Jag tror jag skriver om Veckans kofamilj lite för att jag tycker att det kan vara kul för de som läser detta och ev. tror att korna är opersonliga bara för att de har nummer, eller att nuförtiden har folk så många kor så att man inte känner dem, att få lära känna kor lite som individer. Men just Orsa-familjen är stor och här finns många lite anonyma kor som inte har utmärkt sig på något särskilt sätt. Men visst finns här många duktiga mjölkkor.

Orsa var en av de kor som följde med Jannes och Görans far och farbror hemifrån deras gårdar när de slog sig ihop, köpte den här gården och flyttade hit. De hade varsin favoritfamilj, Orsa var den enes och Rosa den andres. Nu minns ingen vem som var vems. Då var de ju såklart bruna. När Janne och Göran började intressera sig för de svartvita korna korsade de framförallt favoritkorna. När jag kom hit i mitten på 80-talet fanns två stora svartvita kor som hette 385 och 386, en var Rosa och en var Orsa. Janne och Göran hade varsin som favorit. 385 var Orsa. Jag räknar henne som stammoder här i familjen i denna beskrivning, dock finns det en annan gren som jag kanske skriver om senare i veckan. 385 var en duktig mjölkko. Hon fick en dotter med Very, 162 Orsa. Det var en tunn ko men duktig att mjölka hon också. 162 fick fyra döttrar, av dessa är 228 Orsa e. Davy, och 352 Orsa e. Bolin intressanta att följa upp.

228 kalvade bara två gånger, hon var en mycket duktig mjölkko men hon fick löpmagsförskjutning. Det var nog egentligen inte första gången vi hade någon sådan, men det var den första som blev diagnostiserad. Detta måste ha varit 1997 eller något sådant, Jag hade nyss börjat jobba åt Jordbruksverket. Vi hade rullat 228 en gång men utan att jag lyckats ”pinna” henne. Min chef ställde då upp och kom och opererade. Vi hölls nere i stallet och jag minns att Erik var mycket intresserad och helt orädd stod och kikade ner i magen på kon. Operationen gick egentligen bra, jag tror faktiskt att det var min klumpiga ihopsyning som gjorde att hon blev infekterad sedan. Vi kanske inte skötte eftervården perfekt heller, det var ju inte vanligt med löpmagar och korna gick på bete och hon fick vara med ute. Hursomhelst fick vi ta bort henne efter några veckor. Hennes dotter dock, 375 Orsa efter Häradsköp blev en fantastisk ko, våran kanske allra finaste Häradsköp, fast där är ju konkurrensen stenhård. Hon var både duktig  (11230 kg ECM på 4 år och 10 mån, rel.tal 124 fett och 106 prot.) och vacker, hade en fetthalt på 5,2 i snitt(!) och skulle inte ha skämts för sig på utställning.

375 har både döttrar och dotterdöttrar kvar i besättningen. Dock ingen av samma klass. De flesta är rätt anonyma och mjölkar medelmåttigt utan att göra något större väsen av sig. 562 e. Slogan utgår i år eftersom hon har dålig juverhälsa. 603 Orsa e. Strandskogen är ganska liten och nätt för att vara Strandskogen. Hon har mjölkat 11607 kg ECM på 2 år och 6 mån, (rel.tal 93 och 96) exteriör J 80, B 77, Kr 84, Helhet 80. alla provningar i bästa juverhälsoklass. Hon har i sin tur en dotter som heter 686 Orsa e. Ränneslöv.  Hon har ju elitindex eftersom Ränneslöv har så bra index, men hon är ingen stjärna, hon mjölkar som de andra, hennes exteriör var Juver 82, Ben 77, Kropp 85, Helhet 81.

En annan dotter till 375 hette 452. Hon var efter en ungtjur, 5293 Spånstad. Det var en stor ko som mjölkade bra. Hon har en dotter som mjölkar nu, 667 e. Strandskogen. Vi sålde några dräktiga kvigor till Kroatien. Då valde vi mellan 678 som var så vacker, eller 667 som visserligen är ganska ful men som har så bra härstamning. 678 fick åka, och jag vet än idag inte om det var rätt. Jag tänker ibland på min vackra 678 och undrar om de verkligen tar väl hand om henne...? 667 Orsa är i alla fall helt OK, hon mjölkar skapligt och är dräktig, med en ungtjur.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...