Nu börjar jag känna av tröttheten som brukar komma med strålningen. Jag går och gäspar hela tiden och går och lägger mig så fort jag får en chans. Värmen gör väl sitt till också. Det är nu man ska NJUTA av sommaren, men jag får inte riktigt till det.

Visst är det en skön känsla att ha höet inkört. Det känns så tryggt och förmöget, som att ha vedboden full ungefär. Och det är ett bra år än så länge, vi har fortfarande gott om bete till korna och mer återväxt finns att släppa på. De närmaste dagarna har vi mycket att göra med att köra ut olika kvigor och sinkor till olika beten. De sex rymlingarna som kom hem ska också ut igen. Ladugården ska tvättas också, åtminstone kalvavdelningen, innan kalvningssäsongen börjar.

 Igår sålde vi fyra kvigor till en granne som bara fått tjurkalvar på senaste tiden. En Berta var vi tvungna att ta med i det gänget, Berta-släktet kommer från deras gård men är numera utdöda där. Håhåjaja, sa Göran, det har varit mycket problem med Berta, det blir så mycket moms att betala... Det är ett fint släkte som ni förstår. Tyvärr orkar jag ju inte göra Veckans kofamilj numera, men det kommer kanske..

Igår ringde de från livkalvstransporten och ska komma och hämta Olle. Det är säsongens sista kalv, han är nu mogen för leverans till någon som föder upp tjurar till slakt. Olle är speciell, eftersom han har varit ensam så har han blivit så tam och bortskämd. Han tycker att Janne är hans enda vän i livet, när jag ska ge honom mjölk så tycker han inte alls att det är samma sak.. Zelda och han är också speciella vänner, de kan sitta kind mot kind länge länge och slickar till varandra lite emellanåt. Jättegulligt. 

 

far

30 juni 2009 12:25

Hej Ylva!
Så synd att ni måste göra er av med Olle, han låter så gullig. Tänk så innehållsrikt liv du har trots alla problem. Det är så intressant att följa dag för dag vad som händer.
En sak om grodor som jag tänkt på. Ni såg inga grodor sa du och trodde att kanske det inte fanns så många längre. Jag var ute med
Torbjörns familj i Torna Hällestad, jag tror det var början av maj. I en liten sjö kokade det av grodor som parade sig. De var helt upptagns av sitt grodliv så Jon o Minna kunde lätt plocka grodor med händerna. Två
veckor senar var jag på samma ställe. Inte en groda så långt ögat nådde! Så dom finns nog hos er också men ni var där fel tid!
Intressant med ditt hår tycker jag också. Kroppen är fantastisk! Jag klämde en nagel som jag tappade. Där blev granulationsvävnad på nagelbädden och så småningom växte nageln ut på den och är nu
jättefin. Det är bara att känna vördnad och buga sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...