Jodå, kursen var bra. Handfasta tips om hur man kan göra för att få ett samtal att bli bra. Några insikter: allt är inte kört för all framtid för att jag inte är bra på att kommunicera, man kan faktiskt lära sig. Och så insåg jag hur lite som egentligen fastnar hos mottagaren av det man säger. Man måste säga flera gånger och "använda flera kanaler" om man vill att något verkligen ska stanna kvar. Och lämna skriftligt. Den övningen som illustrerade det gick ut på att man skulle minnas en kort berättelse. Efter några mellanled fanns bara början och slutet kvar, allt mittemellan försvinner. En liknande övning fick Johan göra i sin utredning. Han kunde komma ihåg en lång berättelse nästan ordagrant. Först nu fattar jag hur speciellt det är, vilken enorm koncentrationsförmåga han har.  Men för honom skulle det bara vara störande att "använda flera kanaler", dvs att rita/använda kroppsspråk etc samtidigt.

Man ska också sammanfatta samtalet, typ "nu har vi pratat om...". Och så ska man reflektera efteråt för att dra lärdom av det man har gjort. Det är väl det jag gör nu, eller hur?

Vid presentationen talar jag om att jag har är sjukskriven och varför, och sliter av mig "buffen" för att förklara varför jag ser så konstig ut. Det tål folk. Och då vet de att jag tål att prata om det.

De ringde från gården i Sörmland som jag i ett svagt ögonblick lovat att åka till i slutet av maj.. Nu kommer jag inte undan. På fredag får det bli, i morgon kommer vår fantastiska jättetrevliga och superduktiga maskintekniker och ska serva vallskördemaskinerna inför säsongen. Han brukar alltid få lunch så då måste (vill) jag vara hemma..

"Gubbarna" här hemma var rätt sura när jag kom hem efter två dagars kurs (och dessutom sa att jag ska iväg igen på fredag). De har jagat förrymda kvigor idag, med lyckligt slut åtminstone. De har väl blivit bortskämda nu av att jag har varit hemma så mycket. Jag blir jätteledsen av att mötas av sura miner.