Stort tack allihop för att ni hejar på mig! Såklart ska jag klara en gång till. Jag blir så förundrad att ni orkar hålla på med att läsa vad jag skriver! Jag är ju en ganska tråkig typ även i vanliga fall, och nu under behandlingarna har jag minsann inte blivit ett dugg roligare, dessutom händer det ju absolut ingenting i mitt liv nuförtiden, jag tycker tiden segar sig fram som seg sirap.

Idag har jag i alla fall orkat avhorna säsongens sista kalv. Och så har jag dräktighetsundersökt några kor. Fast det gick sådär, jag blir lite orolig för att jag kanske håller på att tappa känseln i fingrar och händer likadant som i fötterna. Det skulle ju vara en katastrof för den delen av mitt yrkesliv som handlar om kogynekologi. Min fina fina favoritko 505 Berta (e. Lord Lily) som har exteriörindex 88 i helhet och har fått sex kalvar och fortfarande är lika vacker, hon är KANSKE dräktig. På 9 veckor. Oroande. Men 694 Krona (e. Linné) är i alla fall dräktig. Tyvärr med en för mig obekant ungtjur (Stjärnarve) som var det enda jag råkade ha i kärlet just då.. Efter att ha varit igång en stund med sådant måste jag vila några timmar. Tänk förr i tiden, vad man orkade...

Apropå veterinärjobb så har jag sett på TVprogrammet "I Regnskuggans land" som handlar om några veterinärer i Australien. Det är rätt jobbigt att behöva se på när de försöker mörka paratuberkulosen. Det scenariot är nog helt otänkbart i Sverige. Dessutom har vi ju ett system där man får ersättning om man tvingas slakta djur som har en anmälningspliktig sjukdom. Det är inte så lätt alltid som veterinär att hålla sig helt rätt bland alla regler och skyldigheter, men vi försöker faktiskt så gott vi kan att hålla en hög moral. Särskilt vi som är statligt anställda tror jag, vi är ju myndighetsutövare också, även om det ofta känns som ett ok man skulle vilja slippa. Men nu i dagarna har en statlig utredning kommit fram till att det är orättvist mot de privata veterinärerna att det utgår statsanslag till distriktsveterinärerna, så nu ska vissa distriktsveterinärstationer säljas ut. Det känns orättvist att bli påhoppad sådär och anklagad för att ha en osolidarisk konkurrens när det bara är vi som håller jour (säger jag som inte haft jour sedan i september), och som är tvungna att åka på allt som ringer. De flesta privata plockar russinen ur kakan och stänger sedan av telefonen. Jag tror verkligen att det är viktigt att det finns en statlig organisation som garanti för att det finns en jourverksamhet över hela landet, och för att hålla beredskapen uppe när det behövs ur smittskyddssynpunkt. Även om jag själv innerst inne hellre skulle vilja vara privat och slippa jourer och bara göra de roliga jobben.. Fast då skulle jag inte ha några arbetskamrater. Inte för att vi träffas så ofta, men ändå..

Det är svårt att veta ännu hur det här kommer att sluta, dessutom håller de ju på att omorganisera hela distriktsveterinärorganisationen. Som ni märker så känner jag mig tydligen som veterinär fortfarande, fast det oftast känns så väldigt fjärran.

Stackars Erik har en förfärlig otur. I går när han kom hem så slängde han bara in väskan och åkte ner på byn med moppen. Jag var riktigt glad faktiskt. Visserligen vill jag ju inte att han ska bli en sån där terrorunge som står och gasar med moppen hela kvällarna, men jag unnar honom att få lite frihet och att få vara med i gänget nån enda gång. Tror ni inte att kopplingen gick sönder så han fick ställa moppen hemma hos en klasskamrat och börja gå hem. Sedan fick han lift en bit av vägen, men ändå.. Han hade ju tänkt ta moppen till skolan idag och stanna kvar med några kompisar ett tag. Typiskt. Dessutom vet jag inte riktigt hur vi ska angripa problemet med den trasiga kopplingen. Ingen av oss är någon mekaniker precis. Jag har förklarat för Göran att jag anser att det är hans problem, jag har inte alls varit inblandad i den här moppeaffären. Jag håller cyklarna igång, det är min insats, Göran har aldrig lagat en punktering ens. Jag gjorde förresten en bra affär häromdagen när jag fick Johan att ta ett bra kort på sin gamla cykel och sedan lade vi in en annons på Blocket. Nästa dag var cykeln såld!

Ikväll ska vi på den stämningsfulla valborgsfirningen här i byn. ALLA är där, barn, ungdomar och äldre. Scouterna kommer med roddbåtar och facklor över sjön och tänder den stora elden och sedan sjunger vår fantastiska kyrkokör. Det hela avslutas med fyverkerier. Man håller till på en udde där vi sedan ska släppa kvigor på bete. Aldrig att vi har hittat skräp i den hagen efteråt - rätt fantastiskt!

 

Eva

30 april 2009 23:04

Hej! Klart att du kommer att fixa den sista behandlingen också! Jag vet att du måste orka med fler behandlingar än jag och jag tror att det tar hårdare på dig? (En gissning bara!) Men nu är du såååå nära slutet. Sen ska vi tampas med strålning också, men alla i vårdsvängen säger att det är en "piece-of-cake" i jämförelse med det som varit. NJUT av dagarna du är pigg nu. Senare i sommar kan vi vara (nästan) som förr. Ha en trevlig helg o sköt om dig!

 

KoKlara

1 maj 2009 10:57

Hmm, inte vet jag om det tar hårdare på mig, kanske är jag bara mera gnällig? Men läkaren sa att det är tufft med fyra taxotere efter fyra EC, kroppen blir ju lite mer sliten för varje gång. Men hon sa att de sista gångerna skulle jag inte räkna med att ta mig ur sängen alls de värsta dagarna, och så illa är det ju inte. Strålningen börjar nästan bli något att se fram emot...

 

mor

1 maj 2009 14:28

Älskling, jag blir så glad av att läsa om ert valborgsfirande. Det får mig att så nostalgiskt tänka på valborgsfirandet i min barndom, då också ALLA i byn samlades, sångkören sjöng (inklusive din morfar) och då man MÅSTE vara sommarklädd, hur kallt det än var. Ofta stod man där och huttrade i ny fin sommarkappa.
I Lund tycks nu valborgsfirandet mest gå ut på att skräpa ner så mycket som möjligt i Stadsparken. Hela veckan har man hört om polisens och socialarbetarnas ansträngningar. Systemet stängt på valborgsmässoafton, alla Lunds poliser och massor av socialarbetare ute, stängsel uppsatta för att skydda de mest ömtåliga växterna. Och i dag läser man att det var "förhållandevis" lugnt, bara ett tiotal fyllerister omhändertagna, och städningen beräknas bli klar under dagen!
Kramar från mamman som tänker på dig hela tiden.

 

elisabeth

1 maj 2009 19:24

Ylva, ta inte at Dig vad dom sager om senska veterinarer - fast jag forstar att det ar trakigt att se /lasa sant sk-tsnack om sin egen yrkesgrupp. Ute i varlden har svenska veterinarer ett oerhort gott rykte, undrar om dom som skriver det dar vet vad dom pratar om...?

Maste oxa papeka att Stjanarve faktiskt inte ar nagon okand ungtjur, han ar godkand o har +13 i TMI o gar pa export, fast vi har inte importerat just honom. E Vest Andy - Flaka o ger jattehoga halter...fast jag vet ju inte om Ni far nat vidare betalt for dom i Sverige fn ?? Vi far ett rejalt plus for "solids" men det beror pa var man bor o vem som koper din mjolk, jag vet att bonderna i Cordoba omradet far betalt per liter, punkt o slut....

 

KoKlara

1 maj 2009 21:16

Vilken tur med Stjärnarve då! Jag har tänkt att jag skulle kolla upp honom, men det har inte blivit av. Höga halter vill vi ha, det blir numera bättre ekonomi med högre halter i mjölken, inte som förr när det lönade sig med "skummjölk". Och så tycker jag det verkar som om korna mår bättre med högre halter och något mindre mjölk.
Ja, jag tror de gör ett misstag om de monterar ner en väl fungerande veterinärorganisation. Men det är en liten organisation med privata veterinärer som har varit otroligt aktiva med att skicka skrivelser och artiklar om att distriktsveterinärerna även behandlar hästar och smådjur. Men det är ju för att vi måste för att kunna vara tillräckligt många för att kunna ha ett fungerande jourschema. Själv vill jag helst bara jobba med kor, men på jourtid är man tvungen att göra allt som måste göras. Det är ganska tungt och då känns det jättetrist att få kritik för det.

 

Erica/Lilltån

2 maj 2009 14:57

Du är inte tråkig! Vart har du fått det ifrån?
Livet som sjuk är inte så spännande.. Det är bara en stor kamp.
Det är tiden efter som är så fantastisk!
Strålningen är inte farlig alls, de är det lättaste av allt ihopa :)
Det jobbiga är bara att man måste åka varje dag. Speciellt om man som jag, pendlade 40 mil/dag..

Det där med veterinär organisationerna kan jag verkligen ingenting om.. men jag slutar aldrig förundras över hur mycket du kan!

Otur med Eriks moped!
Hoppas det går bra med den :)

Du kommer bli stark igen vännen, det kommer ta sin tid och många träningspass. Men jag lovar dig på heder och samvete att man kommer tillbaka!
Jag har gjort det igen och igen!
Jag kommer stötta dig hela vägen, dela med mig av mina tips och erfarenheter.
Jag börjar ju också snart min rehab när jag är klar med mina gifter. Vi får peppa varandra!

Stora Kramar Erica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...