Idag "yssjar" björkarna i grönt. Och de sista gärdena blir sådda. En liten skvätt regn i morgon skulle ju inte vara helt fel.. Det är väldigt torrt i markerna nu. Snart vill vi börja släppa ut kvigor, men om det fortsätter att vara så här torrt så kommer betet att ta slut nästan genast. Vi har gott om ensilage fortfarande så det är ingen brådska att få ut djuren.

Jag är fortfarande yr och trött och grinig.

Har fortsatt att tänka på det där med bekräftelse. Jag tror att det är viktigt det som Elisabeth skriver, att den glädjen man själv kan känna när man har gjort något som man tyckte var roligt och som man känner sig nöjd med är det viktigaste. Ändå är det nog så att vi alla är beroende av att få lite bekräftelse utifrån någon gång. Om ALDRIG någon ser vad man har gjort så bleknar kanske glädjen? Vi har alla ett behov av att bli sedda. Men egentligen är det väl så att man vill bli sedd för den man verkligen är, utan att behöva göra något särskilt för det? Det är väl det som är så viktigt för barnen, att vi bekräftar dem på det viset, så att de får en känsla att de har ett värde. Inte så lätt, man fastnar lätt i att de måste vara duktiga för att få positiva kommentarer. Som vuxen måste man kanske oftare göra saker som syns för att få sin bekräftelse? När man är full med cellgifter är det inte så lätt, men man blir ju sedd på nya sätt. I vården t ex, det är nog viktigt hur vårdpersonalen behandlar patienter, men jag känner mig sedd när de frågar hur jag mår och vill veta biverkningar och sånt. Och så är det ju en sorts bekräftelse när jag får kommentarer på bloggen, eller hur?

 

Erica/Lilltån

27 april 2009 21:32

Det där med bekräftelse stämmer så rätt, precis som barn behöver det behöver vi vuxna det. Bara att vi vuxna inte alltid tänker att det är lika viktigt mellan varven osv. Därav kanske man glömmer bort att kommentera hur fint det blev när man städade, eller vad duktig man var..tacksamhet.. Eller vad fin man är i den dära tröjan.. Ja, lite olika. Jag blir så glad och fylld med positiv energi när jag får positiv feed-back. Tex att han märker att jag gjort i ordning håret, att det är diskat.. Eller bara bryr sig lite extra om mig. Små positiva kommentarer i vardagen ger bättre livskalité i min mening. Kram Erica

 

mor

28 april 2009 11:50

Jag har också fortsatt att fundera på det där med bekräftelse. Det satte tydligen igång många tankar hos flera. Det är nog olika under olika perioder av livet, vad man behöver och kan få av bekräftelse. Jag tänkte mycket på det när jag jobbade, i skolan med ofta struliga tonåringar, att det var viktigt att se alla, och hitta något, om än aldrig så lite, som man kunde säga: Det där gjorde du bra, eller Nu blev det bättre än förra gången. Men det var ju inte lätt! Och så fick man ju inte heller glömma bort de där som alltid presterade bra och gjorde allt som de skulle!
När man är gammal, som jag nu, finns det inte så mycket bekräftelse att vänta, eller få. Jag minns hur vi i vårt bokgäng för några år sedan talade om att vi brukade skriva listor över vad vi skulle göra, och så skrattade vi åt oss själva och varandra, när flera, däribland jag, bekände att om vi gjorde något som inte stod på listan, så skrev vi dit det och bockade av!!! Och kände oss präktiga för att vi hade gjort så mycket!
Men det är nog i undervisningsjobbet jag har sökt och ofta fått bekräftelse. Två gånger har det hänt att en deltagare har klagat på mina pensionärskurser, och då blev jag jätteledsen. Men oftast är de ju förtjusta och tackar! Jag har haft sammanlagt 360 deltagare i olika kurser på pensionärsuniversitetet – ändå minns jag de där två så tydligt!
Den finaste formen av bekräftelse jag någonsin fått var den underbara överraskningsfest som mina kolleger ordnade när jag gick i pension! Det var så underbart, 40 personer hade gjort sig så mycket möda och hittat på olika roliga saker, och lyckats hålla tyst, och jag blev totalt överraskad. Den kvällen kan jag fortfarande ”ta fram och titta på” och bli lite glad av.
Kramar från mamman som tänker på dig hela tiden och hoppas att du vilar ordentligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...