Ännu en fantastisk dag. Janne har tröskat allt korn här hemomkring nu, och det ger så bra! Och håller 14% vattenhalt!! Knappt att det behöver torkas ens, som tur är, för då kan Göran flytta det vidare vartefter. Men han börjar vara väldigt stressad nu, han måste ju hålla Janne med tomma vagnar hela tiden.

Bilden är från samma gärde som vi har följt hela tiden, tillochmed bilden på såmaskinen var därifrån. Nu är det alltså tröskat.

Jag var i lagårn på eftermiddagen idag också, i detta vädret måste Janne köra så mycket det går, så länge det går. 577 åt ingenting och det var en högersidig löpmage! Hon har ju varit krånglig emellanåt, men aldrig att det har plingat förut. Göran tyckte först inte att vi hade tid förrän i morgon, men när Lennart och jag var klara i lagårn kunde han komma loss en liten stund när han hade kört ut stora vagnen, och då gjorde vi lastmaskinstricket med henne. Plinget försvann, men jag vet inte om hon blev riktigt OK. Vi släppte ut henne och hon står mest bara och hänger.

Först efter detta skjutsade jag Göran till traktorn, och DÅ fick vi se att Johans cykel stod kvar i korset! Kl. 17.30 Han har väl fått skjuts hem av någon, tänkte jag, skickade ett sms "var är du?" och skyndade mig hem. "Ekängen" fick jag till svar. !!!  På vägen hem fick jag också ett meddelande från en busschaufför som hade hittat Johan på bussen. Och när jag kom in i huset ringde Johan så jag kunde tala om för honom att jag kommer och hämtar. Han hade somnat på bussen och missat hållplatsen! Väl framme i byn hade han vaknat men tänkt att han skulle sitta kvar och åka med bussen som ju alltid kör samma väg tillbaka. Men så icke just denna gång, den skulle till stan istället. Och när bussen svängde åt fel håll vågade Johan inget säga utan tänkte att den åker nog till stan och tillbaks hit igen. Men den fortsatte åt fel håll. Längst bort på nästa ändhållplats fick chauffören se Johan ensam kvar på bussen... Han kände igen honom och sedan startade ringandet. Det gällde för mig att hinna in till resecentrum innan bussen skulle avgå åt ett annat håll igen. Jag klarade det och allt slutade ju väl, men tänk på stackars Johan som åkte runt utan en aning om var han var. Nåja, nu är han den ende av karlarna i familjen som har åkt buss till stan, det har inte ens Erik gjort, så det så.

Inte alltid helt tryggt att ha skolungarna på reguljärbussar faktiskt. En av de första dagarna i sexan höll han ju på att sätta sig på fel buss, men då frågade han chauffören som tur var, och fick hjälp att komma rätt.