Jag har varit ute i skogen och letat efter kvigorna igen. Det finns nya spår, som har tillkommit efter att jag var där i går! Allt tyder på att jag nu har ringat in i vilket område de har befinner sig. Eller åtminstone har befunnit sig större delen av tiden. Om de är kvar där vet jag ju inte riktigt, men de har nog sovit där i natt i alla fall. Det är mycket svårt att tyda spåren, för de har gått fram och tillbaks många gånger, och hela tiden verkar de färskaste spåren gå in i området igen, men jag ser ju inte till några kvigor... Det är ett rätt så stort skogsområde och det är ganska torrt i skogen. Men till slut ska vi nog hitta dem..

Någon flagg hissning blir det inte fast det är nationaldagen, vi har så rostig flaggstång så det känns inte kul. Förresten tycker jag att det är på midsommar som jag är gladast att jag bor i ett så underbart land. Tryggt och vackert. Vi ska värna om vår trygghet tycker jag, dela med oss av den och inte skämmas för den. Det är lätt att bara ta den för given, men man behöver inte se sig om i världen så mycket för att inse att det är otroligt värdefullt att få känna sig trygg, både för egen del och för barnen.

Johan har förresten åtagit sig som sommarjobb att måla flaggstången, och det tror jag han kommer att klara bra. Idag var han till stor hjälp med att ta in korna, Eftersom pappa körde hacken och Janne slår (nu är det äntligen bra väder för ensilagekörning, måtte det hålla i sig!) och Erik kör lastmaskin så var jag beroende av hjälp med korna. Johan ställde upp som grindvakt och räknare och gick tillochmed och hämtade hem de sista från mossen (de börjar redan bli sommarslöa nu) utan att jag bad honom!