Återigen har vi släppt ett gäng kvigor på bete. Den här hagen ligger ganska långt bort så vi hade med oss fika. Erik vägrade att följa med  (när man är 15 så är det kanske naturligt att det blir bakslag ibland?) , men Johan var med. Det var tur för vi kunde inte köra ända in i hagen så grinden behövde vara öppen medan vi släppte ut kvigorna ur transporten. Hade vi inte haft Johan som grindvakt hade det hela blivit kritiskt! Kvigorna skötte sig exemplariskt. Kanske egentligen bättre med en så här stenig och kuperad hage för då får de inte upp farten på samma vis...  Hagen är otroligt vacker men den duger nog inte åt EU för det får inte vara mer än 60 träd per hektar (buskar inräknat). Men det gör inte oss något för här är vi bara inhyrda och det är markägaren som får ev. EU-bidrag. Vi hade en riktigt härlig fikastund i den vackra hagen och Johan kunde äta så många Skånepepparkakor han orkade utan att behöva tjafsa med Erik.

Den vita kvigan på bilden heter 730 Prima, den svarta är 732 Pärla. Båda är e. Alexander och med riktigt fint möderne.

Nu börjar det märkas i lagårn att det inte är lika mycket djur.. Ett gäng till ska vi ha ut men det blir nog inte förrän framåt midsommar. Och så ska ju korna ut förstås, det blir väl om en vecka ungefär. Sedan är det sommar på riktigt.

 

Erica/Lilltån

25 maj 2009 13:53

Ja, som 15-åring går man gärna sin egen väg. Det är väl lite då som man börjar bryta sig loss.

Underbart att ni får ut mer av korna :)
Det ser så mysigt ut på bilderna så jag blir varm inombords!

Stora Kramar Erica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...