Detta har varit en väldigt lyckad dag. I morse var de och hämtade tjurkalvar, det var skönt, det lättade på trycket, på sista tiden har det varit väldigt mycket kalvar överallt. Medan de andra lade sista handen vid de trasiga båsgrindarna som skulle svetsas ihop så var jag och handlade och stannade till på vägen hem där jag förra veckan hade sparat miljontals knappnålsstora trattkantareller. Jag tänkte att det var bara att hämta hem en storskörd nu, men då hade det märkliga hänt som så ofta händer med svamp - så fort man har fått syn på dem så slutar de att växa! De stod kvar likadant, bara lite torrare. Märkligt. Växer de upp bara på en dag så långt som de hinner den dagen och sedan är det stopp? Hmm, det har varit torrt den här veckan, kanske var det därför? Jag fick ihop några liter i alla fall. Fick dåligt samvete av att plocka de där små, det kändes som om jag förstörde skörden för någon annan... Fast det var ju bara hyckleri - själva idén att kolla mitt ställe var ju för att det var fredag och jag ville hinna sno åt mig "skörden" innan helgplockarna kommer.. Nåja, trattkantareller brukar ju finnas så att det räcker åt alla som vill ha. Och en god svampsås till pastan fick "gubbarna" därhemma innan vi tog in korna.

Korna hade kommit hem så fint, och jag hade gjort en "bordsplacering" åt dem. Det gäller att tänka till när man tar in dem, det är jobbigt att behöva flytta runt dem efteråt. De med sämsta juverhälsan ska stå på slutet, högmjölkare måste vara mitt emot varandra så att man kan fläska på med gottaste maten där. De yngsta nykalvade kvigorna ska stå tillsammans, de behöver ha sina vänner i närheten så att de inte känner sig för ängsliga, och så behöver de kunna äta lite långsammare utan att bli bestulna. Och så vill vi ha den finaste kon som blickfång direkt när man kommer in i lagårn, 638 blev det som fick den platsen, och 660.

Nu när korna är under tak kan jag ju tala om hur det har gått till här på gården på sista tiden... Eftersom jag ansåg att det inte var mitt jobb att fixa staketen i år och ingen annan hade tid så blev det lite si och så med den saken. På återväxten har vi haft bra staket, och i de första fållorna. Men nu på slutet när vi har släppt på mer och mer av mossarna då har det varit mindre och mindre staket... Våra snälla och duktiga kor har kommit hem så snällt varje morgon i mörkret i alla fall. Bra bete har de ju i alla fall fått.. Och nu är de inne som sagt. De ligger så nöjda. Inte minsta lilla mu har man hört, så de är nog nöjda med att få maten serverad framför nosen igen.

Och nu kommer vi till det roligaste idag: klockan 18.00 befann Johan och jag och Zelda oss i skogen tillsammans med en viltspårsdomare. Rörligt prov kallas det och är hur officiellt som helst. Han hade lagt ett långt spår med fyra vinklar och bloduppehåll och allt som ska vara. Och Zelda gick spåret jättebra! Lugnt och koncentrerat. Och Johan var en perfekt hundförare. Två vinklar behövde hon ringa men det är ju inget fel, tvärtom visade hon att hon vet hur hon ska göra när spåret försvinner i en vinkel. En gång gick hon upp på en sten och visade att där hade varit en räv, men sedan tog hon sig an spåret igen och jobbade vidare. Jättebra gjort! Så nu har vi ett protokoll med full poäng och får tävla i öppen klass! Verkligen roligt, och precis vad som behövdes för att Johan inte skulle tappa intresset för denna vår enda gemensamma hobby.