Ja, när jag känner mig såhär lite nere så vill jag gärna skriva lite...

Egentligen är det fina dagar. Sensommarsol. Korna ligger nöjda i solen och idisslar, Göran har plöjt det mesta som ska höstsås och Janne och Erik turas om att köra med sladden och harven och försöka få kokorna att reda sig till en såbädd. När jag tittar ut genom köksfönstret och ser Erik med stora traktorn svänga runt på vändtegen och dra på igen över gärdet så förstår jag att om man har fått uppleva detta redan som femtonåring så blir det nog svårt att nöja sig med ett tråkigt inomhusjobb. Erik är lite småsjuk och hemma från skolan så mesta tiden ligger han i sängen och läser men jag kan inte stå emot hela tiden, att köra traktor en stund är ju inte så ansträngande. Ändå blir jag lite sur av det, det känns inte rätt. Mera sur blir jag av att jag inte riktigt har kommit igång med jobbandet. Jag har inte bokat upp mig och jag känner mig inte effektiv. Har satt upp lite staket här hemma. Jag försöker intala mig att det inte är någon fara, jag skulle ju börja lite försiktigt och snart rullar det nog på igen. Ändå känns det frustrerande. Jag borde väl ringa runt till folk, men vill inte riktigt? Nåja, lite har jag ju gjort och jag kan ta ut en kompdag.

Mest bekymmer har jag om Johan. Hans intresse för andra världskriget börjar kännas mer och mer oroande. Vi pratar mycket om det och ser på dokumentärTV tillsammans osv, men ändå verkar han hela tiden fastna på fel saker. Kanske bara för att provocera mig? Jag hittade igår ett uttalande som han gjort på Youtube som gjorde mig riktigt arg. Vi tog bort det och sedan fick han gå marsch i säng. Idag känns det bättre. Så länge vi kan prata och diskutera hoppas jag att det kommer att ordna sig.

Igår cyklade I-B och jag igen. Vi cyklade minst två mil och det gick bra. Lite mör i benen är jag dagen efter, men fötterna mår bra. Igår var jag också hos tandläkaren "ojdå, det är ju en massa frakturer här". Det var ju det jag hade sagt, att mina tänder ramlar i bitar. Detta kommer att bli en lång och dyr historia och man ska nog begära offert innan det drar igång...

Jag har ringt till sköterskorna på onkologen och frågat om det går att få porten spolad när jag ändå ska dit på måndag för mitt implantat. Jovisst, det går jättebra. Så skönt att det ordnar sig utan att jag behöver krångla mer med vårdcentralen.

I morgon är det dags för Johan och Zelda på viltspårsprov. Håll tummarna!!