Ännu en fantastisk dag. Janne har tröskat allt korn här hemomkring nu, och det ger så bra! Och håller 14% vattenhalt!! Knappt att det behöver torkas ens, som tur är, för då kan Göran flytta det vidare vartefter. Men han börjar vara väldigt stressad nu, han måste ju hålla Janne med tomma vagnar hela tiden.

Bilden är från samma gärde som vi har följt hela tiden, tillochmed bilden på såmaskinen var därifrån. Nu är det alltså tröskat.

Jag var i lagårn på eftermiddagen idag också, i detta vädret måste Janne köra så mycket det går, så länge det går. 577 åt ingenting och det var en högersidig löpmage! Hon har ju varit krånglig emellanåt, men aldrig att det har plingat förut. Göran tyckte först inte att vi hade tid förrän i morgon, men när Lennart och jag var klara i lagårn kunde han komma loss en liten stund när han hade kört ut stora vagnen, och då gjorde vi lastmaskinstricket med henne. Plinget försvann, men jag vet inte om hon blev riktigt OK. Vi släppte ut henne och hon står mest bara och hänger.

Först efter detta skjutsade jag Göran till traktorn, och DÅ fick vi se att Johans cykel stod kvar i korset! Kl. 17.30 Han har väl fått skjuts hem av någon, tänkte jag, skickade ett sms "var är du?" och skyndade mig hem. "Ekängen" fick jag till svar. !!!  På vägen hem fick jag också ett meddelande från en busschaufför som hade hittat Johan på bussen. Och när jag kom in i huset ringde Johan så jag kunde tala om för honom att jag kommer och hämtar. Han hade somnat på bussen och missat hållplatsen! Väl framme i byn hade han vaknat men tänkt att han skulle sitta kvar och åka med bussen som ju alltid kör samma väg tillbaka. Men så icke just denna gång, den skulle till stan istället. Och när bussen svängde åt fel håll vågade Johan inget säga utan tänkte att den åker nog till stan och tillbaks hit igen. Men den fortsatte åt fel håll. Längst bort på nästa ändhållplats fick chauffören se Johan ensam kvar på bussen... Han kände igen honom och sedan startade ringandet. Det gällde för mig att hinna in till resecentrum innan bussen skulle avgå åt ett annat håll igen. Jag klarade det och allt slutade ju väl, men tänk på stackars Johan som åkte runt utan en aning om var han var. Nåja, nu är han den ende av karlarna i familjen som har åkt buss till stan, det har inte ens Erik gjort, så det så.

Inte alltid helt tryggt att ha skolungarna på reguljärbussar faktiskt. En av de första dagarna i sexan höll han ju på att sätta sig på fel buss, men då frågade han chauffören som tur var, och fick hjälp att komma rätt.

En fantastisk dag! Soligt och blåsigt, riktigt torkväder. Janne har tröskat hela skattgårdsgärdet och kornet ger så bra och är så torrt så det är långt över förväntan! Hela torken är full! Jag gick direkt till lagårn när jag kom hem, så att Janne kunde fortsätta att bara köra och köra.

Gården jag var på var verkligt fin och välskött, men tyvärr med stora problem med halta kalvar. Mina teorier jag haft innan jag kom dit höll inte, jag fick revidera alltihop redan när jag hörde anamnesen. Nu är jag mest inne på att det är ett smittproblem. Jag tog en massa prover, tillochmed jordprover på vackra strandängar utmed Bråviken. Tyvärr är jag totalt inkompetent när det gäller Culturette, jag har redan upptäckt att jag använde fel transportmedium... Hoppas det går att få vettiga svar ändå... Jag lyckades åtminstone också med att aspirera ett prov från en icke brusten böld (bilden), och det skickade jag i blodprovsrör så det borde väl gå att odla. Fast de var tama så fick vi söva kalvarna för att kunna hålla på med deras fötter.

Tyvärr är väl inte det största problemet att konstatera att det finns en smitta, det kan man redan nu säga ganska säkert. Problemet är hur man ska kunna hantera smittan, det är nödvändigt att få ner smittrycket och arbetsinsatserna på gården kommer att bli närmast orimliga hur man än gör.  

Mötet i skolan var nog bra. Framförallt för att lyfta fram vad som är extra svårt för Johan. Det är ju lite orättvist att den andra killen, som är utåtagerande, ska få mycket mer stöd än Johan som vänder sig inåt. Det höll alla med om. Förmodligen ska han få lite kortare dagar, ev. ha hemkunskap i en mindre grupp, ev. simträna (han kan simma 200 m. men de tycker han behöver träna mer ändå och det är ju bra), gå promenader och sånt istället för vissa lektioner så att han inte blir så trött i huvudet. Det låter ju jättebra. Och så pratade vi om var han kan vara på rasterna så att han slipper gå runt runt med nerböjt huvud  (jobbigare för Erik att se än för honom själv?). Själv ser han väldigt mycket fram emot skolstarten och det är ju bra. Annika, hans assistent, är tillbaka nu efter sin långa sjukskrivning och det är ju också bra. Nu hoppas vi på ett bra år, det kan vi behöva allihop!

Janne har varit och känt på kornet - det är tröskmoget nu!! I morgon drar han igång. Synd om Erik att skolan börjar precis just nu. Jag minns ett år när han fick vara hemma från förskolan den dagen när tröskningen startade, och han är fortfarande lika engagerad.

En intensiv vecka. Jag är så glad att det blev av. Det är en stor tillgång i livet, att få tillhöra detta gäng av syskon och syskonbarn. Johan har också deltagit mer än jag hade vågat hoppas.

Och så har vi sett ett fantastiskt fint föl...

Idag har jag varit i stan och fått implantat igen, det ska jag nu ha var 28:e dag i många år (att ta blodprov var såklart ingen vits, det trodde jag ju inte heller, nu när jag får dessa medicinerna så går det ju inte att se ifall jag är i klimakteriet eller ej).

Jag tog också hem spetsar och skär till plogen, och Erik och Göran har satt för traktorn och bytt spetsar. Sedan satte jag och Göran upp elstängsel runt magasinsgärdet där korna ska få beta tredjeskörden. Lennart hade redan satt upp trästolpar i hörnen så det var ett lätt jobb att sätta upp det sista. Göran fick köra med trådrullen på flaket, det tyckte han var en smart lösning. Det är Eriks idé från början och det är kul att det funkar så bra. Det är bara att köra ett varv på gärdet och gå bakom och sätta upp småstolparna! Ska bli härligt att se korna komma ut där i morgon bitti. Detta skulle ju varit gjort för längesedan men de har inte hunnit i veckan. Men de har börjat ge korna rundbalsensilage inne under mjölkning, jättegott!

Det har varit mycket strul medan vi har varit borta, kvigor på rymmen, trasig fodervagn mm, sånt som alltid händer just när det passar som sämst. Nu är läget under kontroll igen och det är ju huvudsaken. Gödseln är utkörd på vallar som ska plöjas upp och på den stora förstaårsvallen, den ska inte skördas mer i år.

638 Spira har kalvat. Tyvärr blev det en tjurkalv, e. G Edbo. Janne vill att jag ska fråga avelsansvariga om den är intressant som avelstjur, men det är nog ingen idé, hon har ju inget högt index. Men en fantastisk ko är det. Hon gör allt rätt och har aldrig varit sjuk. Man kan stå stum och bara beundra henne en lång stund. Hon har nu mjölkat 13660 kg ECM i snitt, på 1 år och 11 mån. Detta var hennes tredje kalv.

670 Krona har också kalvat och det blev förstås en kvigkalv. Fader är en ungtjur som heter Breeze. 670 Krona har Gothem som morfar och är själv e. Strandskogen. En lugn och trevlig liten ko som nu fick sin andra kalv.

Klövverkaren ringde i morse och ville att jag skulle följa med till en gård utanför Norrköping som har problem med kalvarnas klövar. Mystiskt. På onsdag ska vi dit. Jag har förgäves försökt få tag på lite expertis idag för att vädra några olika teorier om vad det kan vara. Jag har aldrig sett något liknande som det han beskrev.

I morgon är det möte på Johans skola. Jättebra gjort av dem att ställa upp på ett extramöte mitt i värsta skolstartsrushen! Hoppas det blir bra! Madelene kommer från hörselvården också - hon är verkligen fantastisk! Hon har ju dessutom "Aspergerkompetens" också så hon är ju en verklig tillgång.

Ja, nu är det förberedelser för Gotland som gäller. Janne och jag har varit och vittjat några kantarellställen, han tyckte att jag skulle ha med mig kantareller och det var ju en bra idé. Vi har inte hunnit plocka något tidigare i veckan men de fanns kvar. Våran sommargranne barnmorskan har tydligen inte varit där ännu, kanske avskräcker det att man måste gå genom kohagen...

Det har ju varit en hektisk vecka med en massa kalvningar och både ensilageskörd och höskörd. Men nu är ladorna fyllda och den sista lilla Rakuunakalven dricker bra i hink så hon klarar sig utan mig. Ingen ko har beräknad kavning i veckan som kommer. Möjligen kan 638 kalva, men det är inte säkert. Från Gotland kan jag ju inte åka om hon blir sjuk, men det finns ju faktiskt en veterinärstation i trakten.

När vi har kommit hem blir det mycket att tänka på. Skolan börjar, och jag ska på möte med Johans lärare och rektor inför sjuan. Jag har bett om det eftersom jag tycker att man behöver fundera på hur vi ska göra så att det fungerar bättre, så att han inte fortsätter att dra sig inåt. Och så kommer det några och tittar på gamla stugan, en byggnadsfirma som är specialister på att rädda gamla hus. Om de tycker att det är möjligt att göra något och kostnaden är rimlig  (man kan söka bidrag också) så blir det nog äntligen av. Fast först nästa år, de är redan fullbokade i år. Och så ska jag på möte med kommunens LSS-handläggare om detta med kontaktperson på fritiden. Jag vet inte så mycket om vad det innebär, men det ska jag få veta då. Tur att jag fick reda på vart jag skulle ringa, det fanns en person som var den rätta att prata med.

Nu dröjer det ju någon vecka innan jag skriver igen. Vi ses snart, kära syskon! Ni andra får ha det så bra, och jag önskar Erica/lilltån lycka till med strålningen. Må den vara snäll mot dig och elak mot vissa celler som bara ska dödas!!

Nu är det faktiskt fusk för det här är också gårdagens kalv. Jag var uppe på ett bete i skogen och tittade till 603, som skulle kalva om en dryg vecka. Vi har ju inte haft tid att hämta hem henne i allt detta skördande. Men hon hade just kalvat, och nu fick vi äntligen en kvigkalv e. Rakuuna! Nu tror jag inte vi har någon mer dräktig med honom så det var ju på tiden. Men vi fick ju en kviga i våras också, när 653 kalvade. 603 Orsa är e. Strandskogen, hon har mjölkat 11725 kg ECM på 2 år och 10 mån, alla prov i bästa juverhälsoklassen. En snäll och oansenlig liten ko som inte gör något väsen av sig. Dotter till 375 som var min favorit av våra Häradsköpskor, hon hade 5,6 % fett i snitt (!) och var jättesnygg.

Medan jag mjölkade så hann de både hämta hem ko och kalv och täcka plansilon. Och Göran vände hö. Idag har de kört in hälften ungefär, det blir nästan tusen balar till. Vilket klipp! Förra året var första gången vi provade att köra in hö som andraskörd och det gick så bra så det gav mersmak. Då var det för att vi hade så lite. I år är det tvärtom för att vi har så mycket ensilage redan så vi vill inte ha en massa rundbal också, då är det bättre med hö.

Jag har jobbat idag på förmiddagen. Hade ett besök bokat, och när jag var klar där så hade jag fått sms med förfrågan om jag kunde höra av mig till en annan gård bara en bit därifrån. Vilken service de fick, jag kom direkt! Så nu känner jag mig ganska nöjd. Det är roligt att träffa mina gamla "trogna kunder" igen. Och de är glada att se mig och säger att jag ser pigg ut och att jag är fin i håret... hmm.. Men det känns ovant att jobba och jag känner mig väldigt "ringrostig". Förresten skulle vi behöva en veterinär här hemma också för vi har fått höga celltal vi också. Det blir ju lätt så när det är många kor som håller på och sinläggs, och nykalvade samtidigt. Annars måste jag säga att för tillfället är våra kor i fin form. Klövarna mår mycket bättre nu när det är torrare ute, alla äter bra och snart ska de få nytt bete igen.

Och på kvällarna åker vi och badar Erik Johan och jag och hundarna.

JA, nu har äntligen 563 Prima (e. 3787 Inlag) också kalvat. Hon är en stor gammal ko, snäll som alla Prima, hårdmjölkad och med grova spenar så Tålebo var ett givet val till henne. Det blev en kvigkalv. Helt OK, jag tror som sagt att det var en bra kombination. 563 hade en urdålig mamma, konstigt nog eftersom Primorna brukar mjölka bra, men själv är hon godkänd, på 3 år och 10 mån har hon 11157 kg ECM, halterna är bra, 4,4 % fett och 3,5 % protein i snitt.

606 är på benen idag.

Jag har bläddrat i mina sjukhuspapper idag, håller på och skriver en "skadeanmälan" till försäkringsbolaget där jag har en gruppförsäkring genom Veterinärförbundet. det hade jag helt glömt bort, men när jag betalade räkningen (ganska dyrt tycker jag) så insåg jag plötsligt att här finns nog ersättning att få, det ska falla ut när man är sjukskriven mer än tre månader. Nåväl, i foldern om Bröstcancer som jag skrev ut från Cancerfondens hemsida står följande kloka ord om tiden efter behandling:

 "Efter behandlingen

En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.
När behandlingen är avslutad är det lätt att känna sig utlämnad. Många blir rädda för kroppsliga symtom, eftersom det ligger nära till hands att koppla ihop dem med sjukdomen. Det kan vara svårt att själv behöva avgöra om symtomen är något som kräver läkarbesök. Med tiden lär sig dock de flesta att återigen tolka sina kroppsliga symtom på samma vis som före sjukdomen.
När behandlingen är avslutad förväntar sig ofta omgivningen att allt ska vara ”som vanligt”, det vill säga att livet ska bli precis som före cancersjukdomen.
Om intresset från närstående och vänner falnar, om ingen riktigt längre orkar lyssna, kan man känna sig både ensam och oförstådd. "

Jaha. När jag var tonåring kunde jag bli tokig av att reagera som "i boken". Men nu känns det nästan som en trygghet att inte vara konstig. Tillochmed min oro över den nya knölen var tydligen helt normal...

Igår fick 606 göra 563 sällskap i kalvningshagen, hon hade börjat fylla i juvret rätt ordentligt så vi misstänkte att hon tänkte kalva lite tidigare än beräknat. Minsann, att det var en svart liten kalv i hagen i morse! Tyvärr en tjurkalv e. Rakuuna än en gång. 606 Bojan e. Björinge, mf Häradsköp, är en av de allra finaste korna vi har, jag tror att jag har skrivit om henne för länge sedan? Hon har en exteriörbedömning: juver 83, ben 83, kropp 84, helhet 83! På 2 år och 10 mån har hon mjölkat 12 878 kg ECM. De senaste 12 mån har hon mjölkat 14349 kg ECM.

Kalvningsförlamning fick hon såklart också på eftermiddagen, jag gav henne kalk innan jag tog in korna. Det har varit mycket sånt nu, jag tror det beror på att vi har korna på Stora mossen. Mineralbalansen i en mosse är annorlunda. Inte så mycket att göra åt, vi får försöka ha sinkorna i kalvningshagen längre tid i förväg. Magnesiummineraler får de ju allihop, så där kan vi inte göra mer.

Ensilagekörningen till plansilon har gått jättebra. Det är nästan fullt nu. Några lass till med klöverrikt foder behöver få plats. Nervöst är det på slutet när de kör och packar när det är så högt...

Nu slår Janne på mossarna, vi tänker försöka ta en andraskörd med hö! Ett förskräckligt skördande den här sommaren, det går i ett tycker jag. men man får inte gnälla, nu har vi gott om foder till vintern och det blir ju tredjeskörd också! Korna ska få beta en hel del tredjeskörd, det är ju också en bonus. I morse var jag i stan och hämtade täckplast till plansilon och då köpte jag också tråd och stolpar för att kunna bygga tillfälligt staket på en fin andraårsvall som de ska få beta. Härligt!