Nu har jag varit i en annan del av det stora fräscha nybyggda onkologhuset, Strålbehandlingsavdelningen. Det märks att man blir bekant med sköterskorna när man kommer varje dag i fem veckor, det var "hej, Bertil" och "tjena Kalle" i väntrummet när de hämtade patienterna. Först var det röntgen, för att se hur mycket fett och sånt de ska igenom med strålarna. De tejpade och ritade kryss på mig, helst vill de att kryssen ska vara kvar när jag kommer nästa gång. Nu ska de räkna och ställa in maskinen och så ska jag dit igen den 9 juni, för att röntgas igen och kolla om det blev bra som de har ställt in den. Simulering kallas det. Typiskt att det ska vara precis den dagen, det är ju då jag har lovat att föreläsa om juverhälsa på dritledarkursen på lantbruksskolan. Annars kan man önska tider själv sa de, men själva simuleringen går knappast inte att flytta.  Dagen efter börjar själva strålandet, och sedan ska jag in och strålas varje vardag i fem veckor. Hade det varit på höger sida kunde de gett en högre dos och kört på lite fortare, men på vänster sida är de rädda för att skada hjärtat. Lungan kommer att bli lite skadad, men de försöker undvika lungan så gott det går.

Sedan fick jag träffa en läkare. Hon berättade om strålningen. Hon var så allvarsam och pratade så mycket om tumörceller så det känns rätt dystert just nu.. Hon sa att det tar sådär tre veckor in i behandlingen innan man har kommit upp i sådan dos att biverkningarna kommer. Man kommer att bli röd och inflammerad i huden eftersom huden får en stor dos. Och så blir man trött. Hon tyckte att jag ska vara sjukskriven hela tiden och ca fyra veckor efteråt också, så nu förlänger hon min sjukskrivning. Det är väl bra, då behöver jag inte ha dåligt samvete om jag inte orkar jobba så mycket.

Nu ska jag sätta på kaffe, vi ska ha lite födelsedagsfika i trädgården.

 

Eva

25 maj 2009 15:36

Hm... Vad annorlunda din läkare tänker jämfört med mina. Skönt att de tänker på dig med omtanke. Jag har fått be om att få vara sjukskriven, och inte har diskussionen om återhämtning kommit upp överhuvudtaget. Vi får väl hoppas att biverkningarna inte blir så svåra. Ha det gott!

http://lady-in-wig.bloggagratis.se

 

KoKlara

25 maj 2009 16:10

Det verkar vara olika läkare. Den förra sa att jag skulle vara halvt sjukskriven under strålningen. Men de kanske tycker att det är OK att sjukskriva mig mer nu eftersom de vet att jag jobbar lite i alla fall..? Jag tror att det inte blir så jobbiga biverkningar, bara man inte har otur och blir sårig och får infektion..

 

Erica/Lilltån

25 maj 2009 22:49

Hej vännen,
jag personligen tycker du skall vara sjukskriven under strålningen, tröttheten kan vara mer påtaglig än vad man tror.
Fast det är ju trots allt upp till dig vännen.
Vissa av läkarna är lite "torra" och ska vara sååå allvarliga.. när de egentligen inte behöver vara det, utan de kan liksom ta det lite lugnare. Jag har haft 4 strålnings samtal sammanlagt, och ingen av de jag pratat med har varit så dystra.
Det är som hon säger, de höjer dosen lite varje gång man strålar sig, de räknar i grey (stavning på det?). Man får bara ha ett visst antal grey per område för att inte få permanenta nervskador.
De är väldigt duktiga med att "sikta" strålningen, de gör ju röntgen och beräknar allt in i minsta deltaj, inget går undan deras beräkningar!
Åter igen, smörj smörj och smöööörj! *tjat tjat tjat* ;)

Och det där med väntrummen, det dröjer inte många dagar innan du är "polare" med personalen där :)
All strålnings personal jag mött har alltid varit helt underbara! Okej, det fanns EN surtant.. det är den enda jag mött på över 6 år nere på strålningen. Men annars är de mysiga, de lyssnar och hjälper till, inget är något problem alls!

Stora Varma Kramar Erica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...