Det är jobbigt att jobba, så är det. Jag har egentligen ett förfärligt jobb. Igår körde jag på distrikt för första gången sedan sjukskrivningen. Det började så bra med en klövspalt och en mastit. Det var trevligt att komma ut och åka och folk sa att det var roligt att se mig igen. Vädret var vackert och jag var inte stressad. Sedan hade jag bara en hästvaccination kvar på vägen hem så jag passade på att stanna och handla och gratulerade mig själv till en lagom lättsam första dag. När jag var på parkeringen utanför bilen så ringde en som hade hittat en sinko med mastit i en hage. Rätt långt bort men ungefär där jag nyss hade varit. Det var bara att sucka och åka tillbaks igen. Sedan vaccinerade jag hästarna och åkte hem. Hann packa upp det jag hade handlat, då ringde en upprörd dam: "jag är på jobbet, de har ringt och säger att min häst har skadat sig förfärligt i hagen, vad ska jag göra"! Hu, det är sådant som får magen att knyta ihop sig. Vi stämde träff i stallet som egentligen bara var en lada där hästarna kunde gå in. Hästen hade fastnat med benet i ett elrep från stängslet. Ett nytt och fint rep som naturligtvis inte hade den goda smaken att gå sönder utan istället hade gnagt sig igenom allt i hasvecket, ända in till glidlederna. Hu, som sagt.

Jag ringde till det stora djursjukhuset och frågade om de kunde ta emot den och till min stora lättnad tyckte de också att det var bäst så. Jag minns en annan gång, med en häst med ett liknande sår, när de bara sa "det kan du göra lika bra i fält" och jag fick hålla på i många timmar och sy. Det är så svårt att droga hästarna lagom och bedöva bra så att de står stilla medan man syr. Jag hatar skadade hästben. Dessutom spricker det alltid i hasvecket och blir en massa svallkött så att man får hålla på och åka dit och känna sig som att man har misslyckats helt.  Usch. Och så hade jag klantat mig med telefonerna, glömt att koppla isär dem så de som skulle ta över jouren fick en massa besvär. Nå, jag lade ett rejält bandage så hästen såg lite trevligare ut, och gav den lite olika mediciner och sedan skulle de åka till det stora djursjukhuset, och jag åkte hem. Efter en dryg timme ringde de och kunde inte få på hästen på transporten! Jag gav lite "goda råd" och så började vi prata om hur vi skulle göra med hästen om de inte fick på den. Det hörde Göran och han kommenderade mig att stänga av telefonen eftersom det inte var jag som hade jouren. Och det gjorde jag men därför fick jag ligga vaken hela natten med ångest och fundera på hur det hade gått...

Idag på morgonen har jag ringt till han som hade jouren och fått veta att de ringde honom men sedan hade de fått upp hästen på transporten innan han behövde göra något åt saken, så det var ju bra. Och jag har ringt det stora djursjukhuset och de hade inte hunnit göra något med hästen ännu för de hade haft flera kolikhästar i natt. Nu grunnar jag på om det kanske ändå hade varit bäst att bara ha hästen kvar hemma bandagerad och låta såret granulera ihop bäst det kunde, det fattades så mycket hud så det kommer ändå aldrig att gå att sy utan att det spricker. Men om det blir komplikationer med lederna så är det kanske bäst att den har varit på djursjukhus..

En rolig sak har jag i alla fall att berätta om: Erik berättade att han hade fått MVG på hemkunskapen där uppgiften var att komponera en egen middag med kyckling. Han hade kokat filéerna i en sås med tomatpure och oregano och till det klyftpotatis och en kall sås med youghurt och gurka och vitlök. !!! Detta är min son! Erik och jag brukade roa oss med att försöka få ihop tio maträtter som han ansåg var ätliga. För att komma upp i tio var vi tvungna att räkna in havregrynsgröten. Och falukorv var med i minst fyra olika varianter! Men han har ju ofta fått ställa sig och göra sin egen mat för att han ansåg att våran var oätlig, så han har ju fått träna lite extra på det viset..