Idag har jag faktiskt jobbat en liten stund, jag har gjort ett Avstämningsbesök för delegerad behandling. Förnyat kontraktet och faktiskt lyckats skriva in det hela i journalprogrammet på rätt sätt!! Det har jag aldrig förut haft tid (ork?) att lära mig att göra ordentligt, så då har jag ju varit duktig idag, eller hur?? Dessutom fick jag te och en trevlig pratstund med djurägaren, en kvinna som också varit noga att höra av sig då och då och höra hur jag mår, och som också hade mycket funderingar omkring detta med Asperger. Och så upptäckte vi att vi har ett gemensamt problem i detta att vi tycker att det är jättetråkigt och besvärligt att behöva laga mat till familjen varenda dag. Det är faktiskt ett problem för mig, men jag har liksom trott att alla andra bondhustrur gör det med vänsterhanden helt utan besvär. Det ställs ju liksom högre krav på mathållningen när folk jobbar hemikring och inte kan köpa dagens lunch. Min familj har ju visserligen inte så högt ställda förväntningar, men det är ändå svårt tycker jag. Skönt att få veta att man inte är ensam i detta (heller)... Man är kanske helt enkelt inte så ensam som man tror med sina bekymmer, och det känns alltid bra att få dela.

Jag har också seminerat 609, (med Sammy), det är ju roligt att hon är i form igen. Hon är så hög och djup så Lennart fick leta upp en kutterspånsbal åt mig att stå på för att jag skulle nå ordentligt!

 577 äter inte. Hon har inget pling i löpmagen, ingen feber, inte acetonemi, så jag har ingen aning om vad som är fel. "Nåt vajsing med levern" blev den avancerade diagnosen. Hon var lite konstig förra säsongen också, vissa dagar lät hon helt enkelt bli att producera mjölk och andra dagar var hon i toppform. ´Så det är "nåt vajsing". Vi kommer inte att seminera henne.

I går var jag på besök hos en "väninna" (lite fånigt ord tycker jag, svårt att passa in på denna trevliga och rejäla kvinna). Det är så skönt att få promenadsällskap! Jag fick också se deras fina lösdriftslagård, med Robot och allt. Jag tror ju att man blir lycklig om man bara får bygga en lösdrift med robot... eller kanske om man får bo vid en sjö... Det sa jag en gång när jag var på besök på en tacka på en fårgård med idylliskt läge. Djurägaren skrattade rått -"haha, ja just det, när det strular i äktenskapet då går vi bara ner och sätter oss vid sjön så blir allt bra igen!!"  Det är kanske inte så enkelt? Det kanske inte hjälper att gå ut och sätta sig i lösdriftslagårn heller? Men jag måste ju ha något att fantisera om... Inte för att det är realistiskt egentligen, vi kommer ju inte att orka hålla på med korna mer än något år till. Vi tar ett år i taget och det har vi gjort länge nu. Och som mjölkpriserna bär sig åt så får man ju vara innerligt tacksam att man inte har gjort någon stor investering i ny lagård!

I kväll ska jag återigen åka på fikaträff med forumtjejerna. Just nu när jag mår bra känns det inte lika angeläget, men vi har alltid mycket att prata om fast vi inte alls känner varandra egentligen. Återigen detdär med att dela sina bekymmer och erfarenheter - det lättar bördan.

______________________________________________