Nu har jag varit i en annan del av det stora fräscha nybyggda onkologhuset, Strålbehandlingsavdelningen. Det märks att man blir bekant med sköterskorna när man kommer varje dag i fem veckor, det var "hej, Bertil" och "tjena Kalle" i väntrummet när de hämtade patienterna. Först var det röntgen, för att se hur mycket fett och sånt de ska igenom med strålarna. De tejpade och ritade kryss på mig, helst vill de att kryssen ska vara kvar när jag kommer nästa gång. Nu ska de räkna och ställa in maskinen och så ska jag dit igen den 9 juni, för att röntgas igen och kolla om det blev bra som de har ställt in den. Simulering kallas det. Typiskt att det ska vara precis den dagen, det är ju då jag har lovat att föreläsa om juverhälsa på dritledarkursen på lantbruksskolan. Annars kan man önska tider själv sa de, men själva simuleringen går knappast inte att flytta.  Dagen efter börjar själva strålandet, och sedan ska jag in och strålas varje vardag i fem veckor. Hade det varit på höger sida kunde de gett en högre dos och kört på lite fortare, men på vänster sida är de rädda för att skada hjärtat. Lungan kommer att bli lite skadad, men de försöker undvika lungan så gott det går.

Sedan fick jag träffa en läkare. Hon berättade om strålningen. Hon var så allvarsam och pratade så mycket om tumörceller så det känns rätt dystert just nu.. Hon sa att det tar sådär tre veckor in i behandlingen innan man har kommit upp i sådan dos att biverkningarna kommer. Man kommer att bli röd och inflammerad i huden eftersom huden får en stor dos. Och så blir man trött. Hon tyckte att jag ska vara sjukskriven hela tiden och ca fyra veckor efteråt också, så nu förlänger hon min sjukskrivning. Det är väl bra, då behöver jag inte ha dåligt samvete om jag inte orkar jobba så mycket.

Nu ska jag sätta på kaffe, vi ska ha lite födelsedagsfika i trädgården.