Egentligen är jag för trött för att skriva. Återigen täckte jag upp för en kollega så att hon kunde vara med på ett möte. Det var ju tur att vi hade planerat det så för annars hade hon missat mötet eftersom det ringde en svår kalvning en kvart innan mötet skulle börja. Det var på en stor gård där jag brukade vara regelbundet innan jag blev sjuk, men sedan dess har jag inte varit där. Alltså känner vi varandra ganska väl och det var ju tur för det var verkligen en svår kalvning. Tvillingar, stora dessutom, nr ett uppochner och med bakåtslaget huvud som inte på något vis gick att nå. Och nummer två hade kört fram sina bakfötter över den bakåtslagna halsen och låste hela paketet dessutom. Det tog tre timmar och jag vet inte vem som var tröttast efteråt, kossan eller jag. Men vi var nöjda båda två att bli av med de hemska kalvarna. Döda var de, säkert sedan igår, men mamma ko får nu leva vidare. Min vänsterhand var inte helt användbar men tillräckligt i alla fall. Jag känner mig rätt nöjd nu efteråt också, detta var ju liksom det slutliga testet - håller jag? Har min kropp hämtat sig såpass att den duger till rejält arbete? Fast så här trött brukar jag förstås inte vara efteråt...

I morse var jag hos tandläkaren och det var över förväntan. Den värsta tanden där det hade lossnat en jättebit och blivit infekterat under går kanske att rädda utan rotfyllning. Jag har nu en provisorisk lagning som ska sitta i två månader. Och så gjorde han en kostnadsberäkning på de andra spruckna tänderna och det skulle gå på sådär tretusen. Han sa att det går att klara dem utan att göra nya kronor. Det var ju skönt. Jag har oroat mig för detta, tänkt att det skulle bli ungefär som när man ska bestämma sig för om det är lönt att kosta på en gammal bil.

Jag såg en polis i full mundering som kom ut från fiket med en kartong bakelser till förmiddagsfikat. Och två småbarnsmammor som hade bestämt träff för att fika tillsammans. Det Goda Livet pågår, människor bryr sig om varandra. Gott att tänka på. Nu är jag snart en del av detta igen, under behandlingarna var det mer som att man tittade på genom en glasruta. Jag köpte wienerbröd till eftermiddagsfikat i morgon, det kommer en som ska prata skogsbruksplan också.

Nu ska jag gå kvällsrundan i lagårn. så här års är det viktigt att inte missa några brunster. Det är mysigt tycker jag att gå där i lugn och ro bland idisslande kor. Hundarna följer alltid med, och kattungarna i lagårn brukar få lite extra kattmat när vi kommer.

 

far

22 oktober 2009 17:36

Så bra att du fortsätter att skriva. Det är riktigt intressant att följa dig i din vardag. Men så tufft med döda tvillingar!
Inte konstigt att du blev trött.

 

elisabeth

23 oktober 2009 00:11

Alltid jobbigt med tvillingfodslar, men det har later som nagot extra o ovanligt hemskt...vad duktig Du ar !!

Kramar !!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...