du får faktiskt skriva vad du vill, den är ju din! Men jag känner igen känslan, behovet är inte heller lika stort. För mig är den som en dagbok kring livet som cancersjuk så jag har återvänt nu när det varit oroligt ett tag och det är skönt att skriva av sig oron lite grann. Sköt om dig! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...