Förgiftningen sitter fortfarande i men liksom igår kan jag i alla fall gå omkring och göra saker. Jag är öm under fotsulorna. Precis som en fånghäst är jag för tung för att bära min kropp på de ömma fötterna, så jag går med mjuka tofflor inomhus. Benen är domnade, magen svullen och fylld med samma svaga illamående som har suttit i hela veckan. Jag hoppas man blir bättre än såhär, med det andra giftet var jag till slut helt normal innan det var dags för nästa dos. Men detta är ändå uthärdligt. Om jag bara tar det lugnt så orkar jag en hel del, har börjat tvätta och dammsuga. Tur att inte detta hände när barnen var små, jag minns vilken katastrof det blev i huset om jag inte hade tvättat på tre dagar... Många på forumet har drabbats av detta medan de har mycket små barn och de har det verkligen väldigt mycket jobbigare än jag. Jag kan ju bara gå och lägga mig närsomhelst och det gör jag också, för tröttheten kan komma över mig väldigt plötsligt.

Nu till något annat: Tranorna har kommit! Det är roligt och ett tecken på att våren är på väg, eller hur? Förra året hade vi två (ibland var de tre) tranor som höll till på Källgärdet hela dagarna. På kvällarna flaxade de bort till den grunda sjön bakom Ängen. Och nu har de alltså kommit tillbaks. Det är vackra fåglar tycker jag, och så gillar jag deras vildmarksläte. Det lätet påminner mig om fäboden. Den sommaren hörde jag tranor som höll till på en myr längre bort, men jag såg dem aldrig. Deras vilda läte passade så bra in i den miljön. Där var skogen världen, min lilla gråa stuga var bara ett tillfälligt avbrott, och det var vildmark, fjäll och myrar åt alla håll. Därför känns det lite konstigt att kunna sitta här vid datorn och titta ut genom fönstret och se dessa vilda fåglar på ett helt vardagligt gärde. Förra året dansade de tillochmed. Visst förstår jag att det är en helt annan upplevelse att se femtontusen tranor dansa på samma gång vid Hornborgasjön. Men här kommer de, "våra" tranor, och dansar bara för oss. Det känns speciellt. För några år sedan hade vi tranor på Mossen två somrar i rad, sedan var det tomt ett år innan dessa kom förra året. De som var på Mossen övernattade också där. Då var det någon som sa att de var ungfåglar som ännu inte hade börjat häcka. Jag tänker att det kanske är samma fåglar som nu har blivit vuxna och häckar i den grunda sjön? Det är en fascinerande tanke detta att det kanske är samma fåglar som kommer tillbaks år efter år. Just hit. Ungefär som svalorna som kanske just nu sitter på en noshörningsrygg nånstans i Afrika och tänker på sitt bo i våran lagård.

(5 borttagna "ju", men några måste ju få vara kvar...)

_________________________________________________