De har börjat med reklam nu på den här bloggplatsen. Anledningen till att jag valde den var just att den var reklamfri. Nu funderar jag igen på att sluta blogga. Eller kanske flytta bloggen. Den har ju ändå ändrat karaktär nu, från att ha varit en berättelse om mina bröstcancerbehandlingar som kanske kunde vara ett stöd och information för andra i samma situation, till att vara en berättelse om mitt trista och småpräktiga liv på en bondgård. Jag skriver nog mest för min egen skull egentligen och då är det väl inte så märkvärdigt om de som tillhandahåller tjänsten "att sprida ut mina tankar till vem som helst som vill läsa" får lite inkomster för sitt arbete? Hmm, detta tål att fundera på. Jag kan faktiskt skriva offline lika gärna men det är ju så kul med era kommentarer..

Mycket jobb är det nuförtiden. Kalvprojektet ska avslutas och alla slutbesöken måste vara klara i oktober. Jag har gjort två och det är två kvar. Hästar som ska ID-kollas dräller det in hela tiden, de som är i morgon har dessutom två tillhörande katter som ska kastreras och så ska man åldersbestämma hästarna också. Usch.

Jag har blivit så trött och försöker jobba mindre, förra veckan var det jobb nästan som förr, innan jag blev sjuk, och det kändes faktiskt att jag inte är riktigt mogen för det ännu. Men det går inte riktigt att gnälla heller. Det som måste göras måste man göra, resten får jag försöka skjuta upp. Jag har avbokat lite sånt som går lika bra en annan gång. Men torsdag och fredag ska vi träffas och försöka göra färdigt vårt dataprogram och det blir ju intensivt. Men roligt också. Fast jag måste ju försöka vara så otrött då så att jag är någorlunda klar i skallen...

Zelda klarade vildsvinsspåret bra. det var mycket svårare än jag hade trott. Ett gäng grisar kom i flock till skytten som sköt en gylta. Hon vart träffad i lungan och fortsatte följa med gruppen till nästa skytt och han sköt en av de andra. Sedan fick han sitt livs chock när gris nummer ett slängde sig ner och dog! Han hade ju skjutit på en annan! Vi spårade gris nummer ett som ju blödde rejält och gick en bit. Men hennes spår korsades ju av den andra grisen och där hade de gått allihop och tagit ur den och släpat den. Men Zelda markerade allt detta och fortsatte sedan på det rätta spåret. Så hon fick med beröm godänt och det blev ju ett realistiskt träningstillfälle. Och en lång skogspromenad med både motion och frisk luft för Johan och hans mamma.

 

mor

27 oktober 2009 09:56

Nej, sluta inte med din blogg, älskling! Jag har (som flera andra) blivit så beroende av att få läsa om ditt liv. Och reklamen stör ju inte så mycket? Du skriver så bra och det är så lärorikt allt det här med korna och viltspårning och alltihop.
Jag önskar bara att du kunde skära ner lite på ditt jobb både hemma och borta så att du slapp bli så trött. Var rädd om dig, min kära!
Kramar från mamman som tänker på dig hela tiden.
PS Jag hoppas att Erica/lilltån mår bra - henne tänker jag också på och håller tummarna för.

 

far

28 oktober 2009 16:41

Det är fantastiskt att följa din vardag. Så fortsätt snälla du
om du orkar. Det händer ju saker hela tiden! Jag tycker att
det är spännande!
KRAM, far

 

Fia/vintersolsken

29 oktober 2009 19:31

Hej!
Tänker på dig och tittar in då och då för att se hur du har det. Jag blir också trött när det blir för långa dagar på jobbet. Jag har arbetstränat fram till nu men nästa vecka börjar jag jobba 50 % men det gäller nog att hålla de tiderna blir ju inte så mycket vila hemma heller när man har två små aktiva killar. :) Kram!

 

far

31 oktober 2009 12:49

Ylva, min kära dotter!
Så konstigt - jag skrev en kommentar häromdagen att jag vill att du fortsätter med din blogg och så finns den inte här! Men jag försöker nu igen. Det är så fantastiskt att kunna följa din vardag. Den är inte alls trist (som du skriver) utan tvärtom ganska spännande. Det händer ju saker hela tiden! Fortsätt skriv snälla. /far

 

elisabeth

31 oktober 2009 13:12

Sluta inte med bloggen ar Du snall ! Jag kollar varje dag om Du har skrivit nagot nytt, ger en massa inblickar i hur Sverige fungerar, inte bara livet pa en bondgard, vilket i o for sig ar intressant nog ! Inte hinner man sitta o skriva sa detaljrikt till alla !!

Kramar !!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...