Fler kalvar blir det. Igår kalvade 590. Jag var på sjukhuset och Göran ringde och var orolig för att kalven kom baklänges. Men när jag kom hem hade hon kalvat och dessutom hade 634 Linnea (Snusmumriken) kalvat ute bland sinkorna, flera veckor för tidigt. Båda kalvarna var efter ungtjur. 590 fick en tjurkalv och det var ju bra, hon är ingen stjärna. Hon är e. 1203 Soukolo och det var ingen höjdartjur. Men stora och snälla blev de. 634 är varken stor eller snäll, men hon mjölkar lite bättre. Hon fick en kvigkalv e. Viggo. Nu har vi just motat in 682 i kalvningsboxen.

Idag på f-m har det varit möte med personalen på NP-team, ett uppföljningsmöte efter Johans utredning. Jag vet inte om det gav så mycket egentligen, men det är ju bra att prata om hans situation. Lite dåligt samvete har jag för att skolpersonalen satte av en hel förmiddag bara till detta, de har redan gjort så mycket. Men de var också lite bekymrade för Johan. Han har blivit mer inåtvänd tycker de och svarar inte alltid på tilltal. Hemma är han ju som vanligt. Jag är mest orolig för att han går sådär krokig, det har ju blivit ännu värre. Hemma gör han det inte, men i skolan. Det är ju hans sätt att avskärma sig från omvärlden och det tråkiga är ju dels att han inte har någonstans att ta vägen där han kan känna sig trygg (fast han kan oftast vara i klassrummet även på rasterna), och dels att han känner ett sånt behov av att avskärma sig. Han skulle helt enkelt behöva gå i en mindre skola. Men han går i ett litet hus bredvid den stora skolan där det bara är fyra klasser och han har ett hemklassrum. Mycket mer kan man nästan inte göra. Några bra grejer har införts tack vare de här mötena: Stig spelar schack med Johan när han har håltimme. Johan får extra simträning. Annika går promenader med Johan och Niklas ibland.

Förra veckan jobbade jag nästan varje dag och så en jourdag i helgen. Denna veckan försöker jag ta det lugnare och ska ta några kompdagar. Jag är ju inte betjänt av att gå ut för hårt så att det blir någon sorts bakslag. Det är egentligen bara i morgon som jag ska jobba ordentligt. Igår var jag och ID-kollade lilla Virvelvind men det var ju inte så jobbigt. Eller jo, lite, för jag fick vänta så länge på att de skulle kunna fånga henne i hagen, det var ju lite trist men inte mitt problem egentligen. Hon är väldigt söt förstås, tyvärr ingen bild.

Jag har jour idag. Egentligen har jag jouren nästa helg men den lördagen är det Öppet Hus på den lantbruksskolan (i Småland)som Erik har tänkt att söka till. Åsa var bussig och bytte lördag med mig. Det har varit en bra jour (hitills). Jag har varit och tagit ut en kalv som kom bakochframochuppochner och det gick bra och den levde. Den där torsionsgaffeln jag har är verkligen oumbärlig ibland. Sedan ringde en häst (ja alltså som ni nog förstår var det ägaren som ringde..) som hade skadat sig i ansiktet, ett skärsår under ögat. Lagom mycket jobb alltså, men ändå tillräckligt för att jag ska få känna mig lite duktig. I ansiktet syr jag gärna hästar, det är lättsamt, det är benen som är så besvärliga. Fullt med senor och leder och annat elände, och ibland nästan omöjligt att komma åt att bedöva. 

Igår hämtade vi hem de sista kvigorna från sina olika beten. Det är alltid oroligt hur det ska gå att lasta dem i djurtransporten från hagen, men det gick kanonbra. Nu har vi alla våra djur hemma på gården, det är skönt. Jag har en mardröm som går ut på att vi har glömt några djur i en hage och sent på vintern hittar vi dem, utmärglade och raggiga i djup snö och med en död kalv. Det skulle såklart inte kunna hända, vi skriver upp vilka djur som är var och vi vet ju vilka kor som ska kalva och vilka djur som finns inne. Men ändå, det känns inte som om man har riktig koll på läget förrän man vet att de är hemma allihop. Vi har inte tagit in de sista i lagårn ännu, de har det skönt i solen på dagarna och vi utfodrar dem ute med fyrkantsensilage. Någon minusgrad far de inte illa av när det inte regnar.

720 Spira har kalvat och det blev en kvigkalv! Hon är lika mysig att mjölka som jag trodde, en glad och rar kviga som har befäst sin plats på favoritlistan.

Johan och jag brukar spela ett parti schack varje kväll och idag gjorde jag mitt sämsta parti på länge. Jag vinner bara ett av tio mot honom, knappt det, men det är inte alltid utklassning som idag. Schack är minsann ett knepigt spel... Hoppas Ludvig och Jasper har roligt på skol-SM och får göra några fina drag.

Mil efter mil i det vackra höstlandskapet har jag kört.

 Idag har jag gått i en lösdrift med trasig utgödsling och försökt hitta glädjeämnen. Inte så lätt, somliga har det jobbigt minsann, är man ensam om jobbet så hjälper det inte med robotmjölkning. Man kan inte ha mjölkkor och sköta dem lite "på halvfart" en period för att man är så in i döden trött, då funkar det inte. Ska man ha mjölkkor så är det nuförtiden så pressat läge så man måste vara på topp så gott som varje dag.

 Jag har också varit hos en av mina trogna gamla kunder och kastrerat kalvar och kollat igenom korna och det kändes ju lite trevligare. Vi var överens om att det har varit ett bra skördeår.

Glädjeämnen finns i jobbet. T ex när folk säger att det är roligt att se mig igen. Jag kan ju inte alldeles ärligt säga att det är roligt att jobba igen, jag blir lite för trött och börjar redan tyngas av alla "borde". Men det är ju roligt att komma ut på gårdarna. Idag ringde också en djurägare som jag var hos igår och berättade att kon vi lyfte med lastmaskin igår gick och betade idag. Det var ju verkligen roligt, hon hade högersidig löpmage så oddsen är ju inte så bra. Jag körde förbi den gården idag så jag svängde upp för att se henne med egna ögon. Gladare kor har jag ju föralldel sett, men hon betade faktiskt. Vi får fortsätta hålla tummarna.

Här hemma är det mysigt nu i lagårn. Bilderna är på kvigan 720 Spira som tänker kalva endera dagen. Visst är hon gosig? Hon är dotter till 638 Spira, ett namn som ni borde känna igen vid det här laget om ni läser troget. Fader är J Valon, men hon ser inte alls ut som en Valon. De två andra vi har är krokhasiga som gamla kor redan, men den här kvigan är fin tycker jag. Mjölkar bra gör de andra två vi har, 701 är ju också en Spira, det förpliktigar, och 706 har också en duktig mamma. 706 har varit lite krånglig i början, hon fick inte till det med mjölknedsläppningsreflexen. Nu går det bra men hon har blivit lite sparkig istället.

720 är dräktig med 2290 Inlag, en tjur som kom som en stjärna men försvann ganska fort igen.

Johan får ingen tandställning ännu. Han måste skärpa sig och borsta tänderna ordentligt först. Ny utvärdering nästa år. Jag tror inte han riktigt vill heller, han tycker inte det är något problem att framtänderna sticker ut. Och det är det ju inte, det är bara en estetisk fråga och det får han faktiskt bedöma själv. Men borsta tänderna ordentligt måste han i vilket fall som helst göra!     

Denna veckan är fulltecknad med allt möjligt. Igår var jag med killarna hos optikern. Erik behöver också glasögon nu, han har haft huvudvärk och varit trött så det var mest för hans skull jag hade bokat besöket. Johan hade också försämrats rejält, och mig ska vi inte tala om - jag ser ju knappt någonting med mina glasögon längre. Svårt att veta om det beror på efterverkningar av cellgifterna, om det är normala åldersförändringar eller om det är en biverkning av Tamoxifen som också har synstörningar på sin biverkningslista... Konstigt nog ser jag lika bra som förut med linserna - mina trogna gamla hårda linser som hängt med i alla år (jag har ju bytt såklart vartefter jag tappat..)

Jag beställde nya glasögon till oss allihop också - Erik naturligtvis, Johan för att hans har blivit alldeles för små, han var ju ganska liten när han fick dem, och till mig för att jag hittade ett par JÄTTESNYGGA. Förmodligen blir det så att jag ibland hellre vill ha glasögon för att jag kommer att behöva ta av mig dem när jag ska läsa något, och då är det ju bra att ha ett par som man tror att man ser skaplig ut i. Med min nya korta frisyr har jag ju en helt annan "look" nuförtiden. Min tuppkam är nu ett minne blott eftersom håret har blivit längre. Frisyren har glidit vidare genom djurriket och landat på igelkott... Rätt tufft det också.. Nu kan man dra fingrarna genom håret och det är en skön känsla.

Inte nog med att jag ska lägga ut massor med pengar på glasögon, i veckan kommer de med en ny soffa från IKEA, en riktigt snygg, äntligen ska jag försöka få lite ordning på TV-rummet. Och så har vi investerat i en dator till, och en router. Hela kvällen igår gick åt till att få igång detta lyxpaket, men nu funkar det. Fast inte Wii ännu men det ska väl gå på något sätt. För att killarna inte ska sitta på sina rum och köra dator så har vi nu en datorplats på kontoret därnere och det blev helt OK. Jag tycker att det är bra att vi hänger över axeln på varandra och kollar vad vi gör på datorn, har förstått att många föräldrar inte har en susning men jag är helt uppdaterad på de olika spelen och forumen.. Tror jag i alla fall..

Idag kör jag på distrikt men kom på att Lotta själv brukar ta telefontiden på tisdagarna. Därför fick jag en liten lucka i tiden nu. Inte många sådana annars numera, det rullar på med massor av grejer som jag har lovat att göra och som jag borde göra... Idag är det dubbelt upp för Johan ska på ett superviktigt besök hos en tandställningsspecialist klockan halv elva. Hoppas det inte har ringt något superakut utan att jag kan vänta att åka iväg tills efter det. Nu ska vi få veta ifall han ska ha tandställning redan i höst.

Det började ganska bra, jag hittade en radannons i tidningen som var en perfekt julklapp till Johan och bestämde mig för att åka till stan redan idag på förmiddagen.  Några ärenden hade jag på IKEA också, soffbord och matta  och kanske någon skrivbordsstol. Snabbt och lätt. Fast så snabbt är det ju aldrig på IKEA, man måste fundera lite och en lördag är det massor av folk förstås.

 Jag möttes i entren av ett jätteuppbåd av Rosa Bandet. Man kan tycka att jag borde vara superpositiv till Rosa Bandet, det handlar ju om att samla in pengar just till mig och mina medsystrar. Såklart att jag är jättetacksam att så många engagerar sig så ivrigt. Men jag blev tvungen att gå en lång omväg för att inte börja gråta, vet inte alls varför egentligen, det var en gimmick med en massa rosa  ballonger och sånt och hade ju inte alls med mig att göra. Och minuterna innan hade jag varit helt frisk och bara tänkt på mina stundande inköp. Tydligen är jag fortfarande väldigt sårbar. Igår fick jag veta att en av mina forumsystrar, Ann-Kristin, har gått bort. Jag tänkte på henne och det hon har gått igenom och det har väldigt lite med rosa ballonger att göra. Men vem vet, kanske blir jag en dag så stark att jag står där på IKEA och samlar in pengar till Rosa Bandet.

När jag kom hem var det ösregn och det hade täppt sig i rören från fläkten. Det handlade om att stå i skopan och öppna i skarvar mellan rören och försöka rensa. Tungt och kallt och blött och dessutom nästan omöjligt. Flera gånger höll vi på att ge upp och till slut var vi nästan osams men vi bet ihop och Erik är otroligt envis. Tänk att det lyckades!! Flera timmar försenat fick korna sin nästa fodergiva och jag bytte om till en torr overall och började mjölka medan Göran kämpade vidare i regnet med att återställa allt. Vissa dagar är värre än andra som sagt.

Nu sitter jag på kontoret på jobbet och det ösregnar. Efter mkt strul har jag fått igång telefonsvararen! Nu måste jag strax ge mig iväg, det är en tjur som ev har brutit benet, hästar som ska vaccineras och EHEC-prover som ska tas. Lagom mycket jobb om inget extra inträffar...

Det är trist att vi ännu inte har hunnit få hem alla kvigor från olika hagar, nu är hösten verkligen här. Det har varit så fina dagar så det har inte känts så bråttom, och så nu plötsligt märker man att det borde varit gjort för längesedan. Fast allt annat skulle ju också göras. Nu är i alla fall allt höstsått och halmen är under tak. Och tänk att det fungerar att köra fyrkantsbal i CombiMastervagnen!!! Det är toppen, nu får korna ett jättefint foder.

Jag är fortfarande matt efter gårdagen, då visade jag vårt dataprogram för två veterinärer som var utsända från Den Stora Organisationen för att bedöma det. Vet inte vad de tyckte men jag tror nog att det positiva övervägde. Spännande ska det bli att se vad som händer nu...