Ingen ny kalv idag! Vi kör ensilage igen, i plansilon den här gången, och det har gått väldigt bra idag. Erik har kört lastmaskinen hela dagen, och packningstraktorn dessemellan. Lennart och Ingemar har gjort gaffelarbetet med att jämna ut fodret i silon. Janne slår och Göran hackar förstås. Jag har mjölkat. Lite struligare nu med så många nykalvadde och 627 som man måste sitta hos och hålla i maskinen för att hon har "tappat juvret", men ändå känns det så bra att mjölka. Jag är så glad att jag orkar igen. Jag mår rätt bra nu, och mina brännsår är fint läkta.

Det blev som en vändpunkt för mig när jag fick beskedet att jag inte behöver oroa mig för den lilla knölen jag hittade i högra bröstet för några veckor sedan. Jag har inte velat skriva om den i bloggen för jag har inte velat oroa folk i onödan, men nu när det är över kan jag ju nämna det. Kanske kommer jag att lägga in lite retroaktivt... Med lättnaden som kom när jag fick det beskedet kom också en ny gnista. Plötsligt känner jag mig mycket mer redo att ta itu med vardagen igen. Får väl se hur länge det varar.... Har i alla fall bokat in lite jobb på torsdag nu. Gotlandsfärjan har jag äntligen lyckats få ombokad nu också, våran tur var plötsligt inställd, men vi fick plats på nästa färja.

613 Rosa kalvade i morse, en kvigkalv e. Cresten. Nu i kväll när jag var ute och gav 611 mer kalk (hon har varit på benen idag men lagt sig igen på e-m) så var Janne med ut och tittade till korna i kalvningshagen och där var såklart en kalv. Vi fick improvisera lite med boxarna och lyckades flexa till en kalvningsbox till så att vi kunde ta in 601 Majros också. Men när jag gick för att hämta henne så var det två kalvar. En av varje tyvärr, hon är e. Peterslund och har högt index och kalvarna är e. 2232 St Hallebo. Båda dessa korna har vi haft förhoppningar på , de mjölkade bra som förstakalvare men var båda en besvikelse som andrakalvare. I år ser de dock ut att vara i fin form. Nu är det bara 563 som inte har kalvat därute, men hon klämde sig in också så hon får stå uppbunnden i natt, hon ser inte riktigt kalvfärdig ut ännu.

Tja, jag åkte bil och hämtade Johan. Det blev en lång dag, på morgonen hade 611 kalvningsförlamning så jag var ute och kalkade henne innan jag åkte. Det gick bra att köra. Jag stannade en gång för att fika lite, vid en sjö i Småland. Var tvungen att skratta högt åt mig själv Linka är inte rätt ord när jag försöker gå ur bilen efter några timmars körning, stappla är nog närmare sanningen! Tur att det släpper när jag har gått en bit! JAg höll ögonen öppna efter trevliga ställen där vi skulle kunna äta på vägen tillbaks Johan och jag. När jag fick syn på Huseby bestämde jag mig direkt, det var omgjort till museum och dessutom skyltade de att det var spelmansstämma. Jag har alltid varit så nyfiken på den gården. När jag var fjorton år och började jobba i kiosken så varnade "tanterna" mig för en äldre man som brukade komma och vänta på Kvällsposten. Vi hade en trogen liten skara av kvällstidningsköpare som kom när det var dags och som ibland tappade humöret när tidningen var försenad. Du får inte bli ledsen om han är otrevlig, sa de, han bara är sån, han har nog svår värk, det brukar sätta sig på humöret... Han var alltid klädd som en gentleman på väg ut på jakt, lodenrock och blankpolerad käpp och, mycket passande, en vorsteh (stavningen?) i kopplet. När han upptäckte att jag var hästintresserad så blev vi vänner direkt. Han bjöd tillochmed mig och min kompis på biljetter och bussresa till hästhoppningarna i Scandinavium mot att vi hjälpte honom att komma på plats, hämtade kaffe och sånt. Gissa om vi var lyckliga. Och när han väntade på sin tidning så berättade han för mig om gamla fröken på Huseby. Om alla fina vagnar som stod och förföll pratade han mest, det andra har jag mer vaga minnen av, fester? gamla frökens egensinniga humör? Jag har alltid tänkt på honom varje gång jag åkt förbi och undrat vad som hände sedan. Nu vet jag. "Gamla fröken", som hette Florence Stephens, testamenterade rubbet till svenska staten och nu är det ett toppenfint museum av en vacker gammal bruksgård. Men några spelmän såg vi inte till, de hade redan åkt. Och isterbanden kostade hundratio kronor och värmdes upp i mikron i en sjabbig bistro. Men Johan åt och det var ju bra.

Han var nöjd med sin spelturnering. Visserligen har han inte deltagit så mycket i gemenskapen, och han tyckte första kvällen var roligast, för sedan kände han sig lite ledsen för det där med plånboken. Men han vann några matcher, han fick träffa några av sina idoler i verkligheten och han tyckte att det positiva övervägde. Dessutom hade vi en väldigt trevlig bilresa tillsammans, det var nog bättre än att åka tåg för på tåget vill han aldrig prata, han tycker det är för mycket folk runtomkring. Nyss kom han och gav mig en kram och tackade mig för att jag ställde upp för honom så att han kunde delta! Jag tror att det var en bra grej att han klarade att vara iväg på egen hand såhär. Nästa gång kommer vi att ha full koll på plånboken, då glömmer han väl tandborsten!

Det gick bra!! Läkaren tyckte inte alls att jag behövde vara orolig, hon menade att det kan bli sådär knöligt när bröstkörteln tillbakabildas. Jag kommer att få en kallelse till mammografi eftersom det ändå finns en knöl som är annorlunda i konsistensen än resten av körtelvävnaden, det är ju den jag har känt. Och jag hade ju egentligen kommit fram till att det inte var någon fara, och skämdes för att ta upp dyr hyrläkartid osv. (men det tog inte lång tid). Men faktum är att nu efteråt är jag väldigt glad att det blev av att jag gick och kollade den. Dels kunde jag ju inte låta bli att klämma på den hela tiden, dels så blev faktiskt lättnaden när det inte var något att oroa sig över mycket större än jag hade trott. Nu har jag släppt dendär lilla "ärtan" helt ur mitt medvetande och känner mig plötsligt redo för den "omstart" i livet som jag har bävat för så länge. Kanske var det en mental knuta jag hade som manifesterade sig på detta viset??

Jodå 635 hann kalva igår innan jag åkte iväg med Johan, det var ju bra. En tjurkalv. Det var Rakuuna som far så det var ju synd att det var en tjur. 635 är en medelmåtta, SLB, efter en ungtjur och jag har inte lust att skriva mer om henne. Det lär jag få göra i alla fall senare för jag blir väldigt förvånad om hon kan hålla sig frisk i juvret.

Johan och jag hade planerat hans packning jättenoga så han var resklar när jag kom från lagårn. Vi hade en trevlig tågresa och kom fram i lagom tid. Jag blev väldigt imponerad av det trevliga mottagandet som vi fick av "smasharna", och vi hann gå ut och köpa en kebab också så att han hade fått lite mat i sig innan jag åkte. Så långt var allt gott och väl, och på mitt sms "var kebaben ok?" fick jag svaret "jag är mätt och glad :)".

 Mindre kul blev det mitt i natten när jag fick sms:et "jag glömde plånboken"!! Jag förstod ju att han var desperat för man skulle betala lite för att delta i turneringarna. Det var svårt att kommunicera med enbart sms, ibland stängde han bara av telefonen, och om jag försökte ringa så stängde han bara av. Jag fick kontakt med en av killarna som var arrangörer och fick klartecken att det var helt ok om jag betalade i efterhand när jag hämtar. Hur kunde det hända? Jag såg ju honom hålla på med den och med jackan när jag hade sagt till honom att lägga den i fickan, men jag dubbelkollade inte. Nu är vi en erfarenhet rikare både Johan och jag.. Som tur är behöver han inte pengar för att köpa mat och sånt, han har mycket mat med sig. Det värsta var väl knäcken som det blev, just när han kände sig så glad och självständig. Fast idag har det varit bättre, han har deltagit i turneringarna (fast åkt ut rätt omgående tror jag...) och har "lagom kul".

Nu har jag fått nya problem för alla tåg är plötsligt fullsatta i morgon! Igår upptäckte jag Veolia, ett nytt dumt påhitt, typiskt med såna där privata som bara vill ta det gottaste och struntar i att det är en samhällsservice med transporter. De kör den populäraste sträckan på den populäraste tiden och bara det. Och redan nu blir jag kanske tvungen att använda dem... Men inte heller det är riktigt bra för jag kommer för sent fram till Kristianstad. Får nog fundera lite mer på hur detta ska lösas.

Efter lagårn i morse fick jag skynda mig till skogen och viltspårskursen. De gulliga människorna hade lagt ett spår åt Zelda fast jag inte var med, det var väl lite som tack för att de fick använda vår skog. Hursomhelst så var Zelda fantastisk, hon gick spåret helt perfekt, ringade lugnt och förståndigt vid vinklarna. Jättekul! I mitten av september blir det tävling.

Medan vi mjölkade i morse gick 611 Sara och krystade i kalvningshagen. Hon fick komma in sedan och det blev en kvigkalv, det var roligt. Den kom baklänges och behövde lite draghjälp, men det fixade Göran och Janne, de är hemma nu, kom i natt. Fader till kalven är 1967 Andersta. 611 själv är e. 1910 Sperringe och en riktigt trevlig ko. På 2 år och 9 mån har hon mjölkat 11421 kg ECM. Exteriörbedömningen är juver 81, ben, kropp och helhet 82. Hon har lite brett mellan framspenarna som alla Sperringe, men inte så att det är störande. Jag tog ett kort på henne och kalven men det blev inte bra så jag lägger in ett kort från i vintras. Kalven har inte diat själv ännu så jag ska gå ut nu och titta till dem.