Idag vaknade jag helt utan gnista.  Alltihop känns helt meningslöst, jag kommer aldrig att få igång mig att jobba igen. Jag orkar inte tänka framåt ett endaste dugg.

Jag tog med mig hundarna och åkte på en runda till de olika kvigbetena. På ett ställe kan man fortsätta genom hagen och ner till sjön. Där får vi lov att bada, om vi frågar först, och hundarna är tillåtna. Eftersom ingen var hemma så kunde jag ju inte fråga, men åkte ner till sjön med hundarna i alla fall. Jag kände att jag behövde sitta vid en strand en stund, och känna att jag lever. Det är en mulen dag, med vågor och blåst. Och jag lever ju faktiskt! Jag mår tillochmed bra, har faktiskt inget att gnälla för. Det är bara själva gnistan som saknas..

Just då ringde min mentor (!) för att höra hur jag har det. Jag har faktiskt en mentor, inom ramen för projektet med förebyggande djurhälsovård. Han är dessutom en sympatisk och erfaren veterinär. Det var ju bra timing på hans telefonsamtal, men efteråt var jag lika trött som förut. Han var full av planer för allt som ska göras i höst, och jag känner det som om alla kommer att bli besvikna på mig när jag inte får något gjort. Igår ringde en djurägare som jag sedan länge har lovat att besöka i sommar, jag kände igen numret bland "missade samtal" men jag har inte ens orkat ringa tillbaka.

Nu ska vi gå ut och flytta några kvigor till en annan hage, det blir en vandring genom skogen igen. Bra att jag är tvungen att göra sånt. Är väl bäst att ta med en kasse till alla kantareller..

I morgon ska jag på fest, och nästa vecka är Janne och Göran bortresta så då får jag väl mycket att göra och behöver inte sitta och sucka såhär?

Jag berättade för ett tag sedan om 627 som nyss kalvade, hon hade acetonemi. Nu mår hon bra igen, men titta som hon ser ut!!! Mittligamentet i juvret har gett efter, nu går det knappt att mjölka henne. Hon kommer inte att bli kvar länge till, hängbröst får man inte ha när man är ko, inte på det där viset!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...