De har börjat med reklam nu på den här bloggplatsen. Anledningen till att jag valde den var just att den var reklamfri. Nu funderar jag igen på att sluta blogga. Eller kanske flytta bloggen. Den har ju ändå ändrat karaktär nu, från att ha varit en berättelse om mina bröstcancerbehandlingar som kanske kunde vara ett stöd och information för andra i samma situation, till att vara en berättelse om mitt trista och småpräktiga liv på en bondgård. Jag skriver nog mest för min egen skull egentligen och då är det väl inte så märkvärdigt om de som tillhandahåller tjänsten "att sprida ut mina tankar till vem som helst som vill läsa" får lite inkomster för sitt arbete? Hmm, detta tål att fundera på. Jag kan faktiskt skriva offline lika gärna men det är ju så kul med era kommentarer..

Mycket jobb är det nuförtiden. Kalvprojektet ska avslutas och alla slutbesöken måste vara klara i oktober. Jag har gjort två och det är två kvar. Hästar som ska ID-kollas dräller det in hela tiden, de som är i morgon har dessutom två tillhörande katter som ska kastreras och så ska man åldersbestämma hästarna också. Usch.

Jag har blivit så trött och försöker jobba mindre, förra veckan var det jobb nästan som förr, innan jag blev sjuk, och det kändes faktiskt att jag inte är riktigt mogen för det ännu. Men det går inte riktigt att gnälla heller. Det som måste göras måste man göra, resten får jag försöka skjuta upp. Jag har avbokat lite sånt som går lika bra en annan gång. Men torsdag och fredag ska vi träffas och försöka göra färdigt vårt dataprogram och det blir ju intensivt. Men roligt också. Fast jag måste ju försöka vara så otrött då så att jag är någorlunda klar i skallen...

Zelda klarade vildsvinsspåret bra. det var mycket svårare än jag hade trott. Ett gäng grisar kom i flock till skytten som sköt en gylta. Hon vart träffad i lungan och fortsatte följa med gruppen till nästa skytt och han sköt en av de andra. Sedan fick han sitt livs chock när gris nummer ett slängde sig ner och dog! Han hade ju skjutit på en annan! Vi spårade gris nummer ett som ju blödde rejält och gick en bit. Men hennes spår korsades ju av den andra grisen och där hade de gått allihop och tagit ur den och släpat den. Men Zelda markerade allt detta och fortsatte sedan på det rätta spåret. Så hon fick med beröm godänt och det blev ju ett realistiskt träningstillfälle. Och en lång skogspromenad med både motion och frisk luft för Johan och hans mamma.