Idag är det ett år sedan operationen. Jag tror det var den dagen som Tiden gjorde sin märkliga inbromsning. Livet hade varit helt utan luckor, allt bara rullade på och det fanns aldrig tid. Plötsligt öppnades en fallucka och sedan var dagarna oändliga. När jag hade vaknat efter operationen kom läkaren som hade opererat och kollade hur jag mådde. Jag frågade om jag hade haft några smittade lymfknutor och när han svarade ja så frågade jag om det skulle bli cellgiftsbehandling och då sa han också ja. Så jag ställde in mig på högsta stridsberedskap. Och sedan hände ingenting. Och ingenting. Jag vilade och läste böcker och var modig och tömde själv mitt serom och gjorde min gymnastik med att lyfta armarna högt. Och dagarna sniglade sig fram. Och veckorna. Den tiden, mellan operationen och behandlingen var nog det jobbigaste, mest eftersom jag inte visste vad som var nästa moment, eller vad det innebar. Eller när det skulle infalla. Som att vänta på en förlossning fast inte ändå för den längtar man ju ändå också efter...Jag väntade på kallelser, det var vad jag gjorde. Lite kunde jag ju jobba, men det var svårt att fokusera om till jobb, jag hade ju liksom styrt fokus inåt.

Nu börjar dagarna återta sin gamla rytm. Snart är de sådär korta igen.

Idag har jag bytt av Lennart och högtryckstvättat i lagårn. Jag gillar att köra högtryckstvätt, det är så effektivt. Synd att man inte kan använda den metoden i köket... Lagårn är i alla fall jättefin nu. I natt får korna sova under bar himmel för sista gången i år, i morgon blir det installning. Det ska bli väldigt skönt att få in dem, det känns som om man behöver få bättre kontroll på läget. Lika skönt som det är att få ut dem på våren är det att få in dem på hösten. Men det är ju fortfarande många kvigor och sinkor ute i olika hagar.

Jag har jour i natt.

 

mor

18 september 2009 14:57

Älskling. Jag är så glad att du fortsätter att skriva. Jag har blivit så beroende av din blogg.
Jag blir glad när jag tänker att det här året kanske har gjort att du kan glädjas lite åt en god lunch t ex, och inte alltid måste prestera för att vara nöjd med dig själv. Det måste du inte. Njut av luncher och glad samvaro med likasinnade.
Jag har också en massa jobbiga årsdagar nu, då jag försöker låta bli att titta på kalendern: 9 september, 23 september, 3 oktober ...
Jag har två nybörjarkurser i datorhantering på gång nu - det är jätteroligt - helt okunniga men glada entusiaster i åldrar från 70 till 89!
Jag hoppas att din journatt inte var för jobbig!
Kramar från mamman som tänker på dig hela tiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...