Nu har Janne tröskat det sista. Och all halmen är ihoprullad. Och det är inte ens september ännu! Tänk nu vilken lång och skön höst vi har framför oss..

Idag på eftermiddagen var jag och Erik på utvecklingssamtal. Jag kom lite tidigare för det var några papper jag skulle läsa igenom som Erik hade glömt att ta hem. Medan jag stod vid ett bord och läste såg jag hur Erik pekade ut mig för en kille från klassen "där är min morsa". Jag blev lite glad, tydligen är jag inte mer pinsam än att man kan kännas vid mig. Men strax efteråt går Erik förbi mig  för att sätta sig. "Håll in magen" väser han när han passerar!! Jag gjorde som han sa, men kunde inte låta bli att ge efter för gapskrattet.

Jag har också varit på folktandvården och bokat en tid eftersom mina tänder, som ju var dåliga redan innan behandlingarna, nu faller i bitar. Det var nog särskilt Taxotere som gick illa åt tänderna, man kände ju hur det spände i käkarna de första dagarna efter behandling. Det gör inte så mycket ont men det är jobbigt när det fattas stora bitar, det fastnar mat överallt.

I skolan hade de frågat Johan om det var ok att de informerade spanskagruppen om hans Asperger och han hade sagt nej. De ville att jag skulle prata med honom om det. Jag trodde inte mycket på det, men försökte i alla fall. Förut har han ju inte alls velat prata om det. Men nu gick det riktigt bra och vi kunde prata om utredningen och om information i skolan och om andras attityder och sånt. Kanske har han hunnit bearbeta det lite mer nu. Han har också hittat boken "jag är ändå jag" som jag hade ställt i bokhyllan och läst den och ville prata om olika saker som killarna i den boken hade sagt. Det kändes väldigt skönt att han ville prata. Jag hoppas han finner en bra väg till ett gott självförtroende så småningom. Vi kom fram till att det är han som ska bestämma ifall de andra ska informeras, men att det kanske är bra om spanskagruppen vet. Han ska tänka över det själv ett tag till. Klassen är ju informerad fast Johan egentligen inte ville och nu tycker han det är bra, fast han har tänkt att de flesta nog har glömt det där nu. Och det är väl inget de går och tänker på, de har väl annat att göra.

Detta var min sista sjukskrivningsdag.

I morgon ska jag jobba. Det skulle varit idag men blev uppskjutet, deras provmjölkning var inte klar. På torsdag har jag jour och på fredag kör jag på distrikt. Det är då jag får veta om jag orkar som förut..

 

Erica/Lilltån

1 september 2009 21:12

Hej vännen,

det där med att orka som förut, jag tror du kommer hänga på bra, men det tar nog ett tag innan du hittat full kraft igen, kroppen tog en del stryk under behandlingarna.
Så sätt inte förhöga förväntningar på dig själv, utan ta det som det kommer =)

Tänderna, usch!
De ramlar bitar ur mina också, och jag har aldrig i hela mitt liv haft problem med mina tänder! Tycker vi som fått cellgift ska få tandvård gratis, de kostar oss multum att laga upp allt som cellgiften ställt till med!

Kramar Erica

 

mor

2 september 2009 17:35

Å, jag minns så väl de där åren som tonårsförälder för tretti år sen eller så, när ALLT man gjorde eller sade var SÅ pinsamt. Och så kunde man inte hålla tillbaka gapskrattet, vilket ju gjorde alltihop ÄNNU skämmigare!
Jag håller verkligen med Erica/lilltån om att ni som fått tänderna skadade av cellgift borde få dem lagade gratis!
Kramar från mamman som tänker på dig (och på Erica/lilltån) hela tiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...