Idag är det rena snöstormen. Tofsviporna sitter och kurar mellan snöiga grästuvor.

Jag har varit och tagit blodprover inför nästa behandlingsomgång. Det blir jobbigare och jobbigare tycker jag, rent mentalt alltså, jag känner mig så ledsen när jag sitter därinne. Blir oerhört tacksam om de säger ett litet "lycka till nu" när jag går, samtidigt som jag då får behärska mig för att inte börja gråta. Lite löjligt, det är ju bara ett litet blodprov. Det är väl kopplingen till nästa behandling som känns jobbig. Kroppen stretar emot att bli förgiftad omigen, även om jag med förnuftet kan intala mig att det är bra och att jag ska vara tacksam för gifterna. Det är jag ju, tänk om den här möjligheten till behandling inte fanns....

Jag var inte på tyskan hos Erik, han blev helt förfärad vid blotta tanken på en pinsam (och fet och skallig) mamma i klassrummet. Men vi kom överens om att ifall jag en gång till får höra att han inte jobbar på lektionerna, då kommer jag vare sig han vill eller inte!

I eftermiddag ska jag på en träff för veterinärer som jobbar med förebyggande juverhälsovård. Inte för att jag är tvungen, men det kan vara kul att höra vad de säger, och så är det kanske bra att hålla kontakten litegrann med "mitt gamla jag". Jag brukade vara en sån veterinär, en gång för längesedan, före knölen...

Jag har blivit uppmanad att skriva något positivt om mig själv, för det är inte nyttigt att nedvärdera sig så mycket som jag gjorde när jag "avslöjade" mig som en bluff... det är inte så lätt minsann... Min positiva identitet förut var ju just detta att jag var stark och duktig och tålig, tålde stress och gnällde inte i onödan. Allt det har liksom tagits ifrån mig nu. Men jag har också reducerat mina krav på mig själv, jag är nöjd om jag tar mig igenom de här behandlingarna med lite identitet i behåll. Och det verkar det ju ändå som om jag ska klara, i alla fall känns det så de här dagarna när jag mår bra. Sedan får jag på något sätt börja om, det blir ett senare bekymmer.

_____________________________________________

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...