Det blev en tidig morgon. Först var det "snusmumriken" 634 Linnéa som hade blivit liggande. Hon hade svår diarré redan igår och nu kunde hon alltså inte ens resa sig. Janne ringde och jag masade mig ut och gav henne kalk. In och göra i ordning frukost, det är skönt tycker jag att äta frukost länge och väl sådär tidigt på morgonen. Men jag hade ju jouren och det ringde en  djurägare från längstbortersta änden av distriktet där en ko hade lagt sig med kalvningsförlamning. När jag var på väg därifrån ringde en kollega och undrade lite försiktigt vart jag hade tagit vägen, jag skulle ju köra på distrikt.. Panik. Det hade jag helt missat, det stod inte på ordinarie schemat och jag har ju inte världens bästa minne. Långt bort i bakhuvudet rörde sig ett vagt minne av att jag lovat att jobba så att en kollega kunde vara med på ett viktigt möte. Turligt nog var vi två denna måndag så telefonen var inte obemannad och dessutom var det så lite jobb så min kollega tyckte att hon kunde klara sig själv. Så nu sitter jag här och skäms som en riktig skolkare. Resten av veckan ska jag i alla fall jobba lite varje dag så känslan lär väl gå över.

634 behövde mer mediciner på eftermiddagen, men nu ligger hon och äter och har gjort några mycket bra försök att resa sig. Jag vet inte riktigt varför hon blev så dålig, det är inget fel i juvret i alla fall. Hon kalvade ju ute på betet, ett par veckor för tidigt. Förmodligen blev det helt fel med bakterierna i våmmen när hon fick komma in och börja äta "innemat" direkt. Och med diarrén blev det fel mineralbalans. Jag drog sönder min vänstra hand när jag skulle spänna fast henne, det small till inne i handen. Skumt. Verkar som om någon liten sena har gått av. Det gör lite ont men handen går att använda.

Nu ska jag beställa tjurar för nästa period. Vi har börjat vår semineringsperiod nu, idag har jag seminerat 638 Spira med A Linné.

Mitt hår har förresten slutat att vara frisyr nu, kalufs är rätta ordet. Det ser ut som en rysk pälsmössa sa Johan igår och han har alldeles rätt!

 

Erica/Lilltån

20 oktober 2009 15:50

Hej vännen!

Lite roligt det lät med ditt hår! Då lär du inte frysa i vinter ;)
Jag minns mycket väl när det börjat växa ut en bit, det står lite åt alla olika håll, men det kommer snart växa en bit till så blir det bättre =)

Du behöver inte skämmas! Vi är ju bara männskliga, alla glömmer ibland! Det är klart att ditt minne har påverkats av allt som du precis varit igenom. Innan jag blev sjuk kunde jag vara fem persons personliga allmenacka, jag behövde aldrig skrivit upp något jag kom ihåg allt! Men så fort jag blev sjuk, så kunde jag inte minnas vart jag hade lagt fjärrkontrollen till tvn som jag höll i bara en minut innan.
Mitt minne är fortfarande dåligt, jag glömmer bort mitt hem nummer ibland! *fniss*
Det är stressen och medicinera som påverkat oss, minnet kommer bli starkare igen, men det kan ta lite tid.
Du får inte känna skam eller något annat, tänk bara att "Jaha, så kan det gå, men det löser sig!"
För det är ju det det gör, löser sig =)

Jag tycker nog att du skall gå till vårdcenralen med din hand.
Det lät inte så bra det där. Det ska inte göra ont, och om du fortsätter använda handen om något gått sönder innuti så kanske det läker fel osv. Så du får nog allt ringa i morgon och beställa tid tycker jag.

Jag hoppas också att er ko kommer att må bättre snart!
Själv är jag på bättrings vägen äntligen efter mitt njurbäcken inflammation, jag behöver inte snabbverkande morfin längre, utan alvedom och voltaren går bra. Och förståss morgon och kvällsdos av långtids verkande morfin, men det kan jag börja dra ner på om några dagar och sen sätta ut.

Varma Kramar Till Min Vän!
Erica

 

mor

20 oktober 2009 17:12

Älskling, jag tror du borde få handen undersökt och röntgad. Små senor i handen kan ställa till det ordentligt, kanske inte nu, men senare i livet, och det går ofta att laga, vet jag från en världsberömd handkirurg som har gått på en av mina datakurser(!)
Kramar från mamman som tänker på dig hela tiden.

 

Koklara

20 oktober 2009 22:07

Så skönt Erica att du börjar må bättre. Hoppas att du nu äntligen får en tids återhämtning innan det börjar med behandling igen. Kramar från Ylva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...