Jag orkade inte åka till Lilla My idag, jag råkade sätta igång att gräva i trädgården och det blev lite för mycket. Jag blir tvärtrött helt utan förvarning när jag gör mer än jag orkar. Bra i och för sig att det säger ifrån. Har pratat med Johanna och bestämt söndag. De mår bra i alla fall, lilla "Vivan" och hennes mamma.

Gårdagskvällen vid elden blev lite konstig. Visserligen var elden lika fin som alltid, och dånade inte heller mer än att man hörde kören. Men vi var rätt malplacerade killarna och jag. Inte Erik förstås, fast han var lite besviken på att det inte var några i hans ålder där. De var väl i tätorten och drack öl antar jag, så jag var ju tacksam för att Erik var med oss. Men jag ser så konstig ut numera så det var många som inte alls kände igen mig. Och så är det svårt att veta om folk som frågar hur jag mår verkligen vill veta. "Det är upp och ner och just nu är det mittemellan" sa jag och det är ju förstås inte lätt att veta vad man ska säga då.. Och Johan blev helt låst för det var för mycket folk antagligen. Han ville bara sitta ner på marken och vägrade svara på tilltal. Jag blev arg och tvingade honom att stå upp åtminstone. Men han vägrade titta på elden och hörde förstås inte sången och ville inte titta på fyrverkerierna heller. Så att släpa dit honom för att fira våren var ju ingen större vits, det tänker jag inte göra om.

Jag känner mig piggare nu och har tänkt några gånger idag att jag kanske skulle ta mig ner till Skåne i alla fall, jag är så sugen på att träffa familjen Rimér.  Men jag vet ju att det skulle bli för mycket. Himla tråkigt tycker jag att jag skulle bosätta mig så långt bort!! Jag minns hur Erik brukade fantisera när han var liten om att vi skulle vika ihop Sverige så att vi kom precis bredvid mormor. Det skulle allt vara toppen, eller hur?!