I det härliga sommarvädret fortsätter det att vara hektisk aktivitet. Jag har jouren men det har ännu inte ringt något så jag var med när hela familjen plockade sten inför höstsådden. Efter ett tag fick Johan köra lastmaskinen. Jag tror det är bra för hans självförtroende att få göra sånt ibland och nu passade det ju väldigt bra, när man bara ska köra sakta och det inte är stressigt. Jag är så nöjd att min kropp duger till sådant arbete som stenplockning igen! Och tänk sån tur jag har att jag inte har några problem med lymfan i armen! Men jag gör ofta min "flaxövning" och stretchar uppåt. När man lastar fodervagnen passar det bra - jag flaxar medan det lastar, och på slutet när man behöver jämna till för att få riktigt fullt, då blir det uppåtstretchning. mycket av känseln har jag fått tillbaka också. Ett tag var det så att när det kliade på baksidan av axeln och jag skulle klia tillbaks så kändes det inte när jag kliade mig. Obehagligt! Och inte gick det att få slut på klådan då heller. Men nu kan jag klia mig, det är ju väldigt skönt..

Man kan tycka att jag har annat jag behöver göra istället för att sitta här och skriva en massa trams, och det är ju alldeles sant. Ha det bra i denna vackra höstdag allihop!

Särskilt hoppas jag att Erica/lilltån inte har det alltför jobbigt!! Jag loggar inte in på cancerforumet lika ofta nuförtiden eftersom jag börjar känna mig frisk igen. Men många av kvinnorna där finns med mig varje dag.

Berta

Längesedan jag skrev Veckans kofamilj, men det finns några familjer jag gärna vill berätta om innan jag låter projektet helt ligga i träda. Berta är en sådan familj, det är en av våra allra bästa kofamiljer, och vi har många Berta. En Berta blir aldrig dålig, det må vara vilken tjur som helst, hon blir som sämst medelmåttig. Nästan alla Berta är ädla i typen, ofta lite tunna och svåra att hålla i hull, men de mjölkar ju mycket. De brukar vara lugna och lättskötta.

Janne och Göran köpte sin första Berta för längesedan, kanske i slutet av 70-talet. De var på en granngård för att köpa en kviga, och fadern där på gården lät dem välja vilken de ville. När sonen kom hem blev han inte så glad att upptäcka att de hade valt just Berta… På den gården var Bertasläkten utdöd men i somras köpte de några kvigkalvar av oss, så nu har de en Berta igen.

Den första Berta jag minns hette 234. det var en stor och gles ko som mjölkade massor. 143 Berta är också en ko man minns, hon var efter Hällevadsholm. Hon var en fantastisk ko och när hon fick sin dödsdom för att hon visade sig vara smittad av leukosviruset, då sörjde vi verkligen. Vi behöll hennes tjurkalv som avelstjur till en grupp kvigor, och hans döttrar utmärkte sig också genom att vara ovanligt bra kor. Några år senare fick en annan Berta samma dom, det var 292 Berta. Det var en oerhört vacker ganska hög ko efter 238 Rögild. Den tjuren var ju ingen höjdare, han nedärvde ganska dålig juverhälsa och dåliga halter, men 292 var en jättefin ko. Vi kunde inte förmå oss att slakta henne, hon fick stå inne den sommaren för att inte smitta de andra. Hon mjölkade över 40 liter om dagen i mer än sju månader, detta var ca tio år sedan. Hon var till slut Östergötlands sista leukosko och vi blev ju tvungna att skicka henne, men det sved. Hon hade fått två döttrar med Häradsköp som tur var. Båda var anonyma men trevliga kor. En av dem fick i sin tur en dotter med Lord Lily, och det är min favvo-kossa framför alla andra – 505! Hon gör i år sin sjätte laktation och hon är dräktig igen. Bilden är tagen för några veckor sedan. Hon blev exteriörbedömd som fjärdekalvare och fick då juver 89, ben 87, kropp 86 och helhet 88!! Tyvärr har hon emellanåt lite halvdålig juverhälsa så hon kan inte åka på utställning som SARA-ko. Hennes produktion på 5 år och 11 mån är 12547 kg ECM per år. De senaste 12 mån har hon 13598 kg ECM.

505 Berta har haft lite tur som fortfarande är i livet. När hon var dräktig kviga och vi skulle hämta dem på betet så blev det uppskjutet några dagar för vi körde ensilage. När vi kom för att hämta dem kissade 505 blod – hon hade fått piroplasmos! Det är en sjukdom som de oftast dör av inom ett dygn så det var ju en väldig tur att hon inte blev sjuk några dagar tidigare! När hon hade kalvat för andra gången fick hon löpmagsförskjutning. Jag gjorde en Grymer-Sterner operation men stygnen släppte så hon slutade äta igen. Vi rullade henne igen men hon gick inte igång. Hon stod precis på änden av foderbordet och Janne gick förbi henne med napphinkarna när han gav kalvarna mjölk. Plötsligt slet hon till sig en hink och tömde den med några kraftiga sug på nappen!! Och sedan åt hon hö. Så hon fick mjölk i napp i flera veckor tills hon var helt återställd! Detta trick har jag prövat på fler kor men det har aldrig mer fungerat..

Sedan dess har 505 Berta i alla fall varit i fin form. Idag blev hon mormorsmor! Hennes dotter med Björinge, 585 Berta, har en jättefin dotter med 5711 Ytterby som heter 684 Berta. 684 kalvade i natt och det blev en kvigkalv e. Banker. Jätteroligt!

Det finns fler Berta man kan berätta om men det får i så fall bli senare i veckan.