Jodå, kursen var bra. Handfasta tips om hur man kan göra för att få ett samtal att bli bra. Några insikter: allt är inte kört för all framtid för att jag inte är bra på att kommunicera, man kan faktiskt lära sig. Och så insåg jag hur lite som egentligen fastnar hos mottagaren av det man säger. Man måste säga flera gånger och "använda flera kanaler" om man vill att något verkligen ska stanna kvar. Och lämna skriftligt. Den övningen som illustrerade det gick ut på att man skulle minnas en kort berättelse. Efter några mellanled fanns bara början och slutet kvar, allt mittemellan försvinner. En liknande övning fick Johan göra i sin utredning. Han kunde komma ihåg en lång berättelse nästan ordagrant. Först nu fattar jag hur speciellt det är, vilken enorm koncentrationsförmåga han har.  Men för honom skulle det bara vara störande att "använda flera kanaler", dvs att rita/använda kroppsspråk etc samtidigt.

Man ska också sammanfatta samtalet, typ "nu har vi pratat om...". Och så ska man reflektera efteråt för att dra lärdom av det man har gjort. Det är väl det jag gör nu, eller hur?

Vid presentationen talar jag om att jag har är sjukskriven och varför, och sliter av mig "buffen" för att förklara varför jag ser så konstig ut. Det tål folk. Och då vet de att jag tål att prata om det.

De ringde från gården i Sörmland som jag i ett svagt ögonblick lovat att åka till i slutet av maj.. Nu kommer jag inte undan. På fredag får det bli, i morgon kommer vår fantastiska jättetrevliga och superduktiga maskintekniker och ska serva vallskördemaskinerna inför säsongen. Han brukar alltid få lunch så då måste (vill) jag vara hemma..

"Gubbarna" här hemma var rätt sura när jag kom hem efter två dagars kurs (och dessutom sa att jag ska iväg igen på fredag). De har jagat förrymda kvigor idag, med lyckligt slut åtminstone. De har väl blivit bortskämda nu av att jag har varit hemma så mycket. Jag blir jätteledsen av att mötas av sura miner.

 

Eva

27 maj 2009 21:59

Åh, så lätt det är att skämma bort familjen, fast man är sjuk. Jag förstår verkligen att du blir ledsen. Men du är ju faktiskt inte hemma för att deras skull, eller att det roar dig. Gör saker som du vill och orkar. Jag tror att man mår bättre då.

http://lady-in-wig.bloggagratis.se

 

Erica/Lilltån

27 maj 2009 22:09

Äsch!
Låt de ha sina sura miner, bortskämda karlar!

Du gör det du vill vännen :)
De är fullt kapabla att fixa mat,städning och barnen själva.

Bry dig om nu Dig nu vännen! :)

Kramar Erica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...