Allt ska göras samtidigt nu. Janne harvar så jag ger kalvarna. Halmen ska hem och under tak - vi har lejt den körningen, en stor lastbil med släp håller just nu på att lasta av ett jättelass. Asfaltsvägen är nämligen så dålig så det är förfärligt att köra där med traktor och man är livrädd för att tappa någon bal. Lagårn ska tvättas - Lennart har börjat idag och allt är blött och skitigt. Men det blir ju fint sedan. Korna måste få komma in snart nu, betet växer inte längre. Men än så länge är det fina dagar så det känns inte helt överhängande. Och till helgen får vi hit en fyrkantspress så vi måste slå tredjeskörden också. Nåja, det är ju goda tider, allt flyter på och vädret ska stå sig veckan ut.

Fortfarande är jag inte särskilt effektiv på jobbet. Har mest glassat runt tycker jag. Igår var jag på sjukhuset på förmiddagen, fick mitt antihormonimplantat och fick porten spolad. Passade på att väga mig när jag blev lämnad ensam i rummet en stund och tänk - jag har gått ner fem kilo sedan det var som värst, när jag var uppsvullen av behandlingen och av kortisonet. Fast det säger mer om hur verkligt illa det var än om hur smärt jag har blivit för det har jag inte. Men det känns i alla fall mycket bättre. Åkte inom jobbet och skrev ihop ett brev med olika "goda råd" till gården där vi var och tittade på kalvar med klövproblem. Känns ju bra att vara så ostressad så att sånt kan bli av. Sedan passade det så bra att det var besök av en läkemedelsrepresentant och jag fick följa med på lunch och det var supersmarrigt och jättetrevligt. Tänk, förr var sådant en stressfaktor, nu njuter jag av en god och trevlig lunch! Sedan hade jag två besök i kalvprojektet på vägen hem så lite nytta gjorde jag ju i alla fall...

Idag har vi haft telefonmöte om dataprogrammet och tänk att jag tror att vi äntligen har tagit ett steg framåt. Mycket återstår men nu är det i alla fall seriösa diskussioner.

Jag mår faktiskt riktigt bra nu. Lite deppig blir jag ibland men jag tror att det beror mycket på att jag har svårt att komma ihåg mina antihormontabletter varenda dag, och när hormonerna åker lite bergochdalbana känner jag väl av det. Att fötterna värker har jag vant mig vid, så kommer det säkert att vara framöver men det är uthärdligt. Att inte synen har blivit återställd tycker jag är jobbigt. Jag måste skaffa nya linser och glasögon om det inte bättrar sig men jag väntar lite till, kanske har inte efterverkningarna av behandlingen helt klingat av ännu.