Varning, detta är ett inlägg i "Veckans kofamilj" och handlar bara om kor. Det "rätta" inlägget idag heter "Mumintroll"....

Berättelsen om Gullan börjar på 90-talet när en gård några mil härifrån sålde alla sina kor. Korna skulle åka ända till Norrland, mer än åtta timmar, så det krävdes en officiell veterinär för att besiktiga lastbilen och godkänna färdplanen med planerade vilopauser osv i samband med avfärd. Jag var där med min runda stämpel. Jag minns hur Ulla grät och grät. Jag tyckte också det var väldigt sorgligt, de hade ju haft en fin besättning.

Något år senare såg Janne en annons i tidningen ”tre dräktiga kvigor till salu”. Det var i samband med att vi skulle bygga ut lagårn så Janne och Göran bestämde sig för att åka dit och titta. Johan fick följa med. Förmodligen hade jag jouren och hade Erik med mig, vi brukade göra så, jag kunde inte ha båda killarna med mig och Göran ville inte ha båda hemma.

De bestämde sig omgående för att de ville ha två av kvigorna, men den tredje var de inte så sugna på. Hon var efter Häradsköp. Vi hade seminerat nästan enbart med Häradsköp i två år, och började tröttna på honom. Dessutom visste vi ju inte ännu ifall det verkligen var en så bra tjur som det verkade, vi hade ingen som hade kalvat än. Lite smutsig var hon också. Men Ulla vände sig till lille Johan, knappt två år, med blöja och barbent i för stora gummistövlar: ”Tycker du inte att ni ska köpa den här också? Hon har ju så fina vita strumpor!” Jo, det tyckte Johan absolut. Så då blev det så, Gullan fick följa med hon också. Därför är Gullansläktet Johans kor.

Denna första  Gullanko, 250 Gullan, var helsvart med fyra vita strumpor (det var såklart korsning längre tillbaks). Hon var så snäll och lättskött att alla gillade henne. Enda gången hon gjorde något väsen av sig var de åren då vi blandade HP-massa (strimlade syrade sockerbetor) i ensilaget. Om det då någon gång hade missats, t ex för att balen var frusen och inte hade hunnit tina, då upphov Gullan sin röst och protesterade högljutt. Hon blev med tiden lagårns äldsta ko, och hon var aldrig sjuk. Hennes enda svaghet var att hon hade dåliga, lite mjuka, klövar. Sommartid hände det mer än en gång att jag fick ta fram hovkniven och gröpa loss en sten som fastnat i klöven. Vi trodde nog att hon skulle komma upp i 100 ton producerad mjölk, en magisk gräns för kor. Men när 250 Gullan, som då kallades Gammel-gullan, hade fått sin åttonde kalv orkade hon plötsligt inte längre. Hon fick dåliga ben och dålig juverhälsa. Så efter att ha producerat 86544 kg (ECM) mjölk så åkte Gullan till slakteriet, sörjd och saknad.

Gullansläktet har tyvärr den egenheten att de nästan bara får tjurkalvar. En av Gullans tjurkalvar, Gulliver, e. Gothem, blev såld till en granngård där han tjänstgjorde som avelstjur. De var ute efter långlivade djur med bra halter fett och protein, och det borde han ju ha kunnat ge upphov till. 250 Gullan fick två döttrar, 544 Gullan (e. Gubbilt) och så, som sin allra sista kalv, 680 Gullan (Gullvivan kallad) e. Puck. Men om dem får jag berätta en annan dag. Det heter ju ”Veckans kofamilj” så jag måste ju hålla igen lite om det ska räcka en hel vecka (kommer det ju ändå inte att göra). Tyvärr har jag inget kort på 250 Gullan. Hon var såklart flitigt fotograferad, men jag har bytt dator och slarvat med att spara bilder så de är försvunna...

Idag har jag njutit av en låång frukost med kaffe och korsord och rostat bröd! Det är så underbart att kunna få njuta av sådant som förut var en självklarhet. Jag tänker på dem som har någon kronisk smärta och aldrig får uppleva lindringen när det släpper för en stund. Som mor säger - en av de underbaraste känslor hon kan komma på, det är när en värk släpper under en förlossning. Lite så är det ju när förgiftningen klingar av. Med det förra giftet så blev det så att när jag kände mig normal igen så kände jag mig superstark, jättepigg och kärnfrisk! Där är jag inte ännu efter den här dosen, jag är fortfarande lite trött, får näsblod hela tiden och måste vila ibland.

Jag var med i lagårn en stund på morgonen för att mjölka de två kvigorna 690 (e. K lens) och 694 (e.Linné) som Göran är så osams med. Jag kom ihåg att ha mjölkningshandskar på mig. Jag har svårt att komma ihåg detdär att jag är så infektionskänslig. När jag får något litet sår på handen så kan jag gå en dag och titta på hur det blir rödare och rödare innan jag plötsligt kommer ihåg att jag inte har något immunförsvar. Men när jag då lindar in det i en sprittuss några timmar så brukar det rätta till sig igen.

Igår ringde de från jobbet och frågade om jag kan hålla ett föredrag i en timme den 16 april. Det är i slutet av nästa period så det borde ju gå. Tyvärr är det samma dag som de kommer från Stockholm för att prata med oss om vårt dataprogram. Men de är nog inte här förrän vid elva, så jag hinner hålla föredraget innan dess. Men det blir en jobbig dag, fast rolig. Hoppas jag i alla fall, det kan ju förstås lika gärna gå åt skogen både med föredraget och mötet... Jag har redan börjat fundera på ifall jag ska ha peruk eller inte den dagen? Jag använder ju aldrig peruken, den kliar och så känns det så bluffaktigt på något vis. Jag är hela tiden orolig för att jag plötsligt ska glömma mig och ta av den för att klia mig på skulten.. Men samtidigt så ser jag kanske trevligare ut med peruk? Nåja, det hinner jag fundera mycket på..

Jag börjar märka av den där svullnaden i kroppen som sköterskan pratade om som biverkning. Inte så att det är jobbigt, men med svullnad ovanpå den accelererande viktökningen så har det blivit så att jag känner mig alldeles rund. Eftersom jag dessutom är nästan helt hårlös så känner jag mig som nån sorts jättebebis. Eller som ett mumintroll kanske? Fast de har kanske vit päls egentligen?

På mötet på barnhabiliteringen i torsdags så pratade vi också om detta ifall man kan ha Asperger av olika "grader". De kunde inte riktigt svara, det finns så många olika varianter. För att diagnos ska ställas så ska man uppfylla några kriterier men inte nödvändigtvis alla. det finns en lista med fyra kriterier där man ska uppfylla ett, och en annan där man ska uppfylla två. Men man kan ju också ha flera kriterier. Och vilka kombinationer man har av de olika kriterierna betyder ju också mycket för hur mycket och vilka sorters problem man får. Men man kan ju också ha tydliga drag av personlighetstypen Asperger utan att man för den skull uppfyller kriterierna fullt ut. Och så är det väl med många av oss, jag t. ex. känner mig ju ganska osocial och med klumpig motorik.. Men när det gäller faktainlärning kan det kanske ofta vara till nytta? Hursomhelst, jag tänkte nu att jag ska bejaka min Asperger och skriva mer om mitt "specialintresse" korna. Nu vet jag ju också att jag har bloggläsare i fjärran land som gärna vill läsa om "mina" kor så då kan jag ju skriva om dem utan att behöva skämmas. Jag tänkte härmed införa temat "Veckans kofamilj". Gullan är först ut. Men för att ni inte alla ska behöva läsa allt om mina kossor så lägger jag det under en annan rubrik..

____________________________________________________