Idag har jag jobbat ordentligt och då känner jag ju att jag inte är igång helt ännu. Vi gick från ko till ko - dräktighetsundersökningar, juverkoll, inte visat brunst, och till slut började jag bara undra om det inte skulle ta slut snart... Men det fungerar i alla fall, jag gör vad jag ska. Efteråt var jag så trött så jag började se dåligt igen. Jag är som en gammal häst, det tar längre tid att ta igen tappad kondition när man varit "avställd" en tid...Nu ska jag bara göra "småjobb" resten av veckan, och boka lite framåt.

I helgen ska Johan och jag och Zelda på Tävling i viltspår, med en riktig domare. Johan ser fram emot detta, måtte det gå bra!

Det börjar vara mörkt på morgonen när vi tar in korna. Nu längtar man efter att få stalla in dem. Lagårn ska tvättas först och det måste vi nog komma igång med i slutet av veckan. Jag ska försöka hjälpa Lennart med det, vissa år har vi tvättat i skift.

De har gjort om den här bloggportalen och plötsligt är det inte roligt längre. Jag kommer nog att sluta skriva, men låter bloggen ligga kvar ett tag. Stort tack till er alla som har stöttat mig genom det här året. Nu börjar livet igen efter stilleståndet. Jag har inte blivit klokare och inte uppskattar jag livets glädjeämnen mer eller tar vara på varje dag och allt sånt. Men jag har nog blivit lite lugnare, lite mer frid i sinnet på något sätt. Och så märker jag att jag tycker om folk omkring mig mer än förut. Alltså jag tycker att det är trevligt att umgås en stund med folk, dricka en kopp kaffe med folket på gården innan vi tar itu med kalvarna på besöket idag t ex. Förr var jag så nersliten att jag inte orkade bry mig om folk omkring mig.

Kanske borde jag börja med yoga eller så? Eller bara sluta med att sitta och hänga framför datorn och gå promenader istället. Städa lite mer och försöka få huset hemtrevligt. Det stora projektet är Gamla stugan - där har jag en vision och det är verkligen något att förverkliga. När det gäller vårt dataprogram så kommer hösten att bli intensiv vilken linje det än blir vi får att jobba med - bli uppköpta eller köra vidare i egen regi. Det är spännande. Det dataprogrammet är min första förverkligade idé. Jag får ju många idéer - jag måste alltid berätta dem för någon för annars gnager de i huvudet hela tiden. Idéer tycker inte om att vara instängda, de vill ut och pröva sina vingar. För det mesta så säger jag bara idén till någon som antingen inte förstår vitsen eller som säger "det går inte förstår du väl" eller så ser jag själv hur fånig den ser ut när jag har släppt ut den. Men dataprogrammet blir verklighet. Det existerar utanför mitt huvud (fast det inte är alldeles färdigt ännu).

Vi får se, kanske har jag blivit bloggberoende och kan inte låta bli att fortsätta ....