Tack för alla gratulationer! Det har varit en synnerligen lugn födelsedag, jag har varit så trött idag så jag gick och lade mig direkt igen efter lagårn i morse. I kväll har killarna och jag ätit lasange i trädgården och sedan hissade vi upp varandra i körsbärsträdet med lastmaskinen. De är sådär stora och mörka och fullmogna nu körsbären. Nu har vi stora skålar helt fulla, nu är det frosseri som gäller.

Igår fikade jag med Agneta och det var verkligen både trevligt och bra. Hennes son har haft sitt största stöd dels av resurspedagoger i skolan som har haft social träning och sånt med honom istället för att han var med på alla lektioner, och dels av en stödperson på fritiden. Det senare har Johan rätt till nu när han har diagnos, jag har bara varit tveksam att söka för jag inte riktigt har vetat hur man gör, framförallt vet jag inte hur det ska gå till att få tag på rätt person... Och det där med resurspedagog var ju intressant. M. på hörselvården tyckte att vi skulle försöka få till ett möte med skolan igen nu i höst för att utvärdera sexan och planera framåt och det känns ju som att det är stora behov. Jag har ju tyckt att Johan har blivit mycket mer tillbakadragen och låser sig  helt in i sig själv numera om det är mycket folk runtomkring, och det började i sexan. Jag har tänkt att man kanske skulle be om en egen assistent till Johan, men det har inte känts helt rätt, han klarar ju själva skolarbetet bra. Detta med särskild träning skulle vara mycket bättre. Fast jag bor ju i en annan kommun där de ekonomiska ramarna är ansträngda kan man lugnt säga. Men det finns ju fler Aspergerbarn än Johan på skolan. På något sätt förlorar Johan på att han låser sig inåt istället för att vara stökig, det blir inte lika uppenbart att man är tvungen att stödja honom då. Så ska det inte vara såklart. Nu har jag insett att det är dags ta tag i detta inför höstterminen.

Lite hästsnack hann vi med också.. Jag saknar hästar i mitt liv.