Erica/Lilltån

23 juni 2009 13:22

Nehedu lilla söta rara vännen,

gå ned i vikt kan du göra sen!
Det skadar ju inte att ändra matvanorna, men äta rejält det är ett måste.
Bantning är inget bra!
Tallriksmodellen är bra att ta till om du vill äta nyttigt, bli full med energi och få mer ork!

Och en hamburgare dör ingen av!
Skit i pommesen i sådanafall!

Tex när jag går på mcdonalds,
jag äter min goda stora hamburgare, men jag äter morötter och mineral vatten till!

Jag vågade också ställa mig på vågen, jag har gått ner två kilo, inte för att de syns, men det gjorde mig gott i hjärtat.

Jag var en vältränad tjej, nu är jag tjock och pluffsig efter alla år som sjuk och inte kunnat gå.
Men vet du vad, det kan man gå ned sen,
och jag är fortfarande snygg! *fniss*

Det handlar om att se på sig själv på ett speciellt sätt, som det du pratar om lite grann.
Tänker du att du är snygg, du utstrålar du självförtroende, och då glänser sin själ och du blir snyggare än aldrig förr!

Plus kilon eller inte, det är inte det som gör en person fin, det är en persons inre!
Det kommer jag alltid hävda. :)

Varmaste Kramar Erica

Eva

23 juni 2009 13:54

Exakt samma kommentar fick jag, när jag sa att "det finns ju mycket att ta av" (=taskigt placerade fettvalkar).
"Så får du inte tänka nu, nu behöver kroppen all energi och ork som finns till att återhämta sig", svarade sköterskan.
Det är kanske något man ska tro på då!
Skönt att höra att du mår bra! Ta inte i för mycket bara, det straffar sig har jag märkt.

mor

23 juni 2009 17:25

Älskling, att de inte säger att du inte får vara med betyder ju inte att du får anstränga din kropp hur mycket som helst! Lova att vara rädd om dig!
Apropå din slanka starka kropp - minns du när Dick gick och drömde om att skulptera dig som en karyatid (grekisk kvinnofigur som bär upp ett tempeltak, tror jag) och ha dig på vår veranda, när han höll på att bygga den? Han tyckte att du var så vacker, och det tycker jag fortfarande att du är. Det finns en dikt av Hjalmar Gullberg, som börjar: "o, sköna karyatid i trasor ---", men jag minns inte mer av den. Jag ska leta upp den.
Kramar från mamman som tänker på dig hela tiden.

KoKlara

24 juni 2009 10:45

Haha, jag kommer ihåg det, det var nog mina muskler han blev imponerad av? Men vad jag menar är ju just det att det inte spelar någon roll hur jag ser ut egentligen, jag lyckas dupera mig så att jag känner mig nöjd och det är huvudsaken.

mor

24 juni 2009 22:27

Jag har hittat den där dikten av Hjalmar Gullberg och kan inte låta bli att dela med mig den till dig och Erica/lilltån och Eva och alla ni andra som med stolt hållning bär era bördor:

Bara en kvinna

Bara en kvinna med sin vattenkruka:
omvärvd av fåglar skrider hon. Det höga
kärlet balanserar på hjässan och
förlänger statyn. – O,

sköna karyatid i trasor, du som
släcker mannens dagliga törst och barnets!
Sådant är adel: att med hållning bära
också det tyngsta.

Skulle du orkat, om ej dessa svaga
hjälpare kom på vingar för att lätta
bördan av det lidande som är lagt på
människans huvud?
Kramar från mamman som tänker på er allihop hela tiden