En härlig sommardag. Har gått en långpromenad med trevligt sällskap, jätteskönt att få vara social en stund. Fast jag är kanske inte lika trevlig tillbaks, när jag tänker efter så pratar jag mest om "mig och mitt". Nu sitter jag och vilar fötterna, i eftermiddag ska jag och Göran ha lagårn för Janne är och slår gräs som ska pressas till rundbalar. Framåt kvällen blir det nog bad igen för det är lika varmt idag, om inte varmare.

Nu ska jag berätta om min hårväxt. Som om det skulle vara intressant för er? Själv tycker jag dock att det är jätteintressant, så här kommer det:

Mitt ljusa bebisfjun som var så gosigt att stryka handen över har nu vuxit såpass att det har lagt sig ner och när man stryker det så blir det medhårs eller mothårs. Nu syns det precis var jag har mina virvlar och jag har en på varje sida av skallen, så att en tuppkam formas helt naturligt. Undrar hur jag ska utnyttja denna nya kunskap i frisyrhänseende? De senaste dagarna har jag varit så smutsig och dammig i hårbotten, efter att ha varit i närheten av viss hökörning, har jag tänkt. Jag har tvättat och skrubbat men det har inte riktigt hjälpt. Nu förstår jag varför - det är mitt nya hår som kommer! Jag har nu en mängd mörka (grå?) hårstrån, ca fyra millimeter långa, över hela hårbotten. Intressant! Dock inte generande, under armarna och på andra ställen växer det ännu inget, det är ju skönt så här sommartid! Men några skäggstrån har jag allt skymtat på hakan...

Rent fysiskt mår jag fortfarande bra, fast jag känner mig lite sömnig. jag är väldigt svullen i kroppen, ibland är det såpass att jag knappt kan knyta näven (som om det skulle behövas...?). När jag har suttit stilla en stund har jag stelnat till och linkar värkbruten en bra bit innan det har "lenat upp" och jag kan röra mig normalt igen. Jag tänker att det kanske är en biverkan av östrogenbrist? Eller efterdyningar av cellgift som ben- och fotvärken. Men detta är alltihop småsaker som man utan problem kan leva med om bara behandlingarna har gjort sitt jobb.

 

Erica/Lilltån

28 juni 2009 12:56

Hej vännen.

Du vet, du behöver prata om mig/mitt ett tag nu, det är nyttigt! :)

Häftigt med ditt hår! Visst är det underbart att se när det växer :)

Och din stackars kropp, varva ned vännen!
Det kan vara ett resultat på att du kör på för hårt för fort efter behandlingen.
Det är också nu du kommer lära dig vad som blir resultatet av vad.
Gör jag så här blir det så här med benen osv.
Det kan man utnyttja och varna sig själv om i olika situationer.

Ta hand om dig nu hjärtat när jag är borta.
Jag vill inte komma hem från Irland och läsa att du inte mår bra =(

Varma Kramar Erica

 

Fia

29 juni 2009 22:14

Hej! ja, du måste nog vara rädd om din kropp. Mitt hår växer också massor, jag har börjat ha lite vax i och gå utan buff. Känns toppen!! Tyvärr kommer håret överallt på mig, så nu är det fram med rakhyvln igen. :) Härligt med bad i sjö. Jag har inte vågat mig i vättern ännu!! Det är kallt!! Kram.

 

KoKlara

30 juni 2009 12:46

Jag har också slutat med buffar och kepsar och sånt nu. Känns jätteskönt. Nu när det är en tät matta stubb i botten så skiner inte den rosa svålen igenom sådär äckligt, så nu tycker jag att folk kan stå ut med mig såhär.

 

Fia

30 juni 2009 21:50

Visst är det konstigt att man tänker mest på andra. Jag frågade min man flera gånger om jag kunde gå ut på restaurang utan buff innan jag gjorde det, men sen kändes det bara bra. Känns som jag håller på att återerövra min kropp. :) Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...