Idag har jag varit på sjukhuset igen. Först på apoteket där receptet fortfarande inte fanns. Som tur var hade jag gott om tid så jag gick ner på strålningen och bad om hjälp med att kontakta läkaren. De gulliga sköterskorna där hade strax fixat alltihop, ringt läkaren och dessutom klippt till en fin kompress åt mig igen. Tydligen har de någon knepig skicka-funktion i sitt e-receptsystem som är lätt att missa. Så är det ju inte i vår vet@, jag vet aldrig att jag har missat att skicka iväg receptet om jag väl har gjort det. Däremot har det ju ibland varit fel i systemet så det inte har gått iväg i alla fall...

Sprutan med implantatet jag skulle ha i magen var ungefär som när man chipmärker en häst, fast jag skulle ju ha den i fettet och inte i muskel (som tur var, annars hade det ju blivit betydligt svårare för henne att hitta något bra ställe...). Var 28.e dag ska jag ha en sådan, i fem år eller tills jag säkert är i klimakteriet. Brrr. Jag sa att jag tror att jag redan är det och då skulle de ta blodprov för att kolla. Och så ska jag börja nu med att äta tabletter, Tamoxifen. Så nu blir det mera ledvärk och sånt.

Sedan hade jag en massa ärenden på stan åt Göran. Han ville jag skulle köpa en bra kamera åt honom som han kan ha med när de åker till Prag i nästa vecka. Så det gjorde jag, förhoppningsvis kan den förbättra bildkvaliteten här på bloggen också. Och så var jag på Forex och växlade tjeckiska pengar åt honom. Där var så mycket folk så medan jag stod i kö hann jag gå i flera affärer och både köpa böcker och en snygg linnekjol. Jag köper typiska tantkläder numera, kjolar och klänningar med trevliga blommor på... Det känns som om man inte kan vara hur bred som helst och gå i jeans.. Fast här hemma har jag ju mest jobbarbyxor eller mjukisdito. Vet inte vad jag ska ha alla kjolar till?

Göran har nämligen inte tid att åka till stan själv för nu har det plötsligt blivit dags att köra andraskörd. Tanken är ju att det ska vara klart innan de åker. Plus att vi har närkalvade kor som ska hem, och småkvigor som ännu inte har kommit ut. Lennart är tillbaks från sin semester nu, och det blev minsann fart på oss direkt! Vädret är fortfarande ostadigt så hela projektet känns nervöst. Idag har Janne i alla fall slagit en del, Lennart och Erik har varit uppe i tornet och täckt av, och Göran har ställt i ordning fläkten och avlastningsfickan.

Jag gick direkt till lagårn när jag kom hem. Det är ju det där med att knappa in korna i handdatorn som jag måste göra när inte Janne är hemma. Och så mjölkade jag 634. Jag har mjölkat henne en gång om dagen på den rivna spenen, men hon ska kalva i oktober så nu har jag bestämt mig för att låta den spenen vara ifred och tejpad och bli sint så att hon får vara trespent nu på slutet och slippa bråk. Det borde gå bra, och jag tror säkert att den läker på ett sådant sätt att det går bra att mjölka igen nästa laktation.

Nu måste jag gå och ta min Tamoxifen innan jag glömmer det. Och så hoppas jag att jag får sova i natt - det har blivit svårt att somna på sista tiden. Jag ligger och är stressad för allt som är fel här på gården och tror att det är jag som måste ställa att till rätta, både på gården och i mitt liv. Men på dagtid känns det inte lika viktigt?! Då gläds jag åt fina kor och kantareller och sånt.