Jag sitter och väntar på bilen som ska hämta Olle. Tänker på vad Fia skrev i kommentaren jag nyss lade upp: "det känns som om jag håller på att återerövra min kropp". Just så känns det. Under cellgiftsbehandlingen var kroppen inte min, den var i händerna på läkarna och gifterna. Jag var fången i den förgiftade kroppen. Nu håller vi på att bli en människa igen!  Och det är verkligen en härlig känsla, jag känner mig stark och fräsch och alldeles NORMAL. Bara lite trött men det är ju övergående.

Idag blir det nog fika igen med "cancertjejerna" IRL.

Senare: här åker Olle iväg. Janne hade bett mig ta reda på vart han ska, vi hoppades att han skulle till något litet ställe inte alltför långt bort. Tji fick vi. Han ska till Sjöbo där någon köper ihop två bilar med kalvar, så han kommer att försvinna i mängden. Men det blir nog kul med nya kamrater, det har ju varit ensamt hos oss. Han har en lång resa framför sig i denna värmen. Som tur är har de en jättefin bil med luftkonditionering, ett tjockt lager spån och maximal komfort vad gäller stötdämpning och sånt. Olle vägde 87 kg, det var ju bra. Nu måste jag inom sju dagar utrapportera honom från vår besättning i jordbruksverkets register, CDB (Centrala DataBasen?).