Yes! Nu har jag vaknat till liv igen känns det som. Fast jag har ägnat större delen av dagen åt att försöka deklarera med e-legitimation (utan att lyckas), så känns det ändå som en bra dag! Det funkar inte med e-legitimation på min jobbdator eftersom det slår ut vårt system för e-recept. Därför får jag använda barnens dator och jag måste faktiskt ge Erik rätt, den är HOPPLÖS, den bara fastnar hela tiden. Men nu verkar det som om det kommer att lyckas så småningom så då får det vara bra för idag. Än är det inte 4 maj...

Igår var jag i lagårn för första gången på en vecka!! Känns konstigt att vara borta så länge. Men det är ju bra att de klarar sig så bra utan mig! En bra sak med att vara borta en vecka var att jag fick ett bra perspektiv på 723, en kviga som fick en fraktur just innan jag åkte in för behandling. Det var väldigt högt upp på skulderbladet och hon var så pigg och glad, och duktig på att hoppa på tre ben så jag tyckte vi kunde ge henne en chans. Hon har fått gå ensam i en box med gummimattor. Om hon inte blev bättre på en vecka så skulle vi nödslakta henne. Men hon är märkbart bättre, nu stödjer hon på benet när hon står stilla, men hoppar smidigt på tre ben fortfarande. Jag tror faktiskt hon kommer att klara det!

Häromdagen tänkte jag på allvar ringa och säga att jag inte vill ha den sista dosen taxotere, jag orkar inte mer nu. Men nu när jag börjar känna livsandarna återvända så tror jag nog att jag ska klara den sista omgången också. Det är ju sista gången!

 

mor

29 april 2009 21:32

Älskling, visst klarar du sista omgången också - det ÄR ju den SISTA! Men vila och hämta krafter och ta inte på dig en massa jobb bara för att du känner dig bra och tycker att du borde! Hämta krafter genom att vila! Och glöm inte magtabletterna den sista gången!
Kramar från mamman som tänker på dig hela tiden.

 

eva lena rimér

29 april 2009 22:14

Ylva! Du skriver så bra blogg.JAg sitter här och lär känna dig på nytt. Tråkiga omständigheter men det känns som om din blogg leder mot något bra.Du verkar vara en kämpe. Kram från mig.

 

Erica/Lilltån

29 april 2009 23:06

Din sista dos är snart klart ska du se vännen. Man står ut med alla biverkningar mycket lättare sista gången för man vet att det är just, sista gången! Du klarade det vännen! Du vann!! Man dansar aldrig ut efter en behandling.. Jag dansar däremot ut varenda gång som jag är klar! Den 22a maj skall jag dansa ut igen! Fri som fågeln!
Du är fri snart nu, efter den sista dosen, kommer allt vara underbart!
Stora Kramar Erica

 

Fia76

30 april 2009 07:59

Du orkar!! Det är helt underbart när den är gjord, jag har inte riktigt fattat det än!! :) Styrkekramar från Fia

 

far

30 april 2009 09:17

Ylva! Bra gjort! Nu har du bara en gång kvar!

Vi ska ha släktträff som du vet om två dagar.
Synd att du inte kan vara med men vi tänker på dig såklart. Gun o Bernt, Eva o Peter kommer förstås. Vi blir 20 vuxna och 10 barn.
Det blir nog hyfsat bra väder s¨vi kan sitta ute. Ingrid brukar fotografera så du kan få
bilder sen hoppas jag. Nu ska jag åka till Ask för förberedelser.
Många kramar från far.

 

Åsa

30 april 2009 12:56

Jag stämmer in i hejakören - du kommer att klara det! Du är nästan färdig, bara en gång kvar av alla som du redan har klarat. Heja heja heja! Kram!

 

Gertie

30 april 2009 15:59

Jag kommenterar bara så att du ska veta att jag också tänker på dig! Du klarar det! Det har jag känt från början! Jag kan inte förklara riktigt men det har jag varit säker på hela tiden! Jag gläds med dig och de andra över att du mår bättre och över hur stark och beundransvärd du är!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...