Jag var väl lite för kaxig i går som skrev att chansningen att köra ensilage nu gick hem. Det kom nog närmre 10 mm i natt! Men idag har det varit soligt och varmt. Göran körde med strängluftaren hela förmiddagen och det var skapligt torrt faktiskt när det kom in i tornet på e-m. Nu är det proppfullt i tornet, tre skopor gick inte i men i morgon bitti går det nog. Och vi har inget mer slaget så nu är ju läget helt under kontroll.

Medan Göran luftade gräs så var Janne, Erik, Johan och jag och hämtade hem sinkorna från Lida. Vi gick hem med dem och det gick riktigt bra, men Johan och Erik fick göra några räddningar, när någon av dem tänkte avvika från "den rätta vägen". Det är en nyttig och fridfull syssla tycker jag, att mota kor utmed en liten skogsväg. Sådana dagar tycker jag verkligen att det är bra för Johan att han bor på landet. Även om han mest sitter vid datorn så hamnar han ju liksom "mitt i verkligheten" så fort han sticker ut näsan. Och han är väldigt duktig på att mota kor, han kan läsa deras kroppsspråk så det så. Men de är ju rätt tydliga och ägnar sig inte åt diffust minspel sådär som människor. Inte pratar de i onödan heller.

När det var klart så fick det bli snabblunch med färdiglagade köttbullar. Lagom när Göran kom hem med första lasset och vi skulle sätta oss och äta så ringde en granne "jag har en ko här utanför dörren!". Akututryckning! Erik ställde upp och följde med, och Janne och jag åkte, Göran behövde ju köra ensilage. Det var sinkon vi körde ut till sällskap åt 723 igår som inte trivdes i den hagen. Hon hade gått och ställt sig i kornet utanför deras stuga för att sällskapa med dem istället. Inte ville hon tillbaka heller. När vi närmade oss hagen så vände hon helt sonika och spatserade rakt ut i skogen. Som tur är finns där en sjö en bit in så det tog stopp. Erik och jag motade tillbaka henne och sedan gjorde hon likadant igen!!! Jag var så trött att jag var tvungen att stå och flåsa så fort hon stannade till lite när vi motade tillbaks henne för tredje gången. Och svetten rann som i en dusch! Jag som aldrig brukade svettas förut. Tredje gången lyckades vi i alla fall, och jag tror nog att hon är kvar i hagen fortfarande... Jag stod med hela huvudet under kallvattenkranen i tio minuter när vi kom hem. Min korta frisyr är bra i sådana lägen, efteråt gnider man bara en handduk över huvudet och så är det torrt igen! Men fötterna fick vad de tålde, jag har legat i flera timmar med benen på en kudde.

Igår skrev jag att det regnade på Pampas. Idag skickade Elisabeth några bilder på dagens nederbörd! Det smälte såklart undan direkt, det var +6 grader. Jag har bett Elisabeth att få visa en del av hennes bilder här i bloggen, hon tar så fina kort, och så är det ju spännande med lite mer av världen här i min lilla blogg..

 

mor

23 juli 2009 22:57

Älskling, jag längtar så efter din blogg när den dröjer!
Var rädd om dina fötter, hjärtat!
Jag tänker så mycket på Johan och på hur mycket jag har förstått sedan jag läst så mycket om Aspergers.
Jag har suttit en stund på min lilla uteplats och njutit av dofterna från mina kryddörter, som är starkast på kvällen, och då är det så skönt att sitta där och meditera en stund.
I dag när jag letade efter "något annat" hittade jag plötsligt en massa sångtexter, bl. a. den du och Åsa sjöng när jag fyllde sextio, och ni var höggravida båda två. Det var jätteroligt att återuppleva den!
Kramar från mamman som tänker på dig hela tiden.

 

KoKlara

24 juli 2009 09:49

Ja, den sången fick vi till bra, det tycker jag fortfarande. Och när man tänker på under vilka kaotiska förhållanden den tillkom!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...