Visst är det trist. Jag är numera så förutsägbar, när de dåliga dagarna kommer då är humöret i botten och inget är kul. Jag vill inte bo på den här gården med brännässlor som jag inte orkar ta bort i rabatterna, smuts överallt, korna kommer aldrig ut, allt är trasigt, flaggstången rostig och gnäll gnäll gnäll. Jag vill inte rycka upp mig, jag vill inte städa och fixa och laga god mat. Fiskpinnar får det bli. Jag är trött på alltihop. Jag skulle vilja sitta på en brygga vid en sjö och höra vattnet klucka lite sakta. Med en bra bok och några äpplen (nej, bananer, äpplen går ju tyvärr inte att äta nuförtiden när allt smakar pyton).